Ojojoj. Det var fasen inte igår!
Hur fortsätter man nu? När de gått så länge sen sist.
Vi får väl ta en sak i taget.
Vi kan börja med er som läser. Har ni intresse av att jag bloggar? Vill ni läsa?
Det är alltid lite roligare och mera motiverande att skriva om det finns en mottagare eller flera.
Jaha – hur var det här då?
Jo, tackar som (kanske) frågar. Här har det varit upp över öronen mycket jobb. Något man som egenföretagare blir hårt uppfostrad att vara glad och tacksam för! Vilket jag är! Missförstå mig rätt – det ÄR verkligen en ynnest att kunna jobba med sin hobby och klara sig på det som levebröd! Men det som händer är ju till exempel att en blogg blir liggande obloggad ett tag ibland.
Jag har helt enkelt inte orkat, inte hunnit och inte velat blogga.
Och när det är mycket i livet så gäller det ju att rensa bort onödiga måsten så att man inte träffar den berömda väggen. Så den tiden jag haft över har jag ägnat åt att vila (tar ofta i veckorna en powernap mellan stall och lektioner om möjligt), läsa och umgås med maken, hunden och vänner.
Livet, helt enkelt.
Jag gör ett försöka att blogga igen. Let us see how it goes…
Uppmuntran hjälper 😉
Skrev alltså senast i mars, när Exakt precis hade varit på Mälarkliniken och fått benet ompysslat.
Får nog fasen hämta almanackan för att se i vilken ordning saker gått sedan.
Han fick Metacam, vilade en vecka och skrittades en vecka. Tillbaka till Karlslund och låta Ancan klämma och känna. Börja rida igång lite mera och tog återbesöket på Mälarkliniken den 10/4. Izabella kollade igenom, vi sprang, longerade och gjorde ett ridprov. Och fick fritt fram att köra på.
Fortfarande lite spänd i muskeln på insida lår, men mycket bättre och inte lika öm och rörde sig framför allt rent.
Sedan har vi jobbat på. Hela tiden med mycket skritt, och mycket arbete från marken. Regelbunden stretching och koll på Karlslund. Men först i slutet av juni kändes det helt och fullkomligt bra!
Exakt och jag på träning för Helene i augusti
De övriga hästarna då?
Brandi är – ja Brandi. Underbart snäll, gullig, gosig och rar. Och taktren. Men någon stjärna på banan kommer han aldrig bli.
Han och hans mor Tindra jobbar en del med att gå privatlektioner, både ut i naturen och på ridbanan, med elever. Och så har jag börjar klickerträna med både Tindra och Brandi! Jätteroligt och inspirerande, men utmanande dels för huvudet (på såväl mig som på hästarna) och koordinationen och timingen. Men lite av en nytändning är det.
Brandi är otroligt duktig på att lyfta manken och både trava och tölta (!) på lös lina i trevlig form runt mig. Tindra kan gör glädjeskutt framåt i galoppfattningar och är framförallt (tycker jag) kul att rida med klickern (hon rids ju dessutom mest på hackamoore, vilket underlättar belöningen). Jag trodde hon skulle stanna direktt för klicket från ryggen, men hon traskar glatt på tills jag ber henne stanna – då stannar hon å andra sidan raskt och vänder uppfordrande huvudet mot mig (i början med öppen mun).
Brandi och eleven Lena på en utelektion på ängen i vintras
Tindra är ju den riktiga hjärtehästen. Så är det.
Hon jobbar, precis som Brandi, med lektioner med elever och så har Erica som vanligt ridit/jobbat henne en hel del.
I juli, mitt i ”brinnande semester”, när jag låg och läste/andades/joggade med hunden/sov/drack vin i Finland, fick Tindra en spark på vänster bakknä på betet. Som tog rätt illa.
Tack gode Gud för fina medryttare och vänner! Damen fick komma upp till stallet i hästbuss (betet ligger ca 20 minuters promenad från stallet) och nästa dag skjutsades hon till klinik där tre god vänner var med och hjälpte när veterinären kollade, röntgade och ultraljudade skadan. Ett lite elakt sår precis över ligamentet i bakknäet, som fått sig en smäll och svullnat.
