Archive for the ‘Islandshäst’ Category

Belöning utan tiggeri

Saturday, March 24th, 2018

Hej igen där ute!
Ja, nu är jag så där dålig på att blogga igen. Men försöka ta tag i det.
Sofia undrade hur man jobbar med att hästen blir nafsig/tiggig när man jobbar med klickerträning.
Här rekommenderar jag verkligen den gratis mini-kursen på relationsbaserad hästtränings hemsida!
Skärmklipp 2018-03-20 14.27.50

 

Men kort sagt behöver hästen inte ens vara inklickad för detta.
Stå bredvid hästen och visa den att du har godis/pellets i handen. Sedan väntar du avslappnat (andas, släpp ner axlarna och bli passiv) tills hästen slutar pilla på din hand/ficka och tittar åt ett annat håll. När den gör det – fram med handen och ge hästen godiset direkt. Låt inte hästen vända huvudet mot dig eller få godiset nära din kropp utan sträck snabbt fram handen till hästens huvud och ge godiset.
Om hästen är väldigt nafsig eller blir påträngande eller till och med farlig så se till att ha ett staket eller en boxvägg mellan dig och hästen.
Upprepa några gånger varje gång du träffar hästen. De lär sig väldigt fort att ”titta bort” för att få godis!
Om man hamnar i situationen att hästen tittar bort och man sedan klickar (om hästen är inklickad) eller med glad röst berömmer och hästen då genast kastar huvudet i famnen på en så gå tillbaka till att släppa ner axlarna och vänta tills hästen slappnar av och tittar bort och ge gärna godiset nere vid marken eller till och med på marken.

intrinzens hemsida finns också en gratis e-bok som är läsvärd!

Jag använder klickertrningen som ett kul komplement till ridningen och känner verkligen hur mycket positivare hästarna är, även i ridningen. Men jag rider inte “bara när hästen tillåter det” och går inte helt “all in intrinzen”.

I övrigt då? Jo, vintern vill inte helt släppa sitt grepp här. Det är lite dagsmeja då och då, men stränga minusgrader de flesta nätterna. Detta har resulterat i halka på många ställen. Inte på de stora vägarna, de är torra och isfria på de flesta håll här, men småvägar och stallplanen, ridbanan osv.
Det är verkligen guldvärt att våra ställägare är superduktiga på att ploga och sanda!

Jag jobbar på och rider rätt mycket.
Britta har varit bortrest en del, så jag har haft hennes hästar, vilket är ett rent nöje. Ett sto i stallet, Idunn, är också i träning några dagar i veckan.
Jag hade henne i höstas på samma sätt och då var det stora fokuset ökad lösgjordhet, balans och att hitta en borttappad trav. Och den dök upp! Och självklart jobbade jag i alla gångarter, men med ett fokus på att kunna hitta traven och ha en trevlig överlinje i den.
Nu är fokuset att stärka tölten, även den med en trevlig överlinje och galoppen, vilken lätt tappar lite energi och då blir ökad grisepass eller korsgalopp.
Så vi gör mycket galoppfattningar, töltar och lägger in längre galoppsträckor i bägge galopperna (men inte samtidigt, vilket ju lite varit problemet 😉 ) och så kollar vi så klart att traven sitter och skrittjobbar. Det är så trevligt med engagerade hästägare, som verkligen jobbat efter ens råd och när jag nu rider hästen igen, 5 månader senare, så är det bara att fortsätta där vi slutade!
Tindra, Brandi och Exakt går i den mån jag hinner, vilket brukar bli ca 3-5 dagar i veckan. Tindra rids på helgerna av fina Erica och går ju lektioner med elever vid bokning och så brukar jag försöka jobba med henne antingen från marken eller rida henne någon dag i veckan. Men Brandi och Exakt känns det så skönt att jag inte skall tävla i år. Jag rider dom när jag hinner och jobbar med det jag vill och hinner jag inte så känner jag inte alls samma stress över att de måste vara i tävlingskondis! Jätteskönt! En del dagar jobbar jag dom i rundcorallen eller på banan med klicker från marken i 15 min/häst eller till och med bara i hagen med att göra crunches och göra enkla saker (flytta ben, Brandi får göra sin samlings-grejer (se förra inlägget).
Exakt, som är en försiktig herre, som dessutom gärna vänder bort huvudet lite har jag lärt att ”klä på sig grimman” när jag håller fram den och samma med tränset.
En stor fördel med klickerträningen är att hästarna kommer raskt gående mot mig så fort de hör eller ser mig i närheten av hagen.
Visst kom de ibland även tidigare. Ibland kunde de till och med komma springande, om de visste att det var mat på gång, men inte som de gör nu! De kommer och smiter upp bredvid en som en hund som skall gå fot. Kan nästan kivas om att få vara närmast och få komma med! Härligt!

