December-torsdag och grått och kallt nej rått ute. Lera, lera – blä.
Äh det där vet ni hur det är. ALLA är trötta på lera.
Annars då? Tja, tackar som frågar (eller nått…) det är väl ok. Hästarna, sade ni?
Ja, jo de har det bra.
Brandi har tagit ett stort kliv fram i utvecklingen och är en sån glädjespridare. Alltid glad och positiv. Vill alltid komma med in ur hagen och kommer fram och säger hej även i mörkret vid kvällsfodring.
Idag var han fantastiskt duktig i tömkörningen på ridbanan och jag släppte honom lös efteråt och lät honom hoppsa-skuttsa runt lite och då trampade han av sig en framsko i ysterheten. Fördelen är att jag har skon och att hoven ser hel ut. Får se om Helena kunde komma ut redan idag eller om hon kan slå på den imorgon.
Brandi och jag på banan på Strömsholm i våras. Foto: Zanna Hofvander
Exakt känns bra. Har dragit ner lite på ridandet på honom och rider ungefär 3 ggr/vecka och jobbar honom från marken i övrigt. Han är lite bättre i hullet, men lite tunnare än de andra och får extra hö och lusern samt lite Krafft muskel (och så mineraler). Han känns riktigt fin – bitvis riktigt fin!
Tindra promenerar och promenerar. Tömkör henne rakt fram i skritt och lite skrölt/tölt ca 30-45 min på förmiddagarna och så går oftast Erica en promenad med henne på eftermiddagen/kvällen. Britta har varit en darling och tagit med Tindra ut då och då också. Stackars tant brun är lite deppig i övrigt över att gå där själv i sin hage och jag fundrerar på om Brandi skall få gå med henne snart så hon får lite sällskap. 16/12 har vi återbesök på Stav och då skall vi ultraljuda senan och se hur det ser ut. Tycker den är för svullen för att vara endast en skada på förstärkningsbandet (som UL visade senast, men då var ju skadan så färsk). Jag tror det är en senskada. Och det kan ju ta ett tag att läka. Typ runt 6 månader.
Hon är väldigt glad över tömkörning istället för promenader i grimma i alla fall. Och hennes matte svettig.
Vísir är frisk och hemma igen! Superstort tack till Karlslunds Gård som skötte honom över helgen så bra! Han får mash och loppfrön två gånger om dagen och har promenerats. Till helgen börjar han ridas lite lugnt igen.
Váli är i gång och ser ut att ha det bra, mest med matte Britta. Jag rider någon gång emellanåt och stämmer av.
Resten av hästarna (Snjáll, Mizo och Juppe) ser ut att må bra. Dom träffar jag ju mest i utfodrings-syfte och då är man ju alltid glatt välkommen.
Försöker samla inspiration och tid till att skriva ett inlägg och ryttarens hand. Men. Måste. Få. Till. Det.
En vacker dag kanske det händer (pun intended).
Förresten, har ni sett dagens bild på bloggens förstasida?
Ser ni vem det är? Eller är likt?
Det är Sesselja, Tindras mor (som tyvärr fick somna in 2013).
Förvillande lik sin dotter.
