Femte januari tvåtusenfjorton

January 5th, 2014

Å denna leriga vinter fortsätter! Det regnar, det är grått, det är lerigt. Gummistövlarna är ju i alla fall välanvända.
Har tagit in Exakt några dagar nu. Vattenslangen är bland det farligaste han sett lät han berätta. “Iiiiik! It´s gonna eat me alive!” hojtade han storögt och for bakåt. Så vi har övat att gå hit och dit över slangen och igår ägnade jag ungefär en timme åt att med hink och svamp rengöra fina fuxen.Under tiden fick han socialisera med en avklippt bit slang som jag rörde över hela honom med och han fick hade den hängande över halsen och ryggen.
Tömkörde honom sedan en stund. Fina snubben!
Idag kom vi överens med slangen (och lite godis) så pass att frambenen och ena bakbenet blev spolat (framsteg!).
Red sedan en stund på volten och kände mest av läget. Som är att lösgörande skall jobbas med. Speciellt att böja igenom till höger är inget han direkt bjuder på själv. Eller gör alls helst.
Jag har sett att det här har varit ett problem när jag haft honom på lektioner på ridskolan. Men det släppte en del under ridningens gång.
Det här är ju en häst jag känner väl och jobbat mycket med, men inte under det senaste året. Jag var hela tiden under den våren jag red honom nog att rida med spö, just för att han är så känslig och så lätt blir överkänslig för saker. Jag vill kunna rida med ett spö i handen utan att hästen rycker, far i väg eller “får hjärtsnörp” så fort spöet skrapar mot sadeln. Och det fungerade utmärkt (i början behövde jag dessutom spöet för att inte hamna i dikena när vi red ut.
Nu är han inte riden med spö på ett bra tag. Och är såå hispig för det.
Så lösgjordhet och spöträning. Och skrölten. Den är borta. Så fort drivningen i skritt ökar drar han ihop halsen, kröker nacken lite och kortar steget och töltar iväg.
Men vi har tid – och jag tycker ju att sånt här jobb är kul!
Samt att jag vet att han har kunnat skrölta och ridas med spö avspänt och att han varit mycket lösgjord.

Vísir har några dagar fått gå i skogen och idag tömkörde jag honom. Han börjar vara en hejare på att skrölta för töm avspänt och fint. Men ibland glömmer han hur man svänger för töm. Det lilla livet.
Váli har jobbat fint och igår på volten var han riktigt mjuk och fin och även tölten, som jag börjat plocka in mera och mer kändes bra!
Idag red jag ut och på hemvägen sade jag ur galopp “varsågod och lägg dig i pass”.
“Va??? FÅR jag?” svarade lilla vita förvånat och sen tjong! svävade vi. Lät det vara bra med en kort liten sträcka och travade framåt-neråt och skrittade av sedan.

I fredags var det en otroligt ledsam och sorglig dag i stallet då en av inackorderingarnas älskade hund (som vi alla tyckte mycket om!) försvann och några timmar senare hittades överkörd av tåget.
Så fruktansvärt tragiskt och sorgligt och hela dagen var en enda dimma gråare än leran i hagarna.


Fina, glada Yrsa vad vi saknar dig!

Maken <3

December 31st, 2013

Alltså min make känner sin fru!
Igår när jag körde till stallet kom ett felmeddelande upp på displayen på instrumentpanelen på bilen. “Engine fault – workshop” stod det i gult och förglödningssymbolen (dieselbil) blinkade. På vägen hem tändes även motorlampan. Ajaj!
Så idag åkte vi till Olofsson Bil i Brandbergen där de har express-servic-verkstad. Nu var det fler än vi som denna ynka klämdag ville att Pirre på verkstan skulle kolla åket, så någon Expressupplevelse var det inte tal om.
Vi kom dit strax före 09 och vid 13.20 åkte vi därifrån efter först en jäkla massa väntan och sedan ringande till försäkringsbolaget och bokande av tid på verkstaden.
En vakumpump i motorn ville pensioneras så en ny måste rekryteras, men som tur var så täcker försäkringen 75% av kostnaden, samt även 75% av kostnaden för en hyrbil, så det kunde ju varit värre. Efter fyra och en halv timme sittandes rätt still på verkstaden och sedan storhandlande inför nyårsafton på ett rätt befolkningstätt ICA Maxi samt Systemet kom vi hem vid lite över två (ja vi är effektiva när vi handlar, så det går fort) och dagsljuset började precis tänka på att dra sig tillbaka.
Jag mumlade nått om att kanske låta pållarna vila idag, men då lade maken in sitt veto och sade beståmt: ” Nej! Du skall åka till stallet! Jag vill inte ha dig så rastlös hoppande här hemma som du blir av att inte ha varit där!”.
Jaha, det var ju inte så mycket att göra annat än att dra på sig ställkläderna och gummistövlarna (ååååh vad trött jag är på lera och blöta hagar!!!) och åka ut.
För den där maken – han har ju rätt! Jag blir helt hopplös av att inte vara ute och röra på mig. Igår var jag bara ute i stallet och red (tog iofs 4 timmar inalles) och gjorde för övrigt NADA hela dagen och vid 22 på kvällen hoppade jag desperat upp och ner i soffan och krävde att vi skulle göra något annat än se på tv!
Vad det slutade med: vi satt 22.30 en söndagskväll och lyssnade på mellankrigsmusik på svenska och spelade Yatzy. Men det är underhållning det med.