IMG_2292

Idag är jag lite ledig och har, förutom att vara ute i stallet en snabbis och gett mina hästar sitt kraftfoder (de får vetekli för att balansera upp magnesiumhalten i foderstaten och Tindra, som lätt faller ur lite får havre) och putsat en broddspark Tindra fått, varit inne i stan med maken och gått en prommis med Harry, ätit go-lunch och småspanat i affärer.
Myslördag helt enkelt! Och imorgon skall jag till Skultuna och Åkerby Islandshästar för heldagskurs med roliga elever (de flesta har varit med flera gånger tidigare)!

 

Vidare-klickat!

Monday, March 5th, 2018

Vinter och nice ute! Torrt, vitt och lite kallt (av och till, men i alla fall på minussidan!).

Härom veckan (månaden?) vad jag och Brandi med på en kul grej: vi var med på en clinic i belöningsbaserad hästträning, som jätteduktiga Joanna Nieznaj höll.
Relationsbaserad hästträning, vilket även är namnet på Joannas företag (som hon driver tillsammans med Anne Dirksen), är det jag skrivit lite om tidigare; R+ träning, alltså belöningsbaserad träning.
Brandi är ju van vid klicker och har så tydligt visat hur kul han tycker det är så han var helt rätt häst att ha med på clinicen. (Exakt tycker också det är kul, men är så mycket mera försiktig till sin natur och inte lika tydlig som Brandi i sitt kroppsspråk).

Joanna började med en föreläsning om hur belöningsbaserad träning fungerar, vad som är vad och hur det skiljer sig från ”traditionell” hästträning (R-).
Sedan gick vi alla ut i ridhuset (vi var på Västergården i Årsta Havsbad) och där fick vi göra en kul övning:
Först fick vi dela in oss i par och så fick halva gänget gå ut och den andra halvan fick ett ridspö var och en bana med uppgifter vi skulle få vårt par att utföra utan att vi fick göra annat än styra partnern med spöet (tryck/släpp).
När den andra delen av gruppen kom in så skred vi till verket. Peta med spöet till höger och vänster för att styra den andra runt koner, över bommar och få dom att sätta händerna på ett hinderstöd/en kon/väggen.
Sedan bytte vi roller och vår partner fick nya uppgifter att ta oss genom, men spöet till hjälp.
Efter det gjorde vi exakt samma uppgift (fast med lite ändrade saker att göra/vägar) men med hjälp av en klicker (där ett klick betyder ”nu gör du rätt, här är en bit godis).
Intressant att både notera och uppleva själv, trots att man kan tänka och förstå skillnaden rent teoretiskt, hur olika approach vi fick till att klara uppgiften/göra rätt med ett spö, då man ville undvika att få ett pet/dutt (hålla sig undan något obehagligt) kontra att försöka komma på vad vi skall göra för att få ett klick som tack och inte behöva undvika något obehagligt!

