Archive for January, 2011

Broddsparkar och tandkoll

Thursday, January 13th, 2011

Idag har en trevlig herre varit ute hos oss på Skogsäng!
Per-Martin Andrén är, förutom tandläkare för häst, även veterinär, kiropraktor och otroligt duktig på sadlar och inprovning av sådana!
Så istället för enbart en tandgenomgång av utvalda hästar var det även kiropraktor plus sadelkoll om man så ville!
Vilken lyx!
Dagen efter att vi kom hem från Lanzarote upptäckte jag ett sår på Gná. En broddspark som träffat ca 7 cm under bakknäet och fixat till en ficka uppåt, rätt rejäl sådan. Ringde vår veterinär som genast ringde in ett recept på Streptocillin till apoteket (som turligt nog hade öppet i två timmar till).
Såret var rätt rejält djupt, men det verkar som jag upptäckt det i tid för det verkar läka bra och P-M fick kolla på det när han ändå var där (och veterinär och allt). Han tyckte jag skött det rätt och det såg bra ut. Skönt att höra!
Pga såret vilar Gná fortfarande, men verkar inte må dåligt av det. Jag har roat mig med att rida Tindra lite grann under veckan istället.
Greiði blev dessutom besiktigad för köp och efter pappersskrivning imorgon är han därmed försäljningen av honom helt klar!
Han kommer dock bo kvar på Skogsäng för vidareutbildning ett tag!

Vi satt och diskuterade sadlar och muskulatur med P-M efter själva behandlingarn i säkert 45 min.
Han skall definitivt anlitas igen!

Läs och begrunda!

Monday, January 10th, 2011

Debatten om dressyrhästens form

– vad handlar den om egentligen?

Carina Högkvist som är utbildad till dipl. hästmassör gjorde följande fördjupnings-arbete när hon gick kursen ”Hästens rörelseapparat” vid SLU 2003.

De senaste åren har en stundtals ganska ivrig debatt pågått angående den form – sättet att rida hästen ”på tygeln” – som dagens dressyrhästar rids i jämfört med den form hästarna reds i för cirka 30 år sedan.

Men det är kanske inte så lätt alla gånger att hänga med i vad debatten egentligen handlar om; det krävs en hel del kunskap om hästens anatomi och biomekanik för att förstå hur skillnaden i olika sätt att rida påverkar hästen.

Här följer en jämförelse av hästens sätt att belasta sig vid dressyr ridning ca 30 år tillbaka i tiden och nu, samt några teorier om detta.

Dressyrsporten har under de senaste 30 åren utvecklats mycket avseende sättet att gymnastisera och balansera hästen under ryttare. Dagens dressyrhästar är ofta underbart välgymnastiserade och lydiga, men om vi jämför Liselott Linsenhoff och Piaffs uppvisning under OS 1972 (guldmedalj) med dagens elitryttare ser vi att det skiljer en hel del beträffande hästens form och självbärighet.

70-talets elithästar reds med nosen framför lodplanet och med nacken som halsens högsta punkt. Dagens elithästar har ofta nosen bakom, eller ibland kraftigt bakom, lodplanet och med området ovanför den tredje halskotan som högsta punkt. Det är just detta som har givit upphov till dessa diskussioner.

Vi reder ut begreppen från början!

Liselott Linsenhoff/Piaff tog  guld i OS 1972.
Nosen är väl framme och nacken är halsens högsta punkt.
(Identisk teckning av ett foto)




Ett elitekipage år 2000. Observera att traven är fyrtaktig. Vänster bak har släppt marken medan höger fram fortfarande är kvar i marken. Nosen är bakom lodplanet och den tredje halskotan är halsens högsta punkt. (Identisk teckning av ett  foto)


En häst bär av naturen ca 60 % av sin vikt på framdelen och ca 40 % på bakdelen. När en ryttare sätter sig på hästen förorsakar man ytterligare obalans; För att undvika belastningsskador försöker vi genom dressyren återställa balansen hos hästen genom att hästen med hjälp av sina bakben, bäcken och rygg bildar en hävarm som lyfter upp framdelen och på så sätt kommer mer i jämvikt. Detta sker genom att hästen ”tippar in sitt bäcken” så att bakbenets leder vinklas, hästen s a s kommer mer under sig, samt att en sammanhängande muskelsträng bildas på ovansidan av hästen, från bakdelen via ryggen, halsen och till nacken. Här är också filémuskulaturen (iliopsoas) viktig, då den genom att dras ihop böjer lårleden och drar den nedre delen av bäckenet framåt.

