Posts Tagged ‘snödykning’

Riddag

Wednesday, February 13th, 2013

Idag var det en sådan trevlig dag. En dag då jag inte hade något annat inplanerat än ridning.
Stígur och jag red ut med Jill och Sága. Stígur var på hugget och pigg, men känns fin!
Greiði red jag ut med Britta och Vísir längs med järnvägen mot Hemfosa. Greiði kändes mycket fräsch och mjuk! På vägen hem satt Britta och jag och skrittade och när tåget kom förbi drog G iväg en liten bit och prejade på vägen ner Vísir i diket. Vísir och Britta försvann ner i djupsnön i diket med näsan före. Tåget passerade och Greiði stannade några meter senare och V kom joggande mot mig helt vitt ansikte och Britta kom traskande med ett stort skratt.
Vi konstaterade skrattande att allt gått väl och att det sett väldigt kul ut. Och att det verkligen var tur att det var februari och en massa snö och inte april och lera/stenar.
Tindra och jag tog en mysig tur ut i skogen och njöt.
Dimma och jag tog också en tur mot Hemfosa i den lite djupare snön och nu var hon nästan helt avslappnad. Självklart måste hon, speciellt i början, kolla både höger och vänster upprepade gånger.
Men hon tar alla gångarter som hon skall och länger halsen fint och går fram till bettet.

Precis vi en av våra sommarhagar, på väg ut i skogen är det en liten isvak i ett dike. Jag har inte tänkt på den förrän idag då Sága hoppade till och blev spänd precis där. När jag skulle rida förbi Jill och Sága och ta täten såg jag rörelse i vattnet i vaken, lite ringar på vattnet och några luftbubblor.
Och så såg jag märken över stigen och då föll poletten ner – Bävrar!
Vi har massor med bävrar runt just den platsen, men jag har aldrig tänkt på att de är aktiva på vintern också!
Några faktiskt bävrar såg vi så klart inte (de är jätteskygga), men jag tog en (instagram-)bild på vaken:

bavervak

 

Lite snyggt va?

Imorgon är det alla hjärtans dag, nått som vi i och för sig inte brukar bry oss om så mycket här hemma, men nu råkade jag ha en ledig kväll så Pelle och jag åkte till utmärkta Vendelsö Bar & Kök och åt gott och låtsades att det var alla hjärtans dag idag istället.
För imorgon har jag ridskola hela kvällen.

Dikeskörning

Sunday, February 14th, 2010

Furða börjar släppa så fint nu! Igår red Adina och jag på ovalen med Tindra (Adina hjälpte mig med morgonfodring och mockning mot att jag tittade när hon red och gav lite tips) och de första 10 minuterna var Furða hoppig och studsig och överallt med alla ben, men sedan släppte hon helt och var bara så fin! Och fokuserad!
Idag red jag ut med henne själv och fokuserade på tölt. Vilket gick väldigt bra!
Hon slappnar av fortare och fortare och tölten är riktigt fin när hon släpper i länden!
Red till vägslutet och vände (det är en sån väg) och efter lite skritt plockade jag ihop Furðisen lite och red igång i tölt och hon var helt avslappnad och ren, vilket är typ första gången som hon är det direkt ur skritt!
Nöjd och glad slappnade jag av och red  och njöt av vädret, hästen och underlaget och– Vips! Furða tvärnitade och flöög åt sidan – rätt ut i snömassorna på sidan av vägen.
Och det var inte lite snö att landa i. Nu satt jag kvar (även om det var på håret), men pålle stod upp till näsan i snön. Bokstavligt talat! Vi stod i så djup snö att jag hade snö över mina knän när jag satt i sadeln. På något vis simmade, trasslade och kravlade vi oss upp på vägen igen.

Förvirrad tittade jag mig omkring. Vad hade hon blivit så rädd för?
Ja – det var ju läskigt… det var en snövall på den plogade vägen som hade fått lite sand på sig och därför var prickig och såg annorlunda ut.
Furða stod och skakade och “trumpetade” och var liiivrädd för snövallen (som vi ridit förbi åt andra hållet för en liten stund sedan).
Lilla gumman…
Kollade så hon var ok efter snödykningen och sedan spenderade vi ca 15 minuter med att gå och nosa och “klappa” på snövallen och sedan skritta av och an förbi den och till slut tölta samma sträcka. Sedan kunde vi fortsätta hem och Furða var hur avslappnad och fin som helst.

Gná står på boxvila fortfarande och äter Metacam. Och har tråkigt stackaren. Hon får en ordentlig rykt per dag och gos så mycket jag hinner.
Började skotta upp sjukhagen idag, men vette tusan om den går att använda. När Furða fick gå där efter att hon jagat Hjartangná genom staketen några gånger (och innan vi hunnit fixa en ny hage åt henne) ägnade hon några dagar  åt att gå runt och runt i hagen och trampa upp ett spår i hagen. Nu när jag började skotta så har det ju frusit under och spåret är djupare än mitten på sjukhagen. Så det är rätt ojämnt underlag. Vilket Gná inte får ha. Suck.
Stackaren.

Well, det är inte så mycket jag kan gör åt just nu. Så tills vidare får hon stå på boxvila och så skall jag ringa veterinären igen och diskutera.

Nu är det dax för kvällste med maken.
Ha en bra vecka ni där ute!