Jaha, hur går det med hästarna?
Jodå, tackar som frågar, det går väl bra!
Stigur, börjar hitta både sina bakben och sin rygg och därmed överlinjen. Vi övar mycket på att bromsa, sakta av och göra halvhalter utan att tygeln skall vara för involverad. Traven har börja bli stabil och övergångarna faller på plats mera för varje ridpass. vi varvar ridning ut, på volten och arbete i repgrimma.
Sága rider jag ca 2 dagar i veckan och hon känns bra! Stabil, halsen växer ut och hon rör sig fint genom kroppen. Lite provridningar är inbokade och vi får se hur det går.
Greiði och jag skall tävla i helgen och jag har en känsla av att det blir “nyttigt för ödmjukheten”.
“Men det blir väl kul att få en bedömning” sade Jill lite glatt optimistiskt. “Jag hade hellre fått en bedömning på där vi var i juni” svarade jag.
Han känns alltså inte på sitt bästa nu. Vad det är är svårt att säga.
Mest känns han lite stel (men mjuknar faktiskt fortare för varje pass vi jobbar) och framtung. Han är lågställd och grov med korta framben, så det är en del jobb.
Arbete i repgrimma med att bara jogga avspänt, inte ha så bråttom och böja sig är väldigt nyttigt för honom. Samt galoppfattningar i alla dess former. Lördagen blir nog hur som helst nyttig för oss båda. Och en halsklippning har han fått också.
Vísir börjar länga sin hals och jobba genom kroppen bättre nu. Han har väldigt lätt att knäcka av i nacken vid ca 3-4 halskotan och bli bakom hand och släppa ryggen. Även för honom har arbete i repgrimma (trava på och ta ut steget och mååånga galoppfattningar) hjälpt mycket i ridningen. Att länga steget i skritt har han genetiskt svårtför, och det förenklar ju ingenting. Men vi jobbar på det!
Tindra är som vanligt sitt fina jag. Just nu har hon en lite höstvila, men vi jobbade i repgrimma i förrgår (låter som om det är det enda jag gör med hästarna, riktigt så är det inte, men den används flitigt!)och lekte med våra trix och knep och hade generellt roligt! Min fina tjej.
Och om två ynka veckor hämtar vi smågrabbarna! Yay!
