Vinter och nice ute! Torrt, vitt och lite kallt (av och till, men i alla fall på minussidan!).
Härom veckan (månaden?) vad jag och Brandi med på en kul grej: vi var med på en clinic i belöningsbaserad hästträning, som jätteduktiga Joanna Nieznaj höll.
Relationsbaserad hästträning, vilket även är namnet på Joannas företag (som hon driver tillsammans med Anne Dirksen), är det jag skrivit lite om tidigare; R+ träning, alltså belöningsbaserad träning.
Brandi är ju van vid klicker och har så tydligt visat hur kul han tycker det är så han var helt rätt häst att ha med på clinicen. (Exakt tycker också det är kul, men är så mycket mera försiktig till sin natur och inte lika tydlig som Brandi i sitt kroppsspråk).
Joanna började med en föreläsning om hur belöningsbaserad träning fungerar, vad som är vad och hur det skiljer sig från ”traditionell” hästträning (R-).
Sedan gick vi alla ut i ridhuset (vi var på Västergården i Årsta Havsbad) och där fick vi göra en kul övning:
Först fick vi dela in oss i par och så fick halva gänget gå ut och den andra halvan fick ett ridspö var och en bana med uppgifter vi skulle få vårt par att utföra utan att vi fick göra annat än styra partnern med spöet (tryck/släpp).
När den andra delen av gruppen kom in så skred vi till verket. Peta med spöet till höger och vänster för att styra den andra runt koner, över bommar och få dom att sätta händerna på ett hinderstöd/en kon/väggen.
Sedan bytte vi roller och vår partner fick nya uppgifter att ta oss genom, men spöet till hjälp.
Efter det gjorde vi exakt samma uppgift (fast med lite ändrade saker att göra/vägar) men med hjälp av en klicker (där ett klick betyder ”nu gör du rätt, här är en bit godis).
Intressant att både notera och uppleva själv, trots att man kan tänka och förstå skillnaden rent teoretiskt, hur olika approach vi fick till att klara uppgiften/göra rätt med ett spö, då man ville undvika att få ett pet/dutt (hålla sig undan något obehagligt) kontra att försöka komma på vad vi skall göra för att få ett klick som tack och inte behöva undvika något obehagligt!
Sedan gick jag och hämtade Brandi, som hade hängt i en gästhage med något kg hö.
Brandi är klickertränad (eller det kanske är att ta i, han är inklickad och sedan har vi lekt, ridit och haft kul med klickerträning) sedan ca november förra året.
Vi har börjat med ”crunches”, d.v.s. när hästen stillastående vinklar sig bak och skiftar vikten bakåt och lyfter manken stillastående. En mycket bra träning för hållning och bålstabilitet hos hästen.
I början av den här videon ser ni fina chrunches!
Där är Brandi och jag inte än. Och inte då, på clinicen heller så klart.
Brandi har allt som oftast börjat ”smådansa” och ”sträcka på sig” och gå ”väldigt fancy” bredvid mig. Både i hagen, där han raskt söker upp mig och placerar sig bredvid mig och börjar försöka imponera och komma på vad han skall göra för att förtjäna ett ”klick” och en godisbit. Han gör nästan små galoppfattningar (men frambenen) bredvid mig ibland och jag har klickat belönat och börjat sätta ett kroppsspråk på mig själv där jag kan be om beteendet.
Om jag ignorerar honom slutar han efter en stund och bara går vanligt bredvid mig.
Men detta visade han direkt på clinicen och han är ju för söt och lockade till många leenden.
Här är lite bilder på det, lite suddiga då det var mobiltelefon och ridhus involverat i fotograferingen.
Notera vilken bra hållning Brandi hamnar i när han gör halt ur de samlande småskutten!
Här ser man på mitt kroppsspråk att jag ber Brandi om det
Skuttilutt
Här har han landat från sitt småskuttande och väntar på att matte skall hinna stanna och ta fram godiset som hör till klicket han fått!
Kolla hållningen!
Joanna gav oss tips om hur vi skall fortsätta med crunches-delen och så började vi lite med panther-walk! Hur det skall se ut ser ni också i videon som jag länkade till ovan.
Jag har typ en gång innan haft med target med Brandi.
En target är något jag vill att hästen skall nosa på, för att i framtiden kunna ha en förlängd arm, men till skillnad från et spö, som driver hästen med tryck, så skall hästen vilja följa, och till och med jaga en target.
En klassiker att använda är en så kallad ”pool noodle”, men jag har i brist på det så här mitt i vintern tagit ett gammalt dressyrspö och knutit fast lite silage-plast på.
Hemma har jag klickat så fort han nosat på den och sedan fört den åt lite olika håll och sett om han vill följa med huvudet för att nosa på den (= få klick = få godis). Men jag har bara hunnit med att göra det typ en eller två gånger.
Så med Joanna fick jag börja med att kontrollera att Brandi kom ihåg att nosa på targeten var bra och det kom han ihåg (”Hallå – lite hjärna har jag ju” sa Brandi) och sedan att få honom att förstå att när han rör targeten, inte bara med nosen utan med en hov så blir det också godis.
Det leder i förlängningen till att hästen börja anstränga sig för att komma åt targeten (uttala nu ordet på engelska – target:en – på svenska blir det jättekul, men fel – tar:geten) och tar ut rörelsen med frambenen och ökar då rörligheten och styrkan i bogarna och bålen!
Vi lät Brandi komma på att det är nått som människorna belönar för när mitt ben och den där grejen är nära varandra.
Sedan växlade vi övning, så jag sadlade på B och satt upp (i grimma, då träns inte behövdes för övningen och man tuggar godis bäst i grimma) och så fick vi öva lite på chrunches uppsuttet med Joannas hjälp från marken.
Vilket gick helt ok, men är nått jag aldrig provat tidigare!
Avslutningsvis upprepade vi övningen med att följa targeten på marken och Brandi började förstå att ”om jag kliver på den blir de väldigt kul”.
Där avrundade vi för den kvällen och Brandi och jag åkte hem och sov gott i respektive hage/säng.
Med oss fick vi bra tips av Joanna och en ryslig träningsglädje!
Tusen tack Vallfari för att ni ordnade den här clinicen och Joanna för att Brandi fick komma med på den!
En bild på min älskling som Erica Osterman tagit
Någon vecka senare var det träning för Helene i samma ridhus och jag hade både Brandi och Exakt med mig och visade Helene lite hur jag hade tränat med klicker i ridning och vad jag upplevde attt hade börjat hända! Mycket positiv feedback och Helene var nyfiken och öppen och frågade om hur det fungerade. Vilket var jätteskoj!
Jag skall avrunda för idag så jag får det här inlägget postat innan ridskolan startar för dagen!
Hoppas det var lite kul att läsa om en annan sida av träningen!
Jag rider hästarna ungefär lika mycket som tidigare, men med ett lite annat tänk.
Jag blandar in klickerträningen i all hantering. Exakt, som alltid varit lite rädd om sitt huvud har till exempel fått lära sig att stoppa ned huvudet i grimman och klä på sig själv och bitvis i ridningen.
Det känns som om hästarna verkligen anstränger sig för att ta reda på vad jag vill, erbjuder lite mera på ett gladare sätt än tidigare och tar i bättre!
Speciellt på Brandi märker jag en stor förbättring i hans balans och hållning!