Sedan gick jag och hämtade Brandi, som hade hängt i en gästhage med något kg hö.
Brandi är klickertränad (eller det kanske är att ta i, han är inklickad och sedan har vi lekt, ridit och haft kul med klickerträning) sedan ca november förra året.
Vi har börjat med ”crunches”, d.v.s. när hästen stillastående vinklar sig bak och skiftar vikten bakåt och lyfter manken stillastående. En mycket bra träning för hållning och bålstabilitet hos hästen.
I början av den här videon ser ni fina chrunches!

 

Där är Brandi och jag inte än. Och inte då, på clinicen heller så klart.
Brandi har allt som oftast börjat ”smådansa” och ”sträcka på sig” och gå ”väldigt fancy” bredvid mig. Både i hagen, där han raskt söker upp mig och placerar sig bredvid mig och börjar försöka imponera och komma på vad han skall göra för att förtjäna ett ”klick” och en godisbit. Han gör nästan små galoppfattningar (men frambenen) bredvid mig ibland och jag har klickat belönat och börjat sätta ett kroppsspråk på mig själv där jag kan be om beteendet.
Om jag ignorerar honom slutar han efter en stund och bara går vanligt bredvid mig.
Men detta visade han direkt på clinicen och han är ju för söt och lockade till många leenden.

Här är lite bilder på det, lite suddiga då det var mobiltelefon och ridhus involverat i fotograferingen.
Notera vilken bra hållning Brandi hamnar i när han gör halt ur de samlande småskutten!

clicker1
Här ser man på mitt kroppsspråk att jag ber Brandi om det

clicker2
Skuttilutt

clicker4

clicker3
Här har han landat från sitt småskuttande och väntar på att matte skall hinna stanna och ta fram godiset som hör till klicket han fått!
Kolla hållningen!

Joanna gav oss tips om hur vi skall fortsätta med crunches-delen och så började vi lite med panther-walk! Hur det skall se ut ser ni också i videon som jag länkade till ovan.
Jag har typ en gång innan haft med target med Brandi.
En target är något jag vill att hästen skall nosa på, för att i framtiden kunna ha en förlängd arm, men till skillnad från et spö, som driver hästen med tryck, så skall hästen vilja följa, och till och med jaga en target.

En klassiker att använda är en så kallad ”pool noodle”, men jag har i brist på det så här mitt i vintern tagit ett gammalt dressyrspö och knutit fast lite silage-plast på.
Hemma har jag klickat så fort han nosat på den och sedan fört den åt lite olika håll och sett om han vill följa med huvudet för att nosa på den (= få klick = få godis). Men jag har bara hunnit med att göra det typ en eller två gånger.
Så med Joanna fick jag börja med att kontrollera att Brandi kom ihåg att nosa på targeten var bra och det kom han ihåg (”Hallå – lite hjärna har jag ju” sa Brandi) och sedan att få honom att förstå att när han rör targeten, inte bara med nosen utan med en hov så blir det också godis.
Det leder i förlängningen till att hästen börja anstränga sig för att komma åt targeten (uttala nu ordet på engelska – target:en – på svenska blir det jättekul, men fel – tar:geten) och tar ut rörelsen med frambenen och ökar då rörligheten och styrkan i bogarna och bålen!
clicker5

Vi lät Brandi komma på att det är nått som människorna belönar för när mitt ben och den där grejen är nära varandra.
Sedan växlade vi övning, så jag sadlade på B och satt upp (i grimma, då träns inte behövdes för övningen och man tuggar godis bäst i grimma) och så fick vi öva lite på chrunches uppsuttet med Joannas hjälp från marken.
Vilket gick helt ok, men är nått jag aldrig provat tidigare!
Avslutningsvis upprepade vi övningen med att följa targeten på marken och Brandi började förstå att ”om jag kliver på den blir de väldigt kul”.
Där avrundade vi för den kvällen och Brandi och jag åkte hem och sov gott i respektive hage/säng.
Med oss fick vi bra tips av Joanna och en ryslig träningsglädje!
Tusen tack Vallfari för att ni ordnade den här clinicen och Joanna för att Brandi fick komma med på den!

