Posts Tagged ‘bett.’

Sår i munnen

Sunday, May 27th, 2012

Såg en fundering angående att rida igen på tävling när man i en gren fått en varning för sår i munnen på hästen. Jag dömde tävlingen som Maarit skriver om.
Tyvärr var det väldigt många hästar som såg lite tråkiga och ledsna ut i munnen där. Allt mellan små blåmärken till rejäla sår. Jättetråkigt att se! Maarits reflektion var att många, som vill rida igen byter till hackamore (förutsatt att det är öppen klass) och rider, men en del rider igen – på bett. Trots att de vet att hästen har sår i munnen.
Det är för mig helt obegripligt! Man gör inte så mot sin häst! Skulle själv aldrig klara det!

Som domare kan man aldrig ge startförbud (det kan bara e veterinär ge), vi kan bara avråda, varna (både för sår i munnen och osportsligt uppträdande mot hästen) och diska om det blöder.

Något som många ryttare borde göra mera frekvent i vardagen är att titta sina hästar i munnen. Inte bara runt mungiporna, utan öppna, titta , vänd på läpparna. Dels är det en bra övning inför hovbeslagskontrollen (det underlättar mycket för oss domare om hästen är van att kollas i munnen) och dels vet man då hur hästen ser ut och kan upptäcka sår och blåmärken i tid!

En jättevanlig orsak till klämskador och sår i munnen på hästen är det här:

Ett två- eller tredelat bett behöver inte vara för långt för att det skall se ut såhär när ryttaren tar i den ena tygeln utan att hästen går fram till/har stöd i yttertygeln.
Leden på bettet hamnar oftast precis där blåmärket/såret/blodfyllda blåsan är. Lätt att kolla.

Det är en av orsakerna till att det är bra att byta mellan olika bett/bettlöst för att ändra/variera tryckpunkterna.
Hästen är inte gjord för att ha bett i munnen alls i grunden, och när vi väljer att rida med bett måste vi se till att de inte får skador och ont av det!

Jag säger inte att vi inte skall rida med bett – men vi måste ta vårt ansvar!

 

det svänger lite hit och dit

Thursday, September 18th, 2008

Jag har haft två rätt lugna dagar nu. Med undantag för lektioner på kvällarna så är det stillsamt. Vilket är skönt, med förkylningen hängande över en.
Men den är inge fullt blommande förkylning värd namnet (än).
Snorar lite, hostar någon enstaka gång och fryser lite emellanåt.

Var på gymmet med Pelle igår och hade genomgång av det nya systemet (ni kommer ihåg; med datachipnyckel och det). Conclusion: Systemet suger än så länge. Personalen kan inte systemet fullt ut, ingen har fått sina egna program på nyckeln än och den fungerar inte på alla maskiner, verkar registrera lite som den vill och så.
Men som tur är fungerar ju maskinerna även utan chipnyckeln så träna kan man, bara inte riktigt få all registrerat som det är meningen än.
Nu tränade jag väldigt milt pga förkylning. Promenerade på bandet, gjorde lite sit-ups och lite bröst/rygg/ in-och utsida lår.
Blev knappt svettig ens.

Red program på ovalen med Gnun  idag. Började med uppvärmning på volten (som på tävling) och red sedan ner till ovalen och red först ett V.2-program och, efter puststund i på lång tygel, ett T.1-program.
Och det gick riktigt bra! Korta tölten kändes super, traven och skritten något spända, men ok. Galoppen och ökade tölten kändes riktigt bra!
Har ridit på en rak pelhamstång med två tyglar och det har funkat jättebra, men idag märkte jag att bettet ligger och skaver lite mot utsidan av kinden på Gná. Hon har väldigt tunn och fin hud där och får lätt små skav. Bettet är perfekt i storlek och jag har aldrig tidigare varit med om att det skulle skava, men nog tusan gör det det på henne. Attans! Jag som var så nöjd med det.
Det skaver precis där sidostycket sitter fast i bettet (i ringen där kedjan sitter på bilden ovan).
Nu skall fröken ju till tandläkaren imorgon och så står hon lördag (då hon får massage) och söndag. Skall be Adina smörja näsan på henne. Så får jag rida på tredelat och remontnosgrimma fram till och på tävlingen. Funkar ju även det, hon var bara snäppet bättre på pelham.
well, well…