Nämen se där!
Titta till lite på omslaget till Islandshästen nr 5 (jag fick den idag i brevlådan)!
Vacker bild va?
stoltfotograf.se!
Voga från Fors
e: Fjörnir u: Vepja
Bilden är tagen förra sommaren och Voga är nu en busig åring som terroriserat Aska hela våren.
Mamma Vepja fölade förresten idag.
Som kuriosa kan jag tillägga att mamma Vepja från Fors (e: Tyr u: Dufa) även hon var omslagsflicka på Islandshästen som föl (1995).
Söndagsläge! Uppkrupen i soffan, Spotify-listan på, slösurfande på nätet varvat med att läsa utmärkta brittiska filmtidningen Empire. Älskar hur engelsmännen uttrycker sig i text och kan läsa lite om nästan vilket ämne som helst bara det är en britt som skrivit det (på sitt modersmål då alltså).
Regnet formligen häller ner ute och stallet får vänta till senare idag.
Igår passade Pelle och jag på att ta hem transporten och åka en sväng till återvinningsstationen i Jordbro med allehanda skrot vi hade liggande hemma. Vilket visade sig vara mängder. Egentligen var huvudskälet till att åka till SRV att tömma altanen på resterna av vårt gamla sovrum inför midsommarfirandet nästa helg. Men 60% av släpet fylldes av skräp ur garaget. Släpet var näst intill helt fyllt när vi åkte hemifrån.
Skönt att ha det gjort. Skall få till att städa lite till hemma idag har jag tänkt.
Pelle jobbar idag, så ursäkterna är få för mig.
Igår kom Adina ut till stallet och vi red ut tillsammans! En riktig långsväng på Tindra och Sága, som jag lånat. Lite regnigt var det, men inte värre än att vi var torra då vi kom hem.
I stohagen verkar ordningen vara återställd och livet går sin gilla gång. Tindra mår bra och står inte längre och stirrar på en gräsfläck.
Valackerna fick byta hage och sprang väldans igår. Bra det, Seiður mår inte dåligt av det.
Gräset är rejält vätskefyllt och speciellt Greiði, Valí och Seiður är lite “plufsiga”.
Jag har flera gånger den senaste veckan fått frågan hur många hästar vi har ute på Skogsäng och räknar här upp dom, mest för mig själv:
Tindra – e: Mökkur, 12 år, mitt sto
Sága – e: Mökkur, 7 år, Jills sto
Stelpa – e: Atli, 16 år, Kristinas sto
Valí – e: Viðir von der Krähenweide , 11 år, Brittas valack
Vísir – e: Mökkur, 6 år, Brittas valack
Greiði – e: Mjölnir, 6 år, Ninas valack
Mona – Nordsvensk, Saras sto
Disa- Nordsvensk, Saras sto
Granit -Nordsvensk, (Monas föl), Saras hingst
Sandy – Quarter Paint, Monicas sto
Texas – Quarter Paint, Monicas valack
Eddie – Tinker, Carinas valack
Highlight – Minishettis, Maddes sto
Fighter – Minishettis/Am. miniatyrhäst, Maddes valack (Highlights föl)
Tillfälliga hästar:
Seiður – e: Viðir frá Saefelli, 5 år, min träningshäst
Ari – e: Náttfari från Wahlberg, 5 år, min träningshäst
Dolly – halvblod,skadad och behövde en box akut.
= just nu 17 hästar.
Ari och Seiður åker 30/6 och den 1/7 kommer 3 nya inackorderingar (islandshästar).
I oktober kommer Brandi och Nykur hem.
Och träningshästar/saluhästar kommer och åker.
Tindra ar alltid varit väldigt noga med att andra hästar mår bra. När Alva fölade en månad för tidigt ute i snön var Tindra hysterisk eftermiddagen innan (det var förmodligen på gång, Alva fölade sent på kvällen). Hon slet sig, vilket hon bara gjort som riktigt ung innan och aldrig någonsin som vuxen, och rusade till Alvas hage (där Tindra alltiå inte gick annars) och var skogstokig att rida och hysterisk att leda. Minns att jag trodde hon tokbrunstade och var förvånad över det då hon alltid har så “tysta” brunster annars.
Men nästa morgon berättade stallägaren om den dramatiska fölningen ute i snön. Mor och föl stod inne i halmad box och Tindra var kolugn igen.
Men den Tindra värnat mest om under alla år är Kengan. Vilket nog varit bra – då Kengan var en passiv hanterare som blev inåtvänd och apatisk när något inte stod rätt till.
Tindra är otroligt utåtagerande och allmänt kallad “drama queen”.
Förra våren när Kengan hade kolik var det Tindra som larmande först. Och nu under de två senaste veckorna har hon varit mycket omhändertagande och vakat runt Kengan.
Slängt långa blickar mot henne när man tagit Tindra ur hagen och genast gått fram till Kengan när man släppt ut henne i hagen igen.
