Archive for the ‘Gnäll’ Category

Ren LÖGN

Saturday, March 9th, 2013

Det saluförs i termer som “jätteenkelt” och “med några enkla grepp” och andra lögner.
För det är precis det som det är – lögner!

Att byta koppjärn själv i en sadel är inte det minsta “jätteeenkelt” och inga grepp alls är enkla faktiskt.
Det är SKITSVÅRT och jättetungt man man är rädd att sadeln skall gå sönder samtidigt som man börjar skita i om den gör det bara koppjärnshelvetet kommer på plats!

Allt annat är LÖGN, ren och skär LÖGN!


Tack google för bildfan…

Må hästarna aldrig bli smalare över ryggen igen för nu är det bredare koppjärnet på plats och skola så förbli!

Klippning vintertid, vem mår bäst av det?

Thursday, January 24th, 2013

Det här med att klippa hästarna på vintern är ju alltid ett populärt samtalsämne och likaså det här med att täcka eller inte täcka hästen.
Väldigt vanligt är att vi lägger täcken på hästarna för att vi själva mår bättre då.
Likaså användning av ridtäcken, ländtäcken osv.
Och att vi klipper hästarna för att “alla” gör det och att vi klipper hästarna lite väl mycket (helrakning t.ex.) för att det är snyggt. Inte för att det är det bästa för hästen.

Anna skrev ett mycket bra och informativt inlägg om klippning kontra täcka hästen:

Läs det HÄR!

Jo, läs det.

Och halstäcken?
Why?

 

Kofötter, töltfimi och lite FIPO

Tuesday, January 22nd, 2013

Upp i, den mycket kalla skall sägas, ottan och iväg till ett ännu något kallare Strömsholm.
minus tjugotre grader celsius stod termometern på när jag steg ur bilen vid Knytpunkten på nämnda anläggning.

Seminariet började med att den utskickade dagordningen ströks och vi sattes i grupper för att diskutera den föregående tävlingssäsongen.
Det var både bra och dåligt. Många frågor och funderingar kom upp, men tiden rann iväg och det kändes istället som vi inte hann med allt vi skulle. Dessutom skulle mera tid ha behövts för den mycket nyttiga och behövliga videobedömningen vi gjorde gemensamt.
Skall domarkåren vara enad, vilket vi ju måste utgå från att vara, så behövs just sådan här sambedömning!

Denni Hauksson, som i Ia och Denni, höll ett långt och mycket tänkvärt föredrag om hur illa han tycker det är ställt med ridningen av islandshäst. Vi har i mångt och mycket tappat den klassiska utbildningsskalan, som gäller oavsett hästras. Det finns många hästar, som tävlar och har tävlats på absolut högsta nivå utan att någonsin gått lösgjorda på banan. Vi marknadsför vår ras, speciellt som tävlingshäst, genom hög aktion och fart och fläkt – men oftast med bilder av hästar helt utan lösgjordhet och i en spänd form och ryttare som inte sällan sitter spända och spjärnar i stigbyglarna.
Efter den mycket upprörande och tråkiga nyheten om skaderapporten på Island är den så kallade “kofoten”, oledad islandsstång med tungfrihet (en bild på bettet här), under granskning och jag håller helt och fullt med Denni om den borde förbjudas.
Jag tror ytterst få ryttare är kapabla att rida på det här bettet på rätt sätt och hästen som har det i munnen måste vara så otroligt välutbildad och “färdig”. Om ens någon verkligen kan rida bra på det. För vi har ju faktorn med att hästar faktiskt är levande varelser och även om de i träning är förutsägbara, så kan de bli rädda eller göra något oförutsägbart.

Denni presenterade också den nya tävlingsgrenen Töltfimi, vilket betyder töltgymnastik. Här kan man se en skiss av töltfimibanan.

Vi går igenom hur det går till!
Sadel och och träns med nosgrimma.Endast tränsbett är tillåtet.
Hästen får inte ha boots och man får inte ha spö.

Tävlingen har tre moment som görs flytande i en ström:


1. ett varv (C -X – A-C)  på en stor 8:a över hela banan i arbets- till mellantempo tölt, jämt tempo.
2. tölt från C via voltpunkten ut på diagonalen. Vid X går man in på den ena av de två 8-metersvolterna (obs! storleken på volten) och rider två varv på den och går sedan över till den andra 8-metersvolten och rider två varv på den. Sedan fortsätter man på diagonalen och följer den till voltpunkten och vidare till A.
3. ett varv där man rider kort/lugn tölt från A till voltpunkten och sedan medlan voltpunkten och X (halva diagonalen) för en steglängdsökning och från X till voltpunkten gör en nedtagning till kort tölt igen och samma sak en gång till. När man kommer tillbaka till A gör man halt.
Poäng på en skala från 0 – 10 ges för varje moment samt en poäng för ryttarens sits och inverkan och det är inte enligt FIPO men dömer, utan enligt utbildningsskalan (se nedan).

