Förkylningen, that is.
Usch!
Klockan visar 01.11 och jag ligger i soffan efter tröstlösa försök att somna i några timmar. Kroppen värker. Huvudet känns tungt och jag vill sova, men nejdå, det vill tydligen inte kroppen. Dumma den.
Himla tur att jag inte behöver ta mig upp någon speciell tid i morgon. Men himla otur att jag har ridskola imorgon och privatlektioner på torsdag och på fredag skall dra till Linköping för att döma hela helgen.
Sjukdom passar inte in i bilden just nu (när gör det det egentligen?).
Gná känns bättre efter Adinas behandling. Hon är jämnare i bakbenssteget på volter.
Innan var hon lite hackig med höger bak på volt i vänster varv i tölten innan hon var helt varm, men nu kände jag ingenting av det.
Red igenom henne på volten igår och ut längs den backiga slingan idag.
Idag jobbade jag med grundgångarterna och töltade ingenting. Men gjorde en miljon övergångar och red mycket öppna och sluta längs med vägarna. Hon jobbar väldigt ambitiöst och samlar sig bra i skritt.
Hon går och biter sig lite på vänster sida i munnen (inte så det blöder, men det känns att hon har lite ärr och så i kinden (när man känner med handen) och hon biter sig gärna fast i bettet där också. Så på fredag skall vi till tandläkaren (Crister Korpe) på kliniken.
Tindra red jag till Lillhästen och provade ut en sadel till henne.
Nu när jag behöver min sadel till Gná och har medryttare till Tindra behöver jag en sadel till. Dessutom kommer ju Sól hem efter nyår och skall bli ridhäst ch behöver också en sadel.
Sadeln vi fastnade för är en brun Globus Clic:
Den låg bra på Tindra och jag vet sedan tidigare att jag trivs i den (Rindill hade en sådan). Och Adina (och Klara) kommer säkert att trivas i den de med!
Så en sådan blev det!
Tindra är mysig att rida nu och det är riktigt skönt att inte känna några krav med hennes ridning. Jag rider henne inte för att träna henne för tävling eller visning, utan för att jag älskar att rida mitt underbara sto! Hon är helt enkelt den roligaste som finns att rida (ok, med undantag för hennes pappa (här med Ylva). Hon tycker det kul att komma ut och idag när vi travade hemmåt från Lillhästen formade hon sig mjukt och klev på med ett enormt travsteg och frustade lyckligt. Hon blir så glad över att bli sedd, omhändertagen och få vara med! Jag bara satt och log!
Nej om man skulle ta och läsa hela internet och sedan känna efter om treon har verkat och försöka sova.