IMG_2626
En bild på min älskling som Erica Osterman tagit

Någon vecka senare var det träning för Helene i samma ridhus och jag hade både Brandi och Exakt med mig och visade Helene lite hur jag hade tränat med klicker i ridning och vad jag upplevde attt hade börjat hända! Mycket positiv feedback och Helene var nyfiken och öppen och frågade om hur det fungerade. Vilket var jätteskoj!

Jag skall avrunda för idag så jag får det här inlägget postat innan ridskolan startar för dagen!
Hoppas det var lite kul att läsa om en annan sida av träningen!
Jag rider hästarna ungefär lika mycket som tidigare, men med ett lite annat tänk.
Jag blandar in klickerträningen i all hantering. Exakt, som alltid varit lite rädd om sitt huvud har till exempel fått lära sig att stoppa ned huvudet i grimman och klä på sig själv och bitvis i ridningen.
Det känns som om hästarna verkligen anstränger sig för att ta reda på vad jag vill, erbjuder lite mera på ett gladare sätt än tidigare och tar i bättre!

Speciellt på Brandi märker jag en stor förbättring i hans balans och hållning!

Vísir söker kompis!

Thursday, February 15th, 2018

Britta har tagit beslutet att sälja sin Vísir.
Så nu finns världens chans för den som vill utvecklas och lära sig mera och njuta av denna enormt trevliga fyrgångsvalack!
Han är rätt ålder (12 år), lätt i alla hantering, rolig att rida, har bra tölt och fantastiskt härlig trav.
Hans galopp är jättefin, både ute, på bana och på volt om man som ryttare har lite känsla för galopp och hur innertygel skall hanteras i den (alltså inte hängas i).

 

 

Visgal4

Visgal2
Här länger vi halsen i galopp på volt i vintras

Visgal3

Han har bra motor och gillar att jobba!
Det är en fördel om man har erfarenhet av islandshäst tidigare, alternativt tidigare dressyrerfarenhet och ett stort intresse att utvecklas inom islandshästridningen!

img_9052

Vísir har ridits för instruktör regelbundet, tävlats av mig samt av Britta ett gäng gånger. Det har alltid varit lätt att ha med honom på kurser och tävlingar. Hage eller box – bägge går bra. Tillsammans med annan häst (som han känner) går också bra. På banan var han lite spände de första gångerna han tävlade, men nu för tiden är han mera laddad, men på en lagom nivå.

img_0675

Är du nyfiken på mera om Vísir eller känner någon som skulle passa med en mörkbrun herre på ca 140 cm (mätt till 141 cm på avelsbed., visades enbart exteriört då han vad BLUP-hingst)? Tveka inte att höra av dig/er till mig!
Vísir går på lösdrift i valackflock, och har gjort det sedan 2012, men är inga problem att ställa på box om det behövs.
Han är hög i rang, men en schysst ledare och lugn i flocken! 

img_4387

img_4765img_4819

Så hörrni  – hojta om ni vill komma och prova den här herren! Vi väntar på er!
Välkomna!

Pris. 75.000 riksdaler

 

