Posts Tagged ‘Brandi’

Upplåsning och insittning

Tuesday, November 13th, 2012

Vilket roligt jobb jag har!
Stígur är mjuk och följsam och Atli-nycklarna låser upp nya dörrar. Britta är bortrest en vecka och jag har hennes pållar en vecka för uppfostran och motion. Vísir är så len och vänlig och lääänger överlinjen fint och Váli är en liten njutning att rida för det mesta och att skruva upp tölten i tempo lite som jag började med när jag tävlade honom.
Brandi har jag suttit på två gånger nu. Första gången höll en medhjälpare i och jag hängd först över hans rygg och sedan lät jag högerbenet glida över sadeln och medhjälparen gav lite godis. Reste lugnt upp överlivet och så gav jag lite godis från ryggen och sedan satt jag av på högersidan.
Dagen efter det tömkörde vi första gången, vilket gick jättebra. Jag älskar Micklem-tränset, men alla sina ringar och möjligheter att ha lina/rep i kapson-ringen och tyglarna i ringar (eller ringar+bett eller i bettet, bara att välja. Hittills har jag inte haft tygeln bara i ringarna strax ovanför bettet).
Idag satt jag upp från högersidan och Jill ledde runt Brandi lite på volten och sedan gjorde vi samma sak med Nykur (fast jag ledde och Jill satt på då). Både Brandi och Nykur känns så stabila, inte alls så vingliga som en del unghästar känns vid inridning, vilket känns väldigt bra!

 

 

Helgrapport

Monday, November 5th, 2012

Helgen har varit mycket trevlig!
På lördag red jag och Erica en riktig långtur ca 1,5 tim. med Stígur och Tindra i höstskogen.

Stígur känns mer och mer ridbar och blir bara roligare att jobba med! Ingen som är ute efter en sån kille? Så otrolig, ofantligt snäll, och så villig och kraftfull att rida med härlig framåtanda och tölt!

Lördag kväll var vigd åt middag med Adina och Isabelle och sedan den otroligt söta och väldigt fina filmen “En oväntad vänskap”.
Se den! Det är en film på franska, men lite Amerikansk-producerad (Weinstein-company). Inte för “sliskigt söt” utan bara hjärtevärmande och rolig, med allvarlig grund.

Söndagen började med clinic på Lillhästen i Stav.
Kerstin Dahlberg red världens bästa Olga (Brandis farmor), Tóti Arnarsson red Orion från Stav (Olga – Taktur) och sist (och bäst!) red Hinni som hade Vakandi med sig (han skulle egentligen ridit Opus 5 från Stav, Olga – Thor f. Kalvsvik, men Opus fick stanna hemma).
Av dom var ju Hinni den som var intressant och framförallt den som red absolut bäst och mest harmoniskt! Och var intressantast att lyssna på! På sitt patenterade sätt visade han hur han lägger upp stämningen i ett ridpass och hur hästen tänder till, men alltid måste kunna gå tillbaka till avslappning samt hur hästen följer ryttarens tyngdpunkt.
Vakandi är otroligt trevlig och charmig att se.

Inspirerad och glad åkte jag ut till stallet och hästarnas husse hade uttryckt ett önskemål om att få träffa djuren, så han ringdes ut till stallet han med. Och med honom kameran!

IMG_7445.JPG
husse står och håller ätande Brandi.

Erica var så rar och hjälpte mig på lördag med Brandi och på söndag upprepade vi exakt samma övning (för repetition är lärandets moder som vi vet!).
Övningarna var att jag först jobbade Brandi i repgrimma med sadel och träns på och kollade av så han går fram, stannar, ryggar och flyttar sig för mig. På lördag var det mycket spring i benen och liten brun argumenterade en hel del om att få välja när, hur mycket och åt vilket håll han skulle springa själv. Matte var inte allt för imponerad av argumentationen och vi kom överens om att det är lättare att stanna och gå när jag ber om det.
Sedan knäppte jag ett par tyglar i nosgrimmans ringar och gick bredvid Brandi och höll tyglarna som om jag red (eller så likt det nu går när man går bredvid hästen) och vi gick fram, stannade och styrde höger och vänster. Erica gick bakom och hjälpte till med framåtdrivningen när lillen inte förstod).
På söndagen upprepade vi, som sagt, precis samma övning och resultatet var betydligt säkrare och bättre än dagen innan!
Lite foton passade såväl Erica som maken på att ta:

IMG_7407.JPG
Repgrimma på.

