Jo, jag vet, det är lördag idag, men som vanligt är jag lite efter så jag skriver om det som varit.
Som gårdagen.
Jag har sökt efter en instruktör att rida kontinuerligt för.
Som jag trivs med och håller med. Och ändå kan lära mig mera av.
Atli funkar super, men det är lite för få tillfällen per år, och det funkar inte alltid att åka iväg till Flen två dagar mitt i veckan och här riktigt i närheten är han inte längre, Tyvärr. Jag har provat lite olika, men inte varit 100 nöjd.
Att, som tränare och instruktör, själv rida för andra tycker jag är jätteviktigt för den egna fortbildningen och utvecklingen. Man blir ju, som bekant, aldrig fullärd och att säga vad andra skall göra och göra själv är olika saker.
Samt att det är kul att rida för instruktör och man får med sig lite nya idéer på övningar!
Det som jag förundras lite av hos många islandshästinstruktörer och tränare är det enorma töltfokuset. Ibland blir jag så trött på detta eviga töltande. Jag vill jobba hästen i alla gångarter – även på lektioner. Att det sedan ibland blir mera tölt är helt ok, men inte jämt. Jag vill inte behöva be instruktören om att få rida andra gångarter än tölt.
Så när Helene Blom kom till fina Västergården, som ligger 30 min från Vädersjö, så hängde jag på. Jag respekterar Helene som ryttare, tycker hon rider fint och vet att hon jobbar mycket i trav och galopp.
Med mig till Västergården tog jag med mig Brandi. Han blir 7 år i år (Herrejessus, vart tog åren vägen!) och jag har ju satt mycket tid på grundarbetet. Takt – lösgjordhet-kontakt. Länga överlinjen och övergångar, övergångar, övergångar.
Nu under hösten har det känts som att belöningen för det arbetet kommit. Passen har börjat öppnats upp, Han är stadigare i formen, orkar bättre och bättre längre sträckor.
Och det kändes så rätt och bra med Helene!
Jag har träffat Helene massor gånger, på Fors och på olika SIF- och FEIF-grejer, men aldrig ridit för henne.
Och jag är jättenöjd! Äntligen en instruktör som är noga med överlinjen, ber mig länga överlinjen och som jag upplevde en bra dialog med!
Fick jobba mycket i skritt med att få Brandi i en jämn kontakt och fram till handen och hitta ett jämnt och bra flyt.
Övergånger till tölt och trav. Långsam, stadig tölt och trav. Och vi pratade mycket runt ett upplägg.
Brandi fick mycket beröm, vilket ju får ett mattehjärta att svälla av stolthet.
När vi kom in i ridhuset började Helene med att säga “Det var en stor och snygg häst du har med dig – vad är det här för en?”.
Berättade att han är min egen häst, samt att han är min egen uppfödning och att jag gjort allt med honom själv. Samt att han tagit tid, men också fått tid.
När vi ridit lite och Helene provat honom en stund sade hon precis det jag behöver höra med honom: dags att börja jobba med lite högre krav och ha honom mera mellan hjälperna.
“han är som väldigt väl förberedd för jobbet. Det känns att grundutbildningen är noggrant och gediget gjord!” (gissa hur stort jag log då?).
Harry var med mig (såklart) hela dagen och växlade mellan att sova i bilen (iklädd fleecejacka då det var någon minusgrad. Har flera gånger kollat, och han är varm och go inne i den och fryser inte) och hänga med mig på gården och i fikarummet. Gårdens labrador Nellie och han lekte dessutom jättefint!
Är så väldigt stolt över min fina lilla hund, så trygg och glad och följer med så fint. Så otroligt enkel i hantering och lättlärd. Och söt!
Överallt där vi kommer kommenterar folk om hur söt han är (och de har ju fullkomligt rätt! //stolt, helt opartisk matte)!
Det kan bli kyligt inne i rehabdelen på Karlslund ibland
Då kan man låna mattes jacka.
Morgonmys hemma
Exakt då?
Jo jag var och tömkörde honom här om dagen på Karlslund och skall göra det i morgon igen.
Han hade precis kommit hem från Mälarkliniken och fått skorna på sig igen (de hade skott av honom då han skulle sövas).
Han har några stygn kvar och en mycket udda frisyr, men inga restriktioner på jobb. Det är bara bra om han rör sig.
Och vad skönt han tyckte det var att få röra på sig! Skritt-jobbade honom ca 15 minuter och lät honom sedan jogga i trav runt mig. Och åh, vad han sträckte överlinjen och frustade, frustade och frustade. Och sedan skuttade han lite några gånger.
Men håll med om att han ser lite rolig ut:
Haha, tur att päls är något som växer ut och att vinterpälsen snart faller.
Vi avslutar med en bild från Öl- och vägtölten, tagen av Sara Eriksson.
Jag och Exakt rider före Molly på ridskolehästen Kátina och visar vilket tempo som blir bra i vägtölten:
Ha en fin helg där ute!
(och på med hjälmen när ni rider för bövelen!)