Bild 1 en häst i viloställning,   Bild 2 tyngdpunkten förflyttas bakåt, pil 1 visar den sammanhängande muskelsträngen, pil 2 visar filén.

Den förklaring som följer är förkortad och förenklad men beskriver huvudprinciperna för den sammanhängande muskelsträng, hävarm, som lyfter framdelen. Bakbenets system med sträckare och böjare utelämnas här, samt även mindre viktiga muskler i övrigt. Muskelkedjan beskrivs från ryggen och framåt.

Den långa ryggmuskeln (longissimus dorsi) är en ryggsträckare; tvärt emot vad de flesta ryttare tror sträcker och sänker den ryggen. Det är alltså felaktigt att, som många ryttare uttrycker sig, säga att ”hästen jobbar inte med ryggen” när hästen rör sig med sänkt rygg och höjt huvud. Hästens ryggmuskel är då satt i ett rejält arbete – men på ett för hästen ofördelaktigt sätt.

Ryggen ska istället bilda en brygga från bakdelen över till framdelen och på så sätt lyfta upp framdelen. Här är filémusklerna mycket viktiga för att få hästen att trampa in sin bakdel under sig och förhindra att ryggen sänks (se även kommentaren om bukmusklerna längre fram).

Den långa ryggmuskeln sträcker sig från bäcken, korsben samt länd och bröstkotor till de tre-sju sista halskotorna. Det gör att den långa ryggmuskeln även påverkar den bakre delen av halsen, bl a ger resning när hästen går korrekt på tygeln.

Till vänster ser vi den långa ryggmuskeln och filén avslappnade, till höger ser vi långa ryggmuskeln och filén i arbete.

Hästen ska alltså inte arbetas lång och låg, men för att få cirkulation, avslappning och stretching i långa ryggmuskeln, samt för att undvika statiskt arbete, är det utmärkt att växla samling med att rida hästen lång och låg – att t ex samla hästen tio minuter, rida den lång och låg två minuter, samla tio minuter o s v. Tiden är beroende på hästen kondition och muskelstatus.

Ofta hör man ryttare säga ”nu arbetar hästen med ryggen” när hästen rids lång och låg. Det är fel. I lång och låg form arbetar inte ryggen – den slappnar av och, om hästen suger ordentligt framåt/nedåt, stretchas ryggen.

Splenius och semispinalis capitis avslappnade
(satta ur arbete). Den tredje halskotan är högsta

punkt, nosen är bakom lodplanet.

Nästa viktiga muskel i kedjan är splenius. En kraftig muskel som sträcker sig från de tre-fem bröstkotorna till nacken och första halskotan. Splenius höjer huvudet och halsen. Långa ryggmuskeln i arbete men splenius avslappnad, d v s ett brott på muskelkedjan vid splenius, gör att hästen hamnar med tredje halskotan, inte nacken, som högsta punkt- ”nacken faller”. Eftersom splenius även påverkar huvudet kommer också nosen att falla bakom lodplanet när splenius sätts ur arbete. Även muskeln semispinalis capitis har en liknande funktion.
Det är i denna form som många av dagens dressyhästar rids. Detta medför att hästen inte arbetar på skonsammast möjliga sätt, utan belastar sin framdel i onödan genom att muskelsträngen från bakdelen bryts och onödigt mycket av  huvudets och halsens vikt hamnar på framdelen.

brachiocephalicus


En muskel som inte ingår i denna kedja men ändå måste nämnas är brachiocephalicus. Den sträcker sig från nacken ner till överarmsbenet. Den har flera funktioner, bl a att dra amåt. Den kan också böja halsen  och sträcka hästens nos framåt. När hästen hamnar med den tredje halskotan som högsta punkt och nosen bakom lodplanet kan den inte använda den här muskeln på bästa sätt. Detta kan ibland tydligt ses i piaff, där hästar som rids med låg nacke och nosen bakåt ofta har sämre lyft i sina framben än de som rids med högre nacke och nosen längre fram. Hästen försvarar sig då ibland också med att trampa in sina framben under kroppen, vilket gör att kroppsvikten inte flyttas bakåt.