IMG_7914.JPG

IMG_7909.JPG

IMG_7424.JPG
Vacker outfit på mig va? Men skit i det, Brandi lyssnar här bra på mitt kroppsspråk och stannar.

IMG_7939.JPG

IMG_7934.JPG

IMG_7436.JPG

Vi passade även på att ta några bilder på mor och son då Erica hade Tindra inne, redo för att rida ut:

IMG_7394.JPGMalin med sina islandsponnyhästar (Tindra till höger och Brandi till vänster)

IMG_7381.JPG
Tindra hälsar på sin son

IMG_7449.JPG
Brandimys!

Usch vad kär i 3-åringen jag är!

 

 

 

 

 

Ungtupparna

Friday, October 26th, 2012

Igår fotade jag och Jill/My varann när vi jobbade med unghästarna (mycket praktiskt sätt att få bilder!).
Brandi har haft sadel på sig 3 gånger tidigare och är jobbad i repgrimma lika många gånger. I förrgår och igår fick han bekanta sig med vattenslangen lite grann, vilket hann väl inte älskade, men tog med gott mod ändå (inte lika dramatiskt som sin svarte bror…).
Att springa i cirklar runt sin matte i repgrimma har han på direkten hajat hur det går till. Att byta varv kan ibland vara lite segt,när inte hjärnan hänger med i svängarna, men för det mesta går även det smidigt.

Nu till bilderna (som My tog, tack så mycket) :

IMG_7104.JPG
Bett i munnen för första gången – kooonstigt tycker lille B.

IMG_7284.JPG

IMG_7282.JPG

IMG_7259.JPG

IMG_7173.JPG

IMG_7147.JPG

IMG_7125.JPG

IMG_7112.JPG

Brandi travar rätt stabilt och galopperar gärna (och rent). Tölten verkar ligga nära till och syns nått steg här och var.
Framför allt är han (hittills i alla fall) väldigt lätt och okomplicerad att hålla på med.

Nykur så (som jag fotade):

IMG_7315.JPG

IMG_7290.JPG

IMG_7350.JPG

Nykur är framför allt STOR. En riktigt rejäl bit faktiskt.
Emellanåt så lik sin mor (som vi saknar enormt) att det kniper i hjärtat och ögonen tåras. Tölt ligger absolut närmast för honom, även om han travar också. Han är kvicktänkt och tycker det är kul att lära sig.

Röstsvagt och nyknäckt

Tuesday, October 23rd, 2012

Tisdag och klockan är vanlig Malin-lunch-tid, d.v.s. ca 14.
Skulle haft lektioner ikväll, men det blev trassel med mängden elever (åker inte ut för allt för få, då det inte blir värt det i körtid kontra inkomst), så det blev avbokat. Och det är lite tur trots allt, då min röst är… lite frånvarande. Eller speciellt i morse var den inte mycket att hurra för. Nu har den börjat komma igång.

Just nu sitter jag och lyssnar på Värvet, en podcast där Kristoffer Triumf intervjuar kända människor (många komiker och “media-människor” som han är nyfiken på. Väldigt intressant intervjuer är det! Värvet hittar man antingen på iTunes eller på länken om ni klickar på ordet Värvet.
Just nu är det en intervju med Hanna Hellquist.

Helgen i Helsingfors var härlig! Fredagen gick åt till förberedelse, middag med mamma och drinkar med Ansku.
Lördagen var en lugn förmiddag, sedan möta familjen Röhl vid bussen (som kom från flygplatsen) och sedan var det dags att göra sig i ordning för bröllop.
Dusch, hårfix (tack Emelie!), smink, klänning och skor – hepp iväg i taxi till kyrkan.
Ah, bröllop är så härliga och detta också! Mysigt, kärleksfullt och god mat!

Söndagen var det sova länge, gå på brunch med brudparet och fika på stan.
Och middag med mamma och sedan var det dags att ta flygbussen tillbaka till flygen och poff så var vi hemma igen.