Så klart hon vetat att kompisen inte mått bra.
När Jill ringde igår och berättade hur det stod till var jag på väg från en provridning med en elev och jag frågade så klart om jag skulle komma ut till stallet.
“Nä, det behöver du inte” sade Jill. Hon hade ju rätt.Jag kunde inte göra något där och att jag stod och bölade i hagen skulle inte hjälpa någon.
Lite senare ringde jag och frågade hur Tindra reagerat.
Jill skickade en stund senare en bild, som tog som ett slag i magen:
“Tindra vakar in i det sista” skrev Jill.
Älskade Tindra, vad tänker du nu?
Å andra sidan lever hästar så mycket mera i nuet än vi så jag tror de tar sånt här mycket bättre än vi.
Men ändå.
Underbara, fantastiska, fina, roliga, personliga Kengála.
Nu finns hon inte mera.
Det är så outsägeligt tomt och svårt att ta in.
Kengan ådrog sig, förmodligen genom att vricka sig i hagen, en skada på senskidan i vänster bak förra sommaren. Cortisonspruta provades, men gav inte mer än 2 veckors resultat. I oktober opererades hon och ärrvävnad togs bort. Prognosen var relativt god.
Hon promenerades, skrittades, sattes långsamt och försiktigt igång. Blev bättre. Blev bra.
Var i full gång, men reds inte på böjda spår.
Men en dag var hon lite halt igen, men det opererade benet kändes oförändrat.
Veterinär ute och konstaterar hältan. Man opererar inte två gånger.
Inte jättemycket man kan göra, men visst vi kan prova med en cortisonspruta.
Spruta ges och Kengan är tillbaka i promenad-stadiet. Boxvila eller liten hage funkar inte då senaste boxvila slutade med kolik då hon blir apatisk och inte dricker på box. I liten hage håller hon sig inte lugn. Lugnast är hon på betet med de andra.
Igår for stona runt i hagen. Sprang och tokade sig och bockade.
Igår eftermiddag var Kengan rejält halt. Jill tog beslutet att ge upp och få sin älskade Kengála utdömt.
Vår underbara veterinär Marianne är tyvärr sjukskriven så Jill fick en tid på kliniken imorgon.
Men så idag eftermiddag kunde Kengan knappt gå och låg mest ner.
En veterinär kommer ut och det konstateras lårbensfraktur och en eventuell bäckenfraktur (går inte att säkerställa utan röntgen). Självklart finns det inget annat att göra än att döma ut hästen, kontakta försäkringsbolaget och låta Kengan ta en sista passrepa ut på de evigt gröna ängarna.
Så fruktansvärt tråkigt och ledsamt!
Tårarna rinner och rinner och jag ka inte riktigt förstå det.
En stor kram och varma tankar till Jill och My!
Vi avslutar med lite bilder på en av de underbaraste hästar jag mött!
Att löshoppa var bland det roligaste Kengan visste!
Kengála och jag på visning på Strömsholm 2006
Kengan gosar med matte i hagen 2009
Bilden som finns i World Fengur på Kengan
Adjö älskade Kengan och tack för allt!
Nu finns inga staket som kan hindra din framfart.
I december började vi göra om vårt sovrum. Tyvärr tog vi inga bilder på hur det såg ut innan. Men kort sagt var det fult! Gula väggar, en brunlila fondvägg, och ett hiiiskeligt fult och slitet (och lite buckligt) ljusfläckigt plastgolv.
Nu är det blålila väggar (kulören heter “Adolf” på Bauhaus), ett mörkt parkettgolv och en ny fondvägg i tapet.
Det tog en stund, rätt många svordomar och svett men i maj blev det klart.
Fick för ett tag sen en ram, som jag nu fått till att beställa framkallningar till ramen.
Titta vad fint:
Måste fota med blixt då ljuset i sovrummet var lite dämpat så tapeten speglar sig lite i glaset.
Men dessa tre bilder är det:
Erica har tagit denna underbara bild den 10/6 2009 (när Brandi var 7 dagar)
Brandi på Stenholmen i september 2011. Jag som fotat.
En bild till där man ser vår nya fondvägg (tapet från Bauhaus):
Mycket nöjd!
Annars har helgen flutit bra. Jag har dömt Upplandsmästerskapen på Tunabanan. Mycket trevligt!
Fint väder, riktigt trevligt sällskap och trevliga kollegor och några fina ritter.
Idag har Ari fått gå en sväng ut i skogen (oh,vad trav blev svårt så fort underlaget inte är jämnt), Greiði och Seiður har jobbat på volten, Tindra har fått nya skor och Britta har töltat så fint på sin Valí på lektion.
Och jag har som vanligt glömt att äta.
Frukost (ägg och bacon) kl 08.30 och sen middag 18.20 (grillad biff och sallad). En kopp kaffe hos Monica där emellan.
Stabilt va?
Men någon hunger har jag inte känt. Well, bättre lycka en annan dag.
Typ imorgon