Bild till vänster Piaff, Knäet (carpus) lyfts inte tillräckligt, frambenen trampas in under kroppen.
Jmf med bild till Piaff bild till höger, här är det högre knälyft men endast bakbenen trampar in under kroppen.


Hästens raka bukmuskel.


Även bukmusklerna är av stor betydelse. Yttre och inre sneda bukmusklerna fixerar ryggkotpelaren och för i viss mån den nedre delen av bäckenet framåt, men framför allt den raka bukmuskeln som hjälper hästen att trampa under sig genom att böja mellan korsben och länd, ländrygg, bröstrygg samt ge stadga åt bålen. Bukmusklerna håller också emot så att hästen inte drar ihop ryggen till att sänkas. De ger även stadga när hästen rör sig i trav och galopp genom att förhindra alltför stor rörelse av ryggen i vertikalled.

Gemensamt för samtliga dessa synpunkter är att ju mer vältränad hästen är, desto större samling kan uppnås. En ung otränad häst kan inte krävas att gå i samma grad av samling som den äldre, mer tränade. Detta är något som vi måste komma ihåg när vi börjar träna våra hästar.

Varför har det blivit så här? Det finns nog ingen som rider sin häst i fel form med vett och vilja. Vi älskar våra hästar och vill dem det bästa, men kanske har vi blivit ”för duktiga” att rida – vi klarar av att träna upp våra hästar att göra svåra rörelser men har inte riktigt hängt med och fått de kunskaper om hästens anatomi som vi skulle behöva för att riktigt förstå ridningen.

Kanske bör andelen anatomi och biomekanik i utbildningen av tränare och domare utökas för att dessa ska kunna ge sina ryttare ett större biomekaniskt perspektiv på hästens förutsättningar för arbete. Om man inte har de kunskaperna ifrågasätter man heller inte utvecklingen; förmodligen är det brister i dessa kunskaper som gör att så många ryttare blandar ihop bärkraft med påskjut – vi tror att när vi har ett bra påskjut har vi också bra bärkraft, vilket inte alls  är samma sak.

Hur ska vi göra när vi rider då, för att allt ska bli rätt?
Några enkla universalknep finns inte, tyvärr, men några tips finns det där emot. Tänk på att stärka bukmusklerna hos hästen, de är till god hjälp för ryggen. Det gör man t ex genom att hoppa små studshinder, trava över cavaletti, pulsa i snö och klättra. Värm upp hästen mer i galopp istället för trav, det engagerar fler muskelgrupper. växla samling med att rida hästen lång och låg korta stunder för att få cirkulation och minska spänningar i ryggen. Och framför allt – ta hjälp av en kunnig tränare, lär dig så mycket du kan om hästens biomekanik och våga ifrågasätta varför du gör som du gör.

Text och Bilder: Carina Högkvist.

Fördjupningsarbetet är tidigare publicerat i tidningen Ridsport

Borta bra

Sunday, January 9th, 2011

…men egen säng bäst! Och det är ungefär det som är bra med hemma.
Det är ju kallt här! Att -2 kan kännas så kallt! Och det är töväder nu förresten. +2 grader. Det måste ha varit i november som det senast var plusgrader.
Men plusgrader i januari känns fel. januari är ju vinter, även om jag inte gillar kyla så där överdrivet. Det skall vara kallt i januari. Så de så!

Så har vi ju då alltså kommit hem från Lanzarote!
Och vilken skön och rolig resa vi haft! Underbart! Och varmt!
Vi reste den 30/12 till Arlanda och åt där en trevlig middag och sov sedan över på Rest and Fly vid Sky City. Vårt plan gick redan 06.55 på fredag morgon och det gör att man bör vara vid incheckningen mellan 5-5.30 på morgonen. Då vill man inte behöva förlita sig på SL och Arlanda Express för att att sig ut till Arlanda. inte den tiden på morgonen och inte i vinterväglag.
Hotellet är helt ok och trevligt och hade sköna sängar, men att sova var som förgjort. Tror jag slumrade två timmar den natten.
04.15 gav vi upp och gick upp och väntade på att incheckningen öppnade och åt sedan frukost.
Väl på planet sov jag rätt mycket.