Allt skall ridas i en tölt enligt utbildningsskalan med hästen fullständigt lösgjord med en lång hals.

Just utbildningsskalan är inte bara vi inom islandshästvärlden lite dåliga på att följa -även inom storhästvärlden höjs röster om att unga hästar forceras för snabbt genom skalan och steg hoppas över. Stora rörelser går ofta före rätt utbildning och att hästen får bygga styrka i lugn och ro.

Låt oss titta på den dära skalan:


Notera hur alla faser i skalan är sammankopplade! Samt hur många år skalan skall ta! Någon här som börjat samla hästen innan den är 8-10 år? *räcker upp en hand*

Låt oss säga som det är: Töltfimi är SVÅRT! Ur de flesta perspektiv. Det var svårt att döma för oss men fiposkalan i förlängda ryggmärgen. Man måste tänka bort och tänka om och att vara genuint intresserad av ridning och att vara instruktör/ha instruktörvana hjälper, förde är de glasögonen man måste sätta på sig. Det är helt uppenbart svårt att rida.
Vi hade ett gäng mycket modiga (eller visste de bara inte vad de gav sig in på) ryttare som red för oss. Modiga då de verkligen fick höra sanningen om sin ridning (sin ridning där och då, under programmet), och det var inte alltid helt rosaluddiga sanningar.
Även ryttare i eliten, men mycket fina och välridna hästar fick riktigt låga poäng. Vi pratar mellan 2,5 och 4,0.
En 7:a var den högsta poängen vi delade ut.

Suget efter Töltfimi i Sverige är stort. Många klubbar vill arrangera denna gren – helst nu med det samma.
Men vi har inga domare som är färdigutbildade att döma det, någon egentlig domarhandledning finns inte programmet är svårt då grenen är en mästargren.
Vi diskuterade vidare och kom fram till att vi i Sverige i alla fall bör skapa program med samma grundidé, men med olika svårighetsgrader i genomförande. Och så får man som ryttare överleva att kanske få låga poäng, och ack så många av oss får gå tillbaka till skolbänken och lära oss utbilda och rida bättre!
Många kan säkert rida programmet rätt tillfredsställande hemma i lugn och ro. Att kunna prestera det  vid ett tävlingstillfälle, men allt vad det innebär (speaker, publik och domare samt inte minst nerver) är en annan femma.

Resten av seminariet diskuterade vi typiska nörderi-grejer.
Bedömningar, kritik från ryttare, kommentarer, utbildning, fortbildning och “vart är vi på väg”.

Inte hitåt, hoppas jag:

IMG_7863.JPG

 

edit: Lade till en bild av alla moment i Töltfimi

Hur tänkte jag där?

Wednesday, December 5th, 2012

När jag döpte det förra inlägget till “vädermödor” så visste jag inte vad jag pratade om, det hade det inte börjat snöa då. Det gjorde det lite senare och idag kan vi verkligen tala om vädermödor!
Som de flesta väl märkt (speciellt ni som bor här i samma trakter som jag) så har det ju då snöat sen igår kväll. Massor faktiskt!
I morse gick jag upp äckeltidigt (ok, för att vara jag) för att börja massera tidigt i Tyresö. Två patienter var det. Sopade och skottade fram Tigern ur snön och skjutsade Pelle till tåget på vägen och konstaterade en bit på väg mot Tyresö att det här tar nog lite längre än de vanliga 30 minuterna.
Ringde första patienten som redan satt och väntade och hon sade så klart att det var ok och kör nu försiktigt och lugnt så väntar jag.
Ringde nästa patient för att meddela att jag skulle bli sen och han avbokade då han måste iväg till ett jobb och nog egentligen glömt mig och sin behandling. Jamen kul. Köra Tyresö tur -retur för en behandling, i detta väder dessutom.
Kom fram blott 10 minuter försenad dock. Behandling och sen var det ju dags att åka hem igen.