Vinterhästar

Thursday, February 8th, 2018

Jag har en god vän. Mer än vän – en räddande ängel faktisk from time to time.
Hon hjälper mig med hästarna när jag är borta, håller min gammeltant i form (för att inte tala om alla miljoner promenader hon tog med Tindra när hon hade en senskada) och ovanpå det är hon jättetrevlig, noggrann och duktig! 
OCH – hon är en fantastisk fotograf!
Erica Osterman heter hon.
Börja med en lite sväng på hennes hemsida (som hon dessutom också gjort själv – liksom hon gjort min hemsida)!
Hon hade med sig kameran ut till stallet då hon hade en fotosession med stallkompis. Fotade mina hästar i hagen lite och jag red ut på Exakt. På vägen hem från min ritt mötte jag Erica vid vår stora sommarhage, dit hon traskat för att ta lite naturbilder.
Det här var en helt fantastisk söndag i januari, då vintern för en kort sekund slagit klorna i Stockholm. -15 grader, strålande sol med kristaller i luften och solen började dala när vi möttes. Lite dimma över fältet och vi pratade lite om hur vackert det var. 
“Skall jag rida lite på en volt i hörnan så kanske vi får lite häftiga bilder?” frågade jag. “Ja, gärna!” sade Erica.
Vi har haft mycket vildsvin som bökat i hagen så jag visste att det var bitvis mycket ojämnt under, samt att hörnet på hagen vi valde (där jag visste att det inte var supermycket bökat) är lite sluttande. 
Så jag red i ett rätt försiktigt tempo och red på lite mera där jag visste att det var jämnare.
Erica hade en drös fotosessioner den här fantastiska helgen, så det har tagit en stund för henne att i tur och ordning rensa, redigera och skicka ut bilder till alla.
Igår fick jag mina!

Här är några:

IMG_3054

IMG_3255

IMG_3338
Ni förstår vad jag menar med ljuset! 

IMG_3060

IMG_3207

IMG_3011

IMG_3020

Lätt fantastisk miljö och Ericas fotoöga har fångar oss så fint!
Oförberedd som jag var är jag glad att jag hade hyfsat rena kläder på och hade kanske valt annan outfit och ett annat träns på Exakt.
Men det här var inte fy skam heller! Tvärtom faktiskt!

Tusen tack Erica för ett fantastiskt jobb!

Snö, slask, styrka

Thursday, January 25th, 2018

Vintern kommer och går här i Stockholm. -15 på söndag, +7 på onsdag.
Massvis med snö och heeelt underbart ute. Vackert like you wouldn´t believe!
Och så är allt borttöat. Blää! 🙁

Och här jobbas på såklart. Rids och rids. Lektioner hålls. Ridskolan är igång igen på Fors Gård och det är så kul att träffa eleverna och våra underbara ridskolehästar.
Och hemma jobbar Tindra och Brandi med elever. Exakt kommer göra det lite han med!

Jag har tagit ett beslut. Moget eller inte, det vet jag inte.
Men den här säsongen skall jag inte tävla. Jag skall ta ett upphållsår från det.
Jag har tävlat rätt mycket i många år. Och älskat det.
Men nu känner jag mig bara stressad och omotiverad när jag tänker på tävlingssäsongen. Tror jag blev lite utbränd på det förra året.
Jag vill inte stiga upp innan jag gått och lagt mig och släpa in knappt vakna hästar ur hagen och åka någonstans. Alls. Vill inte.
Och varför tävlar jag? För vems skull? Inte för hästarnas i alla fall. För mig? För företaget?
Börjar man tänka och känna så är det dag för en tävlingspaus!
Så i år kommer jag fokusera på att hålla kurser och döma tävlingar i stället. Och fortsätta stärka mig och hästarna.
Kanske ändrar jag mig? Kanske vill jag tävla någon tävling i höst. Då gör jag det.
Men just nu, inte.
img_2467
mera gosa, mindre tävla (Brandi illustrerar)

 

Det har ju kommit in frågor som ni vill ha min syn på! Så kul!
Jag har skrivit upp dom så jag skall komma ihåg vad ni frågat. Så vi kör!

