MalinS Blogg

Helgdags igen, tydligen. Trevligt.
Inte så stor skillnad för mig iofs, men ändå.

Váli och Stígur har varit veckans glädjeämnen.
Stígur och jag tog oss en femgångrepa igår och döm om min förvåning och glädje när allt bara satt. Ping, pang, poff – varenda övergång, formen, mjukheten och aktionen, galoppfattningar från skritt i bägge galopper och pass med tempo!
Váli är ju en herre som behöver en ängels tålamod. Men tålamodet ger utdelning. Idag dansade han fram i tölt (bitvis styv, men gö man bara ingen grej av det utan bara är mjuk själv och uppmuntrar honom att länga halsen så mjuknar han! Däremot är det lögn i helvetet att kunna göra något i tölten) för att sedan komma över i en luftig trav och trava stadigt, med kontakt en lång sträcka och sedan kunna slappna av i skritt (men några få påminnelser) med ett någorlunda vilande steg (bitvis faktiskt helt vilande).
Vísir har fått vila huvudet och kroppen två dagar efter tävlingen och sedan joggat och lösgjort resten av veckan. Idag tog vi ett riktigt lydnads- och lösgjordhetspass på volten. Det behövdes helt klart. Hanär vimsig och har vårkänslor.
Volten ja förresten! Det börjar äääntligen gå att rida på volt på den!
Längs fyrkantsspåret,där det varit plogat i omgångar den här vintern börjar det se ut så här:

Och det går att rida hyfsat på volt på den, som sagt! Lycka!

Brandi tog jag och hans mor (Tindra) tag i i förrgår och påbörjade handhästning med.
Smart tänk att börja med det när man är själv (not). Började med att Brandi longerade mig och Tindra då han bara stod still och inte hajade att han skulle följa med.
Men efter blott två varv på volt (för Tindra och mig) så lossnade Brandis ben från marken och han följde oss rätt så duktigt runt volten. Tre varv i skritt med halter och godis-paus och några passager i trav (passager som i stycken, inte som i samla trav).
Tindra är så underbar ypperlig att handhästa med. Stort tålamod (trots att hon inte gillar sin son!) och så fort han kommer för långt fram så biter hon upprört och irriterat efter honom (“håll dig på plats!”).
Idag hjälpte Erica mig att handhästa igen och red Stigur bakom  och såg till så Brandi inte kunde välja att stanna när som helst.
Vi tog några varv på volten med Brandi på vardera sidan om Tindra (att vara på vänster sida är mycket svårare för hjärncellerna att få ihop) och sedan tog vi en liten sväng ut och det gick så himla bra! Han travar stadigt och vackert på och höll fint sig bredvid mammsen och matte.
Snygg trav har han dessutom.
Eftersom Tindra är så himla bra att handhästa med och det är väldigt bra omväxling så har jag gett mig den på att Brandi skall bli enkl och bra att handhästa!
Jag har bägge gångerna haft Micklemtränset med ett tredelat bett på och ett grimskaft kopplat i kapsonringen (alltså inte haft kontakt med bettet).
På söndag tar vi en ända till.
Om inte Ericas telefon var trött och vill bytas ut till en nyare hade vi fått en väldigt söt bild på handhästningen, men nu få vi se om det kanske kan bli någon på söndag istället. Så länge kan Erica intyga at det var himla gulligt med mor och son bredvid varann!

Såhär söt var han i hagen i alla fall härom dagen.