Och det hade snöat mera. Den körturen hem från Tyrseö är nog bland de värre körturer jag gjort! För herre du min lilla skapare vad det var halt, slirigt och moddigt underifrån och  ett snökaos uppifrån! På motorvägen gick det i 35 km/tim och en låg sportbil slirade omkring framför mig. 55 min tog det hem och när jag var nästan hemma kom den värsta biten: Oplogad och okörd smal väg! Snö så djup att den gick upp över reg.plåten på min, rätt höga, bil. Lägg till yrande snöstorm med en snö som bildade is på rutan och en slags klibbig issörja på vindrutetorkarna. Fick stanna 4 gånger i vägrenen mellan Tyresö och hemma och slå av torkarna.
Jag har sällan varit så himla säker på att jag kommer köra i diket som sista biten hem. Men säkra, starka Tigern tog mig ända hem till infarten på Orrvägen. Men sen var det baske mig stopp!
Vi har en väg som går runt en stor gräsplan och vanligtvis kör jag höger direkt då jag kommer in på vår gata, men jag vågade inte nu då snön var så djup och det dessutom blåst upp vallar. Jag tänkte att jag ställer bilen på vår gästparkering som ligger rakt fram. Men när jag skulle backa in på en yta som inte var fullkomligt igensnöad satt jag fast!
Ut ur bilen och gräva lite med händerna (hur tänkte jag där?)  och konstatera att 1) det är skitkallt och blåser snö från alla håll och 2) jag måste ha en spade.
Pulsade genom snön till vår dörr och tillbaka med snöskyffeln och sedan följde ett 40-minuterspass med aktiv snöskottning/grävande och ett våldsamt svärande (kanske det osade så att snön smälte en aning runt däcken). Det var inte bara runt däcken det var snö utan även under bilden var det så packad snö att det inte gick att köra någonstans alls.
Men 40 minuter senare så kunde jag backa in bilen på gästparkeringen. Pulsa tillbaka hem (kändes som en polarexpedition). Dusch, njuta av en koppa kaffe.
SMS från stallägaren som önskar att vi inte kommer ut till stallet då det är vansinnig drivbildning på vägen (som är smal och krokig).
Pappergöra och surfande samt kontakt med maken som inte riktigt kommer hem från jobbet. Och  på radion säger de att man i-n-t-e skall ge sig ut och köra bil på vägarna.
När plogbilen slutligen, vi 15.30 kommer till oss passar jag på att skotta uppfarten och skotta fram min bil på gästparkeringen och flyttade den.
Det blev till att hämta maken i Skogås, vilket var så långt kollektivtrafiken tog honom.

Tog några bilder när jag påbörjade skottandet hemma idag (innan plogbilden kommit):

IMG_8450Staketet mellan oss och grannen

IMG_8448isolering på fönstren i alla fall

 

 

IMG_8447
Humlen är lite vissen nu

NU skall det baske mig BLOSSAGLÖGGAS lite (tack vare söta ridelever har jag 2 flaskor av årets blossaglögg, någon som smakat den?).

 

 

 

 

Undervattensvärld?

Wednesday, November 28th, 2012

Det regnar lite va? Igår och idag har det hääällt ner vatten från skyn oavbrutet. Eller stop, fel av mig! Det var en ögonblick idag när jag gick från gymmet till bilen som det inte regnade. Jag tittade förundrat upp mot himlen. Men sen satte jag mig i bilen och plask så vräkte det ner igen.
Det är ju inte så att regn i två dagar är hela världen kan man ju tänka. Men den här hösten (och sommaren för den delen) har ju inte varit helt torr kan man ju uttrycka det.
Så marken är ju minst sagt mättad på vatten.
Och så kom nu då hällregnet från helvetet, nej himlen menar jag.
Och det är översvämning – ordentligt. Åt helvete massor med vatten snackar vi.
Hästarna står i vindskydden och häckar mest. Tack och lov är det torrt där, och det finns även lite torra(re) ytor i hagarna, men stora ytor är under vatten för tillfället.
Att hämta in hästar idag var ett rejält benpass. Att gå i djupt (vi snackar ca 20-30 cm) vatten med lerblandning på botten är tungt!
Men jag behövde i alla fall inte spola benen på hästarna. Alltid något.

Brandi fick sin sista ridsväng idag för den här gången. Vi red ut en kort sväng. Britta och Váli fick agera draghjälp och vi skrittade över järnvägsövergången och sedan både travade och galopperande vi! Lille brun var mycket duktig och gick fram (även över järnvägsövergången), stannade och svängde.
Nu väntar en lång vila. Ända till våren faktiskt.
Både Brandi och Nykur åker nästa vecka iväg på vinterbete till större ytor. Skönt!

Jag fotade några bilder idag, men har inte laddat över dom från kameran, så jag snor helt rått och kallt en av de bilder Jill tagit:

Stigur och Prins kollar ut rån vindskyddet:


(klicka för lite större)

Stigur och jag tog en liten sväng ut i regnet och avslutade med några varv på volten. Imorgon bär det av till Ensta för att rida för Hinni igen.
Så Stigur står inne och torkar upp över natten.

P.s: Just nu snöar det faktiskt.