Såg en fundering angående att rida igen på tävling när man i en gren fått en varning för sår i munnen på hästen. Jag dömde tävlingen som Maarit skriver om.
Tyvärr var det väldigt många hästar som såg lite tråkiga och ledsna ut i munnen där. Allt mellan små blåmärken till rejäla sår. Jättetråkigt att se! Maarits reflektion var att många, som vill rida igen byter till hackamore (förutsatt att det är öppen klass) och rider, men en del rider igen – på bett. Trots att de vet att hästen har sår i munnen.
Det är för mig helt obegripligt! Man gör inte så mot sin häst! Skulle själv aldrig klara det!
Som domare kan man aldrig ge startförbud (det kan bara e veterinär ge), vi kan bara avråda, varna (både för sår i munnen och osportsligt uppträdande mot hästen) och diska om det blöder.
Något som många ryttare borde göra mera frekvent i vardagen är att titta sina hästar i munnen. Inte bara runt mungiporna, utan öppna, titta , vänd på läpparna. Dels är det en bra övning inför hovbeslagskontrollen (det underlättar mycket för oss domare om hästen är van att kollas i munnen) och dels vet man då hur hästen ser ut och kan upptäcka sår och blåmärken i tid!
En jättevanlig orsak till klämskador och sår i munnen på hästen är det här:
Ett två- eller tredelat bett behöver inte vara för långt för att det skall se ut såhär när ryttaren tar i den ena tygeln utan att hästen går fram till/har stöd i yttertygeln.
Leden på bettet hamnar oftast precis där blåmärket/såret/blodfyllda blåsan är. Lätt att kolla.
Det är en av orsakerna till att det är bra att byta mellan olika bett/bettlöst för att ändra/variera tryckpunkterna.
Hästen är inte gjord för att ha bett i munnen alls i grunden, och när vi väljer att rida med bett måste vi se till att de inte får skador och ont av det!
Jag säger inte att vi inte skall rida med bett – men vi måste ta vårt ansvar!