Posts Tagged ‘Dyggur Regional 2013’

Dyggur Regional Vår Söndag

Wednesday, April 24th, 2013

Efter en trevlig kväll med middag i Norrköping, kvällsfodring av två rätt ensamma hästar (vi var de enda som stod kvar på Himmelstalund över natten, vi hade ju el på hagen), och sängsurfande- och snackande var det dags för tävlingsdag  två!
Söndagen började med, förutom veterinärbesiktning, Tölt T4 på Stígur.
Valde att rida Stígur på stången igen, han funkar bäst på den i lösa-tyglar-momentet.
Det var attans blåsigt (men soligt!) och en ryttare hade inte kommit (men inte strukit sig heller) så det blev lite väntan och collectingring -utrop på henne innan vi kom igång.
Vi var bara två som red T4 och började i olika varv, så vi fick båda vara själv på banan.
När jag ropades inpå banan så började speakern ropa om totalpoäng och sladdning och jag fick aldrig något “varsågod att visa valfritt tempo tölt”, så efter ca ett halvt varv började jag rida som om jag fått det.
Det var ju bra, för efter ett varv var det “varsågod och visa långsam tölt”. I valfria tempot var det som två olika hästar på de två olika långsidorna. På långsidan mot passbanan en avslappnad häst som töltade mjukt och böljande och på den andra långsidan en häst som spände sig och rollade lite. Vet inte vad han reagerade på på den långsidan men det var genomgående i varje varv likadant. Något var det han spände sig för där.
Valfritt tempo fick poäng mellan 4,5- 5,5.
Långsamma tölten gick en aningens för fort och det tog ca ett halvt varv att komma ner i tempo. Lite tjafsig och mot handen. Och igen, olika på de olika långsidorna.
Poäng 5,0.
Varvbyte och dags för lösa tyglar. Här var Stígur mycket trevligare och lugnare än sist (då han bara sprang). Han var lite styv i ryggen i början, men blev bättre och bitvis var han inte jättehög i formen.
Det är hans stora problem i T4. När jag släpper tygeln spänner han nacken och blir hög och spänd i hållningen.
Det är som om han fått några riktiga ryck någon gång och verkligen fått lära sig att inte ens tänka tanken att fall mot trav. Och blivit lite spänd och rädd i stället.
Det har blivit bättre, men är lite svårtränat.
Behövde inte göra en enda korrigering med tygeln, och satt mest och gjorde halvhalter med sätet och pratade med honom om att slappna av.
Poäng mellan 4,5 (styv) – 5,5 (blir bättre, bra tygelfrihet).
Detta resulterade i poängen 4,9/ 5,1/ 5,1/ 5,4/ 4,9 = 5,03.
Styrmir Snorrasson och Undri hade en poäng på 5,47 och vann och vi fick blå roseflett.

img_0721

img_0695
Här har han börjat slappna av i formen.

Lunchpaus emellan och sedan dags för femgångsfinal där Stígur och jag gick in som fyror.
Red på Micklemtränset och tredelat bett. På uppvärmningen kändes Stickan bra. Han var framme, avspänd och mjuk. Roligt!
In på banan och tölt.
Igen var det två olika hästar på den olika långsidorna. Sökte efter en orsak till spänningarna, men såg inget.
Poängen varierade tydligtberoende på vilken långsida domarna tittat på oss på:  5,5 – 4,5 – 6,0 – 5,0 – 5,5.

img_0740

img_0777
Traven gick bra. Kändes som vi fick rätt bra tryck fram till bettet och på den “bra långsidan var han mjuk som smör! En liiiter rollning till galopp, men det var precis innan momentet var slut så jag tror inte alla hann se det. Poängen: 6,0 – 5,0 – 5,0 – 6,0 – 5,5.

img_0804

img_0789
I skritten var han avspänd men nästan lite loj i solen. Skrittade lugnt och trevlig, men lite mera energi hade inte gjort nått. Blir lite försiktig med drivningen i skritt då det lätt leder till tillfälliga spänningar.
Att istället smacka riiktigt lågt och tyst brukar bli bättre och ge lite mera energi utan spänningar. Det hjälpte bitvis idag.
Poäng: 6,0 – 6,0 – 6,0 – 6,0 – 5,5

img_0785
Galoppen gick fint. Bra fattning (han har verkligen blivit starkare där!) och sedan rida på. Svävet börjar infinna sig ordentligt nu!
Små formojämnheter här och var.
Poäng: 6,0 – 5,5 – 5,5 – 6,5 – 5,5