Nyårsafton firade vi med mamma, Pia och Katinka på en fin restaurang men fin utsikt. Och god mat!
Vid tolvslaget stod vi med fötterna i sanden på stranden och tittade på fyrverkerierna. Som var lite fåtaliga. Faktiskt. Pia visste dock att berätta att de stora fyrverkeriet, som staden sponsrade skulle gå av stapeln kl 02.
Det gjorde det. Jag vaknade av det. Som det small, lät som det var krig utanför. Men gå upp och titta orkade jag inte. Så jag sov igenom det.

Lanzarote 007.JPGHotellgården vid poolen, utsikt från vår balkong

Lanzarote 052.JPG
Utsikt mellan hus

Sedan var det fina, lata dagar! Vi läste i solen, solade och promenerade på gatorna och njöt av stranden! Och badade i såväl Atlanten som i poolen.
Mestadels sol och +20 – 23 grader är inget man lider av.
En dag hyrde vi en bil och åkte till Timanfaya, som är nationalpark.
Lanzarote härjades på 1700-talet av vulkanutbrott. Minsta sagt. I sex år spydde vulkanerna på ön ut lava över ön och dödade massvis med – ja allt. Människor, djur och växtlivet.
Idag, då vulkanerna har varit stillsamma sedan 1820-talet, är området nationalpark. En hisnande sådan.
Man kör bil in på området och parkerar vi en högt belägen restaurang/shop där de serverar mat grillad på vulkanisk värme (bergvärme liksom). Sedan åker man med en buss på  riktigt smala vägar (otroligt skickliga chaufförer!) genom lavalandskapet och får information om utbrotten, floran (som ju då näst intill inte existerar) och historian runt parken.
Landskapet var verkligen häpnadsväckande vackert:

Lanzarote 178.JPG
Lava som, tack och lov, stelnat för väldigt länge sedan!

Lanzarote 197.JPG

Lanzarote 205.JPGVulkanlandskap

Lanzarote 212.JPG
Vulkankrater

Vi åkte sedan uppåt på ön till något som kallas:

Lanzarote 262.JPG
Cueva de los Verdes – De gröna grottorna.
Inte för att de är gröna. Men vackra och väldigt häftiga är de!

Lanzarote 258.JPG
Här är en väldigt speciell del av grottorna, men jag vet inte om jag skall avslöja varför…
Läs dock gärna här lite om grottornas historia, mycket intressant!

Lanzarote är en rätt liten ö, ca 6 mil lång och 2 mil bred. Så avstånden är inte speciellt långa. Vilket nästan fick oss att köra fel några gånger. Jag hängde inte med på kartläsningen när 5 cm på kartan tog typ 5 minuter att köra (nej, det stod ingen skala på kartan).

Lanzarote 024.JPG
Pia springer mot vågorna

Lanzarote 032.JPGAtlantbad!

Lanzarote 040.JPG
Pia har en ny fiiin handduk

Lanzarote 041.JPGJag spanar ut över poolområdet

Lanzarote 058.JPGMamma och jag löser korsord

Längs strandpromenaden gick vi många gånger. På kvällen för att hitta någonstans att äta och se solnedgångarna och på dagarna för att komma till stranden, kolla i affärerna (shit vad mycket crap det var i dom) och se på staden och stranden.
Det verkade vara en tävling mellan restaurangerna om att ha flest kök representerade. Du kunde få Tex-Mex, Tapas, Italiensk, Fransk och Spansk mat på samma ställe.
Två av kvällarna var vi dock på Taberna Nino. Helt underbar Tapasrestaurang!

Jag avslutar med lite vyer.

Lanzarote 067.JPG

Lanzarote 071.JPG

Lanzarote 072.JPG

Lanzarote 156.JPG

SOL

Thursday, January 6th, 2011

Vi har det BRA!
Saaa bra (och utan alla punkter ovetr bokstaverna)!
Har ar varmt, soligt och det ar ren batteriladdning med vackra vyer, Atlanten att simma i och god mat!

Imorgon kommer vi hem!