Den här frågan hittade jag i kommentarerna:
[Superstark ser Exakt ut! Bra jobbat bägge två:-)] Hur många år har du jobbat med honom och hur mycket mäter han i mankhöjd? Har han haft skador/överantsträningssymptom el dyl under vägen och hur har du lyckats jobba bort den överstarka flyktinstinkten han hade, som du skrev om, när ni fick honom?
Tack för berömmet! 🙂
Exakt är född 2007 och jag lärde känna honom 2012, då han fyllde fem.
Han var grundinriden av Marie C och hade kommit hem till Fors för vidare utbildning och försäljning.
Han var spänd, elektrisk och stark flyktinstinkt. Inte så att det inte gick att ta honom i hagen eller boxen, men han var ryckig, spänd i hantering och allmänt sökte sig bort från människan om han inte hölls i. Han var fortfarande hingst den våren också, så hormonerna hjälpte inte helt till heller.
Han påminde mig mycket om sin mamma Eyrarrós, som jag kände mycket väl. Var rädd om sina ben och tycke beröring allmänt var lite obehagligt.
Men samtidigt inte så att man hade reagerat på det om man inte stannade upp och tittade och lyssnade på honom.

IMG_1675

Jag älskar att jobba med den här typens hästar. Jag jobbade mycket med Exakt i rundcorallen och med att kunna röra honom överallt när han var lös, att börja få honom att vilja och välja att följa mig, och vara med mig. Mycket sittande på huk med godis.
Sedan att kunna ta longerlinan runt honom från grimman runt hans rumpa till grimman på andra sidan, utan att han skulle fly och sedan i nästa steg att kunna få honom att följa repet runt ett varv och komma till mig och inte fly mitt i. Tog mååånga gånger och när han till slut gick varvet runt och slutade med att trycka huvudet i min famn började jag gråta av lycka.
I ridningen var han studsig (men bockade inte) och hoppig och tyckte att skritta var överreklamerat ute. Han kunde inte skritta upp för en backe, utan att börja småtrava med bakbenen. Så jag ledde honom upp och ner för backar i några veckor och satt fokus på låg hals och slaaaappna aaav (återkommande tema i hans liv).
Exakt är typ 138-139 cm i mkh och ganska spensligt byggd. Hans bakben är långa och rätt så raka, vilket gör det lite jobbigt för honom att vinkla dom under sig.
2013 köpte Britta honom och då började vårt arbete. Han var då ganska låst i nacken, kunde knappt böja sig till vänster, och ganska ihopriden och studsig i steget. ”Dansade” runt och var läcker att titta på, men mycket pga. spänning.
Började med at jobba in grundtölt i honom, vilket är något vi återvänder till ofta.
Sedan har jag hela tiden varit noga med att inte rida honom för mycket, utan jobba mycket från marken. Löshoppning över låga studs, promenader upp-och nerför backar i grimma, tömkörning (mest ut) och så vattenbandsträning – vilket verkligen har stärkt honom väldigt mycket!
I takt med att han blivit mera avspänd och mera lösgjord har han tappat lite av sitt ”studs” i steget och är inte lika ”flashig” att titta på, men betydligt behagligare att vara med och rida.
Efter en av de första tävlingssäsongerna åkte vi in och kollade honom på klinik utan att ha någon känsla av hälta innan. Han hade en liten markering på vänster bakben. Frågan är, i backspegeln, om det någonsin ens var en hälta, eller om det faktiskt bara var den lilla asymmetri som forskningen visat att hästar får på böjt spår (veterinären såg det bara i longering). Kanske var det en liten överansträngning? Förmodligen.
Han behandlades med cortison i bakknäet och vi skrittade rakt fram i sex veckor. Vilket var bra för oss.
Sedan har han varit hel fram till mars förra året som jag skrev om, då han fläkte sig i hagen och hade en kraftig bristning på insida lår på vänster bak. I samband med den skadan gjordes fraktionerat böjprov runt om och han var utan anmärkningar på det.
Fina fuxen (vilket är hans internet-alias) är fortfarande försiktig i sin framtoning, men kommer över om han blir skrämd för något fort nu. Spänningen är något som ligger nära och lätt fladdrar upp, men inte ens varje ridpass.
Det här året skall vi (igen) back to basic och jobba vidare!

Exaktjuni165