img_0843
Så kommer avgörandet i femgång: passen. Det är ju lite vinna eller försvinna med den.
För mig och Stígur gick de två första läggningarna ok. Han tar läggningen, men man får hela tiden se till så inte blir för tvåtaktig och slår upp. Han går dock att korrigera tempot på. När han blir för tvåtaktig duttar jag lite med spöet på bogen och han tar snällt ner tempot ett hack och håller passen, om än lite långsammare, istället för att tappa balansen och slå upp. Vilket ju gör skillnaden mellan ingen poäng als och poäng.
Eftersom jag hade två ok läggningar gav vi järnet i den sista (den sämsta av tre räknas bort) och det höll till precis innan slutet då han slog upp.
Poängen: 4,0 – 4,0 – 4,0 – 3,0 – 4,0

img_0905
Här ser man att Stígurs passgrepp med bakbenet börjar bli mycket bättre.
Hur tusan tränar man form i pass? Tips någon?
Det känns som om det kommer med styrkan.

Några av de riktig bra passhästarna misslyckades. Lykill låg som en målsökande missil i första läggningen med slog upp i andra och lade sig inte i tredje och Sprengja slog upp och korsade i nedtagningen.
Den enes död, den andres bröd liksom.

Alltihop slutade med att Stígur och jag kom 2:a på 5,12 och herr Mesch och Silfurfaxi vann med 5,19 (ingen stor marginal alltså).

Alla resultat från tävlingen går att läsa här!

Efter finalen fick Stígur varva ned, drick och pusta och sedan packade vi hop, lastade och åkte hem.
Mycket skönt att kunna åka från Norrköping redan vid 14.15!
Hemma på Skogsäng var jag 16.30 och när jag skulle lasta av hästarna var jag lite disträ efter ett telefonsamtal om en olycka som hänt på Fors under dagen (omkullridning med häst som slutade med sjukhus, vilken tur att ryttaren hade hjälm!!!).
Jag gick in fram och knäppte på hästarna grimskaften och knäppte loss transportgrimskaften så de var lösa.
Gick runt bak och öppnade luckan och kom sen på att jag borde ropat på Monica för hjälp, eller i alla fall inte knäppt loss hästarna från transportgrimskaften (de här är två otroligt lugna och orädda hästar i transport).
Så jag tog bort kedjorna bakom bägge, pratade med dom och så drog jag försiktigt Váli i svansen och sade “Varsågod”.
Lugnt och fick backade bägge hästarna rakt ut och jag kunde ta ett grimskaft i vardera handen. Imponerade killar vad duktiga ni var!
Av med skydd, borsta av och ääntligen fick de gå ut i hagen igen. Det var två mycket nöjda hästar som frustande och njutningsfyllt rullade sig.

Flera bilder på andra ekipage från tävlingen kan man skåda i det här albumet på facebook!

TACK! Britta för all fotografering och hjälp med hästarna och trevligt sällkap!

img_0724
(jag behöver en mindre kavaj, den här har blivit för stor…)

Dyggur Regional Vår Lördag

Tuesday, April 23rd, 2013

Jamen så!
Hemma igen och sitter och vaknar till med en latte (åh, äntligen decent kaffe!).
Vilken helg! Ah! Vad KUL jag haft med både hästar och sällskap!

Himmelstalund är en utmärkt tävlingsplats, speciellt när det är soligt och inte blåser storm. Dådet regnar eller blåser är det vidrigt, då det inte finns minsta skydd för vare sig hästar eller människor. Men banan är superbra och området fint! Tyvärr finns det inte någon som helst sittplats för publik längs med långsidorna på banan när det inte är mästerskap (VM 2005 och ett flertal SM har gått här. Även SM i år går på den här banan).
Britta och jag anlände lördag morgon och började efter incheckning med att göra i ordning hästarna inför femgången, som var första gren för dagen.
Váli var först ut, vilket var bra då han har längst uppvärmningstid och sedan var det bara två startgrupper emellan innan det var dags för Stígur.
Så vi gjorde i ordning bägge hästarna och Britta promenerade med Stickan (och fotade medan jag var på banan) medan jag red Váli. På uppvärmningen kändes Váli fin och takten i tölten helt ok. Lite styv men ändå påverkbar och med.
Så var det dags. In på banan. Passtakt!
Det var så jag ville be mina kolleger i mitten om ursäkt. Ojoj, vad stelt och styvt det blev och vi kom inte riktigt ur det heller.
Poängen blev mellan 2-3,5, helt rättmätigt.