Dränage och några stygn. Metacam, sjukhage och en stor haklapp på grimman som gjorde at hon inte kunde komma åt såret själv.
Såret läkte helt problemfritt och vi gjorde ett återbesök på kliniken 4 veckor senare och ultraljudade bakknäet en gång till för att kolla så inget var skadat där inne. Men allt var jättefint, hästen ohalt och osvullen och – ja, hem och köra igångsättning. I slutet på september var Tindra tillbaka i full ridning och kondition!
Och Erica och Malin som vakade över henne. Tempade, skötte såret och gav Tindra mys och mat. Tusen, tusen tack bägge två!
Tantens bakben på kliniken
Lite träningshästar har även hunnit passera under tiden jag inte bloggat:
Beyla, ett litet sto e: Reynir frá Hólshúsum , som jag hade i träning under maj-juni. Fint sto med mycket rörelser, men som behöver lära sig att inte vara så ”på” hela tiden och att hantera sin stress. Mycket skritt och massor övergångar blev det. Tyvärr fotade vi aldrig henne under tiden.
Stefnir, en häftig valack e: Gladur från Stallgården, var hos mig i augusti. Allmän träning, men fokus på tölt. Enormt villig kille med rörelser, som är lite för stora för hans balans. En jättehärlig och häftig tölt. Och starka magmuskler är ett måste på hans ryttare : )
Stefnir på ovalen hemma på Vädersjö i augusti
Jóga, ett femårigtsto e: Ófsi frá Brún, var också hos mig i augusti. Hon är grundinriden vintern då hon var 3, men har sedan stått skadad till och från och inte helt kommit igång i ridningen.
Så det var egentligen mest stärka och bygga vidare på grunden med tydligare vändande hjälper, sidförande hjälper och att börja hitta mellan gångarterna. En jättekul häst, som inte behövde töltsättas i den meningen utan tölten fanns där. Jag hoppas jag får fortsätta följa henne lite närmare igen!
Jóga på den enda fotograferingen vi gjorde, vi borde gjort en i slutet av träningen också
Smári, stor valack e: Hárekur från Österåker, som varit hos mig 6 veckor i okt-nov. Behövde vidareutbildas i tölten, då det var svag och travtaktig och han lätt spände sig så fort man tänkte lite på tölt. Tre veckor tillbringade vi mest med att grundtölta. Helt oglamouröst, men viktigt. Och tölten har blivit väldigt mycket säkrare och bättre, men behöver så klart ännu mera tid för att befästas helt och stärkas upp ännu mera.
Jag är jättenöjd med hans utveckling och då han åkte hem idag töltade han fint med sin ägare i lite olika tempi, men främst håller vi det ännu till grundtölt och kort tempo tölt.
Traven och galoppen har utvecklats av bara farten de med!
Smári i oktober, ytterligare lite bättre och starkare i bakbenen
Idunn, ett sto e: Erro från Mörtö, som mest av allt behövde lära sig att slappna av och gå fram samtidigt. Antingen sprang hon med stel hals och högt huvud, eller var avslappnad, men stod då stilla eller på sin höjd skrittade. Traven hade hon helt och hållet tappat bort på vägen.
Efter uppmjukande arbete och rätt mycket skritt och galopp, så kom först en överlinje i tölten och så började traven titta fram!
Jag har dessutom hunnit med en tappskokurs, som Vallfari arrangerade i september. Jättenyttigt at få uppfräschning på den fronten. Jag har tappskokompetens sedan hästskötarutbildningen, men det är 20 år sedan jag gick den. Så lite uppföljning och praktik var på sin plats. Och jag har slagit på några tappskor sedan dess – och fått beröm av hovslagaren över hur bra det var gjort! Mycket nöjd med det!
Jag tror vi avrundar här för idag!
Jag lovar återkomma! Rätt snart. Typ. Hoppas jag.
