Såg en fundering angående att rida igen på tävling när man i en gren fått en varning för sår i munnen på hästen. Jag dömde tävlingen som Maarit skriver om.
Tyvärr var det väldigt många hästar som såg lite tråkiga och ledsna ut i munnen där. Allt mellan små blåmärken till rejäla sår. Jättetråkigt att se! Maarits reflektion var att många, som vill rida igen byter till hackamore (förutsatt att det är öppen klass) och rider, men en del rider igen – på bett. Trots att de vet att hästen har sår i munnen.
Det är för mig helt obegripligt! Man gör inte så mot sin häst! Skulle själv aldrig klara det!
Som domare kan man aldrig ge startförbud (det kan bara e veterinär ge), vi kan bara avråda, varna (både för sår i munnen och osportsligt uppträdande mot hästen) och diska om det blöder.
Något som många ryttare borde göra mera frekvent i vardagen är att titta sina hästar i munnen. Inte bara runt mungiporna, utan öppna, titta , vänd på läpparna. Dels är det en bra övning inför hovbeslagskontrollen (det underlättar mycket för oss domare om hästen är van att kollas i munnen) och dels vet man då hur hästen ser ut och kan upptäcka sår och blåmärken i tid!
En jättevanlig orsak till klämskador och sår i munnen på hästen är det här:
Ett två- eller tredelat bett behöver inte vara för långt för att det skall se ut såhär när ryttaren tar i den ena tygeln utan att hästen går fram till/har stöd i yttertygeln.
Leden på bettet hamnar oftast precis där blåmärket/såret/blodfyllda blåsan är. Lätt att kolla.
Det är en av orsakerna till att det är bra att byta mellan olika bett/bettlöst för att ändra/variera tryckpunkterna.
Hästen är inte gjord för att ha bett i munnen alls i grunden, och när vi väljer att rida med bett måste vi se till att de inte får skador och ont av det!
Jag säger inte att vi inte skall rida med bett – men vi måste ta vårt ansvar!
Tags: bett., sår i munnen, Variera bett
Min häst har ett sår i ena mungipan. Som en spricka.. Han är jättekänslig. Och är en tävlingshäst med mycket motor och vass. Att rida på bettlöst har jag provat men han är ju inte så rolig alla gånger. Sätter han den sidan till blir han okontaktbar och skiter i mig.. Kan dra å försöka ställa honom men han skiter totalt i mig å går dit han vill. Så att rida på hackamore kan bli farligt :-/ jag smörjer mungipan varje dag med mjukgörande. Det ytläker men ibland när jag rider går det upp. Det är ett jätteproblem. :-/ stället jag av honom kommer han bli vidrig i hantering och den dagen jag börjar rida igen är det inte på tal om att han kommer vara trevlig. Har du något gott råd? :-((
Spontant, utan att ha träffat varken dig eller din häst eller ha en aning om hur du rider och hur din häst är så skulle jag säga att ni har en liten förtroendekris i ert förhållande.
När du säger att han blir vidrig i hanteringen av att ställas av ringer varningsklockorna hos mig. En häst med bra hagar och kompisar i hagen och som inte går hungrig blir inte så understimulerad av att vila.
Hur är han att jobba från marken, i t. ex. repgrimma?
Det är ju ett bra sätt att både motionera, stimulera och jobba med sin häst utan att påverka munnen.
Det känns för mig som du behöver lägga tävladet på hyllan och lösa lydnad, lösgjordhet och kontakt först.
Annars blir det ju inte roligt att tävla varken för dig eller hästen och då är det ju ändå inte någon idé att tävla, eller hur?
Tittade in i din blogg (fin!) och det är ju en stooor häst du har.
Ju större häst att hantera, desto smartare (inte starkare) och snabbare ryttare krävs.
Lycka till med din fina häst! 🙂