Jag blir galen i kroppen av att “bara vara” (även om jag kan längta som en tok efter en sådan dag när det är perioder med jättemycket jobb) och årstider då det är ljust lite senare resulterar det i att sticker ut och går eller springer, men jag är lite för bekväm för att ge mig ut när det är bäcksvart.
Då hoppar jag upp och ner inne istället och önskar mig en motionscykel eller crisstrainer.

Men kontentan av detta var att jag var ute hos höstarna idag med och Visir gick finfint på volten (har han läst senaste inlägget och skärpt sig?) och Váli jobbade gudomligt jämnt och fint i repgrimma och jag märkte hur jag gick och log stort i den klara kalla eftermiddagsluften. Och ja, vi har upplyst ridbana, så mörkret blev inget problem!

Puss på dig maken!

Mellantid

December 29th, 2013

Så var det då de där dagarna som kommer varje år. De där dagarna jag inte vet om jag jobbar eller är ledig (om jag är hemma vill säga), de där dagarna då det så fint heter att det inte är då det spelar någon roll vad du äter (eller nått…). Mellandagarna.

Julafton var en lat och skön historia.Vi sov länge, åkte till stallet och önskade hästarna God Jul (de bryr ju sig så mycket…) och jag tog en promenad med G, som jag lovat hans matte.
God mat (jag äter så ofta jag kan får – ekologiskt uppfött sådant – på jul), trevliga samtal, gott vin (amarone) och så lite trevlig tv.
På juldagen gjorde vi det man skall göra på en juldag. Ja först red jag. Det skall man ju enligt någon Mosebok göra på juldagen.
Men på kvällen gick vi på bio. Vi såg inte, som 78.000 andra den dagen, “Hundraåringen som…” utan vi såg “The Butler”.
Det är historien baserad på Eugene Allens liv. Han var butler på vita huset i 30 år under imponerade 8 presidenter (från Truman till Reagan). I filmen heter karaktären Cecil Gaines och filmen är lite en crash course i de svartas historia i USA. Från slaveri på bomullsfältet till att Barack Obama vann presidentvalet.
Intressant och välspelat drama! Se den vid tillfälle!
(ja, jo den där “Hundraåringen”-filmen vill jag också se. Men inte brinnande (haha, smällande) mycket faktiskt. Jag är rädd att filmen inte är så bra som boken. Boken är helt fenomenalt rolig och bör läsas av alla med ett uns humor och fantasi!)

Har ridit Váli och Vísir under hela tiden, med undantag för julafton och lördagen. Váli känns bra! Inte ens om jag nojar ordentligt kan jag känna några ojämnheter. Vilket är jätteskönt.
Själv är Váli nöjd och känns väldigt glad att rida. Han vill så hjärtans gärna få ta en liten passrepa och en dera dagen skall han få det, men det skall ju ske när han är ombedd om det. Idag galopperade jag längd vägen och han styvnade o kroppen och ber verkligen om att få gå iväg i pass. Två gånger försökte han med att beee snäällt. Tredje gången suckande han resignerat och rundade sig i galopp och slappnade av och kom mjukt över i trav.
Vísir har känts bra. Inte världsomvälvande flott, men ok. Fin ute, lite…nja sådär på volten. Lite styv, lite omotiverad.
I grunden tror jag att det är så att han vuxit ur sin sadel och behöver en ny.
Det är lite knepigt med Vísir bara då hans manke och sadelläge och motsvarande del under magen inte är helt i relation med varandra. Det här är något jag inte tänkt på tidigare, förrän vår ET Malin tittade på honom då vi beklagade oss om att hitta sadel till honom och sade som en självklarhet: “ja det förstår jag! Rak rygg och så stämmer ju inte proportionerna mellan detta (manken och sadelläget) och det här (under magen)”. Och när hon pekade på det förstår jag precis när hon pekade ut det.
Ha har nu i ett år ungefär haft sin Diddi Stakkur, som funkat bra. Men nu ligger den…ja, inte dåligt, men den åker fram lite och ja – det känns inte lika bra längre.
Vi får se.

