Furða börjar släppa så fint nu! Igår red Adina och jag på ovalen med Tindra (Adina hjälpte mig med morgonfodring och mockning mot att jag tittade när hon red och gav lite tips) och de första 10 minuterna var Furða hoppig och studsig och överallt med alla ben, men sedan släppte hon helt och var bara så fin! Och fokuserad!
Idag red jag ut med henne själv och fokuserade på tölt. Vilket gick väldigt bra!
Hon slappnar av fortare och fortare och tölten är riktigt fin när hon släpper i länden!
Red till vägslutet och vände (det är en sån väg) och efter lite skritt plockade jag ihop Furðisen lite och red igång i tölt och hon var helt avslappnad och ren, vilket är typ första gången som hon är det direkt ur skritt!
Nöjd och glad slappnade jag av och red och njöt av vädret, hästen och underlaget och DÅ – Vips! Furða tvärnitade och flöög åt sidan – rätt ut i snömassorna på sidan av vägen.
Och det var inte lite snö att landa i. Nu satt jag kvar (även om det var på håret), men pålle stod upp till näsan i snön. Bokstavligt talat! Vi stod i så djup snö att jag hade snö över mina knän när jag satt i sadeln. På något vis simmade, trasslade och kravlade vi oss upp på vägen igen.
Förvirrad tittade jag mig omkring. Vad hade hon blivit så rädd för?
Ja – det var ju läskigt… det var en snövall på den plogade vägen som hade fått lite sand på sig och därför var prickig och såg annorlunda ut.
Furða stod och skakade och “trumpetade” och var liiivrädd för snövallen (som vi ridit förbi åt andra hållet för en liten stund sedan).
Lilla gumman…
Kollade så hon var ok efter snödykningen och sedan spenderade vi ca 15 minuter med att gå och nosa och “klappa” på snövallen och sedan skritta av och an förbi den och till slut tölta samma sträcka. Sedan kunde vi fortsätta hem och Furða var hur avslappnad och fin som helst.
Gná står på boxvila fortfarande och äter Metacam. Och har tråkigt stackaren. Hon får en ordentlig rykt per dag och gos så mycket jag hinner.
Började skotta upp sjukhagen idag, men vette tusan om den går att använda. När Furða fick gå där efter att hon jagat Hjartangná genom staketen några gånger (och innan vi hunnit fixa en ny hage åt henne) ägnade hon några dagar åt att gå runt och runt i hagen och trampa upp ett spår i hagen. Nu när jag började skotta så har det ju frusit under och spåret är djupare än mitten på sjukhagen. Så det är rätt ojämnt underlag. Vilket Gná inte får ha. Suck.
Stackaren.
Well, det är inte så mycket jag kan gör åt just nu. Så tills vidare får hon stå på boxvila och så skall jag ringa veterinären igen och diskutera.
Nu är det dax för kvällste med maken.
Ha en bra vecka ni där ute!
Tags: Furda, Gná, Hoppig häst, Metacam, snödykning