Hästarna då?
Jo, Jill och Erica har tagit hand om dom och sett till att de alla fått sitt extrafoder varje dag och Stígur fick vara med Britta och Nina och deras hästar och löshoppa i söndags.
Stígur får jobba lugnt i låg form med miljoner övergångar. Böja, töja, slappna av, kom igång, hoppla och så lite ut och galoppera och klättra i skogen (lyft bakbenen!).
Brandis sår är nu bara en liten ytlig historia som får lite salva på sig dagligen. Igår fick lilleman jobba i repgrimma med sadel på och var vldigt duktig!

Var på återbesök hos naprapaten igår. Smärtan i höften/låret är nästa borta efter förra behandlingen men min nacke är lite ledsen, speciellt på morgnarna och speciellt på vänster sida.
Naprapaten konstaterade att jag är väldigt rörlig i de flesta lederna och att även om jag har lite ont på något ställe så begränsar det inte min rörlighet. På gott och ont. Även om jag har lite ont så begränsar det inte mitt jobb eller vardag, det är nog typ en enda gång jag haft ett nackspärr som verkligen inte gjort att jag inte kunnat vrida huvudet alls och det lossnade på någon timme.
Men det gör ju också att jag lätt fortsätter trots att jag inte borde – för att jag kan.

Nacken manipulerades x2 (manipulera = “knäcka”)och bröstryggen lossades på och så var det hemläxa i forma av en ny styrketräningsövning och stretch-läxa.
Idag känns baksidan av låret lite mera än det gjort tidigare, men nacken känns underbart lös och smärtfri. Och jag har stretchat duktigt idag.

IMG_6556.jpg
Vi tar en blid på Stickan och mig. Fina pållen!

Redo för långhelg

Thursday, October 18th, 2012

Ja, det är idag min arbetsvecka tar slut (dock inte förrän 22 ikväll).
För imorgon åker vi på morgonen till Helsingfors för att bevista Hedvig och Kendas bröllop! Lovley! Ser verkligen fram emot det! Både själva bröllopet, men även att träffa mamma och andra vänner!

Veckan har gått fort och varit fylld av lektioner. Måndag Britta med sin Vísir och så ridskolan på Fors. Tisdag Stod jag ute på Harby i Upplands Väsby halva dagen och igår kväll var det eleverna på Eriksberg i Lissma som fick jobba på sina skills. och idag är det Jasmine och Naggur som vill kola av formen inför MöRS Höstlovslätta (som är den 27/10) och så är det ridskola.

Stígur har får klättra i skogen och lyfta på fötterna och jobba i låg form med lång hals i tölt och skrölt.
Brandi får komma i och äta kraftfoder och få sitt sår omskött dagligen.
Och då och då gå runt lite i repgrimma.
Att löslongerna, som vi provade idag, var dock ingen höjdare – då han raskt smet under grinden och undrade varför han skulle vara inne på volten för. Det får vi ta om vid ett senare tillfälle. Såret läker dock finfint och någon hälta ses inte till.
Tindra red jag ett härligt barbackapass på volten igår. Min fina häst! Hon gör mig oavbrutet så glad!

fortbildningskursen för instruktörer i augusti på Stenholmen fick jag tillfälle att se, fråga om och klämma lite på Micklemtränsen.
Och nu har jag inhandlat ett.
Micklemtränset är utformat runt hästens skallben och trycker varken på nerverna nedanför kindbenet (som en engelsk/aachennosgrimma kan göra) eller på andningsvägarna (som en remontnosgrimma lätt kan göra).
Såhär ser det ut:


Bilden är från den här sidan, där man också kan läsa lite mera om det!

Man kan både longera i den, rida med bett och bettlöst med det här tränset.
Här är en liten film som förklarar mera:

httpv://www.youtube.com/watch?v=NHgj6fAvyP8
Enligt de jag pratat med som ridit flera hästar med det så är det på en del hästar en jätteskillnad – som dag och natt och på andra hästar ingen skillnad. Ingen häst har gått sämre med det än med ett “vanligt” träns.
Både Tindra och Stígur verkar trivas med det. Jag har ett rakt, gummiklätt bett med fasta ringar på det.
Tindra tävlade även på det på MöRS KM (ja det är godkänt att tävla på både inom FEIF och FEI!).

IMG_6441.jpg

Är ni flera därute som provat på Micklem multibridle?
Nu är det dags för avfärd till Fors!