Idag tog jag in Exakt för första gången och visade honom stallet och borstade igenom honom. Lite rädd för grinden till hagen, och försiktig och på sin vakt. Men lite mysigt var det nog att bli gosad med och borstad ändå.Det skall bli sååå kul att sätta igång honom!

 

Exaktmaj 059.JPG

Exaktmaj 082.JPG

GOD JUL!

December 24th, 2013

Jamen hörrni!
En riktigt GOD JUL på er därute!

 

För mig har julafton hittills (klockan är tio i tre) bestått av mys i soffan med DN och en kopp te, frukost med Pelle och mamma (som kom hit igår), en tur ut till stallet där Greiði fått en promenad, Brandi och Tindra fått mineraltillskott och lite gott (det är ju ändå julafton, även om inte de vete det så vet ju jag det!). Julgröt, som vi åt till lunch satt väl efter stallet.
Nu är det, så klart Kalle på tv och sen blir det julmiddag och klappar!

Ha det fint där ute!
Hur firar ni? Vad gör ni?
Och vad fick ni?

“Vit” jul

December 22nd, 2013

Ni ser bilden på Váli i det förra inlägget va?
Han är ju alltså skimmel (född silversvart faktiskt som kuriosa) och helt vit, som ni ser.
Det gick knappt att ana idag när jag tog in honom…det var en gråplaskig pålle. Váli har fått gå ut i flocken igen och är lyyycklig. Leker mycket med Exakt och unghästarna (Brandi och Nykur). Och så verkar han sovit i en stor lerpöl eller liknande.
Rigoröst arbete med vattenslangen på ben och under mage innan ridning kunde ta vid. I ridningen var det en pigg vit (nja, ni vet – grådaskig) pålle. Så vi jobbade på övergångar och skritt. Och en del halter då viljan att springa var stor. Kondisen är det inget fel på hos det lilla vita livet.

Jo, det var ju det där med “vit jul” då. Jag vet inte hur det är där ni bor eller är, men här i Haninge såg det då ut så här idag (*host*, det är en vacker fux i “förgrunden”, men ni ser ju den gröna julen bakom honom):

Ja, det är Exakt *ler förälskat*

Vísir och jag jobbade på volten och tränade lite på Tölt in Harmony-programmen. Bitvis gick det ok och bitvis lite vingligt. Typ när vi skulle bort från det böjda spåret och rakrikta på diagonalen. Mer träning krävs definitivt.

Brandi är, som under förra vilan – jättesocial. Han kommer fram till mig direkt i hagen och frågar ivrigt om vi inte skall umgås mera. Idag fick han lite kraftfoder med selentillskott i (ges var 14:de dag, heter Selevitan och köpes på apoteket för ca 400 kr , förr hette det tokosel) och vanligtvis är inte  jätteintresserad av kraftfoder utan brukar pliktskyldigast pilla i sig det när jag harklar mig. Men nu var det jättespännande och speciellt när Exakt cirklade runt honom som en (lite försiktig) hök.
Exakt är också rätt social och vi gosar glatt med honom. Han är, liksom sin mor Eyrarós, lite skygg och försiktigt lagd.

I övrigt har helgen gått åt till lite julklappsshopping, julmatsshopping och fixande hemma.
I lördags höll jag årets sista lektion (tror jag, om inte Erica och Paulina skall rida någon lektion nästa vecka). Men de långa (men väldigt roliga) lektionskvällarna både på Fors och på andra gårdar är över för året.
Jag gillar när det är många klappar under granen (som för övrigt är av återvinningsbar modell) så varenda år blir det samma sak – jag köper klappar rätt tidigt. Och sen de sista dagarna innan ju köper jag fler. Ännu fler.
Men rätt många klappar under granen blir det ju.