Posts Tagged ‘Avlivning’

Too soon she left

Wednesday, June 13th, 2012

Underbara, fantastiska, fina, roliga, personliga Kengála.
Nu finns hon inte mera.
Det är så outsägeligt tomt och svårt att ta in.

Kengan ådrog sig, förmodligen genom att vricka sig i hagen, en skada på senskidan i vänster bak förra sommaren. Cortisonspruta provades, men gav inte mer än 2 veckors resultat. I oktober opererades hon och ärrvävnad togs bort. Prognosen var relativt god.
Hon promenerades, skrittades, sattes långsamt och försiktigt igång. Blev bättre. Blev bra.
Var i full gång, men reds inte på böjda spår.
Men en dag var hon lite halt igen, men det opererade benet kändes oförändrat.
Veterinär ute och konstaterar hältan. Man opererar inte två gånger.
Inte jättemycket man kan göra, men visst vi kan prova med en cortisonspruta.
Spruta ges och Kengan är tillbaka i promenad-stadiet. Boxvila eller liten hage funkar inte då senaste boxvila slutade med kolik då hon blir apatisk och inte dricker på box. I liten hage håller hon sig inte lugn. Lugnast är hon på betet med de andra.

Igår for stona runt i hagen. Sprang och tokade sig och bockade.
Igår eftermiddag var Kengan rejält halt. Jill tog beslutet att ge upp och få sin älskade Kengála utdömt.
Vår underbara veterinär Marianne är tyvärr sjukskriven så Jill fick en tid på kliniken imorgon.
Men så idag eftermiddag kunde Kengan knappt gå och låg mest ner.

En veterinär kommer ut och det konstateras lårbensfraktur och en eventuell bäckenfraktur (går inte att säkerställa utan röntgen). Självklart finns det inget annat att göra än att döma ut hästen, kontakta försäkringsbolaget och låta Kengan ta en sista passrepa ut på de evigt gröna ängarna.

Så fruktansvärt tråkigt och ledsamt!
Tårarna rinner och rinner och jag ka inte riktigt förstå det.

En stor kram och varma tankar till Jill och My!

Vi avslutar med lite bilder på en av de underbaraste hästar jag mött!

IMG_6680.JPG

aprildag2011_31.JPG
Att löshoppa var bland det roligaste Kengan visste!

kengalavisn1.jpg

kengalavisn2.jpg

kengalavisn6.jpg
Kengála och jag på visning på Strömsholm 2006

kliamatte.jpg
Kengan gosar med matte i hagen 2009

IMG_3439.jpgKenganwfbild.jpg
Bilden som finns i World Fengur på Kengan

betesgalopp1143.JPG
Adjö älskade Kengan och tack för allt!
Nu finns inga staket som kan hindra din framfart.

 

 

 

livets dalar och höjder

Tuesday, November 3rd, 2009

Igår var en sån där lång dag.
Upp och massera tidigt på morgonen och färdig med ridskolan sent på kvällen. Fart och fläkt där emellan.

När jag kom till Fors vid 15.15 för att hinna rida Nunna innan ridskolan hade personalen precis tagit in hästarna och hittat Vittra från Fors, ett 6-årigt sto e: Trúr vom Westinge, med avsparkat ben i hagen.
Det var inte så många i stallet än så självklart gick jag och hjälpte till.
Veterinären från ATG Södertörn hade precis varit där och kollat och konstaterat att benet var av och att det inte var något annat att göra än att ta bort Vittra.
Medan David åkte tillbaka till kliniken för att hämta Vittras sista cocktail stod jag och höll Vittra och matade henne med hö.
Hon fick täcken på sig och vatten.
Hon var chockad och hade ont. Benet hängde lite och det droppade blod om ett bakben också. Men hon åt höet och var lugn.

Monica, Ylva och jag fixade fram en presenning (för att kunna få ut henne ur hagen sen) och väntade.
David kom, täckena åkte av och Ylva och jag stod kvar.
Då David stack Vittra i halsen och kollade så han träffat ett blodkärl (mycket viktigt) vitnade Ylva (som är mycket känslig för blod) och gav mig grimskaftet.
Och där stod jag och höll i en häst som avlivades – igen.
Deja vu.

Det gick mycket smidigt och bra och “enligt boken”.
Nu hade jag ingen direkt relation till Vittra och hade aldrig ens ridit henne.
Men visst gjorde det ont ändå!

Och det var inte helt trivialt att gå in i stallet möta och ta hand om ridskoleeleverna och hålla lektioner direkt.
Men det gick.

Vila i frid Vittra!
Keilir och Sól visar dig runt!

vittra
Vittra