img_9726
Det ser inte tvärtokigt ut på bild, men det var liksom så stabil passtakt. Welll, well.
Dags för trav.  Jag gjorde halt, bad V slappna av i nacken och fram i trav. Elegant och raskt gjorde han så.
Sen travade vi på och hade det trevligt i solen. Han var förvånansvärt lugn (jämför med hur det var senast) och jag satte ingen större press. Poäng mellan 5,5 – 6,0. En stabilare form önskvärt. Tyvärr blev det bara suddiga bilder på traven.
I skritten var han lugn! Ja lugn! Jag vågade knappt andas. Det är det som är så tokigt med lilla vit. När han är ok i skritten kan man inte röra en muskel. Bara följa med. Klia sig på näsan, andas ut ordentligt (som annars är ett bra knep för avslappning) eller röra en fot eller ett lillfinger går inte. Då blir det några spända steg på direkten.
Men vi fick poäng som jag nästan inte vågat drömma om i skritt på Váli: 4,0/ 4,5/ 4,5/5,0/5,5! Jaaa!

img_9758

Dags för galopp. Halt, korta upp tygeln, andas, fattning. SÅ!
I galoppen var han väldigt lugn och ridbar också. Jag provade att rida hans riktigt korta galopp för att se vad domarna tyckte om den. Formen blev dock lite öppen och mot slutet blev det lite energifattigt. Poäng mellan 5,5 – 6,5 med kommentarerna energifattigt mot slutet.

img_9771

Så var det passen kvar.
Váli låg elegant i samtliga tre läggningar. Själva läggningarna var dock det som drog ner lite. Han var lite försiktig och seg i dom och tog dom inte riktigt så rappt som han brukar (sköt inte iväg). Men själva passen var ok och nedtagningarna ok. Ingen korsgalopp, men han dyker lite på bettet.
Poäng 5,0 – 5,5.

img_9843

Iom att tölten och passen räknas dubbelt i femgång och tölten är ett svagt kort för oss. Så vi kom ut på 4,4/ 4,7 / 4,9 / 4,4 /4,7 = 4,60.
Men 4,60 är en enorm förbättring (senast var uttagningspoängen 3,9). Så jag är supernöjd! Och framför allt: Vi hade kul på banan! Det kändes verkligen så!

Stígur hade jag velat hinna värma mera, men nu var det som det var.
Under träning har han trivts väldigt bra på stången, därför valde jag att rida på den. Under uppvärmningen var han dock plötsligt tjafsig på den i tölten och vi var lite oense om både form och tempo.
Här borde jag ha hojtat på Britta och bytt till Micklemtränset med det tredelade bettet.
Men det gjorde jag inte.
In på banan.
Tölten växlade mellan ok och lite styv och tjafsig. Han rollade lite också, vilket var nytt. Poäng mellan 4,0 – 5,0 beroende på hur mycket tjafs domaren sett.

img_0656

Traven gick ok. Här märks det att han fått betydligt mera styrka. Han orkar bära sig längre stunder och är mycket stabilare. Dock hängde han sig lite på stången och blev lite tung.
Poäng mellan 4,5 – 5,5.

img_9938

img_9979<
Han hänger sig lite på stången här, men kolla vad sväv han har!

Skritt så. Och det gick fint. Avslappnad och lugn. Som han skall vara. Jag får passa vänsterbogen lite, men i övrigt kändes det bra! Poäng mellan 5,5 – 6,5. Får vi lite mera energi utan att tappa mjukheten blir det bra!

Galoppfattningen gick elegant och galoppen bra! Han blev mjuk och ridbar och kändes riktigt bra!
Jag satte mig ner och red!
Poäng mellan 5,0 – 6,5!

img_0004

Och så var det passdags!
I första försöket tog Stígr läggning bra, men blev lite för på och överambitiös och slog upp i korsgalopp efter halva långsidan.
De två andra gick ok. Det stora problemet i passen för tillfället är att han blir så lång och hög i formen.
Jag tror och hoppas att det kommer med styrkan. Han tycker passen är kul och försöker verkligen! Och bättre blir det ju!
Poäng mellan 4,0 -5,0.
Med detta kom vi ut på 4,9/ 4,8 / 5,1 /4,9 / 5,2 = 4,97.

Stígur och jag kom på en 4: de plats i uttagningen och Váli och jag på en 6:te. Via att en strök sig i finalen så hamnade även Váli där.
Efter att ha läst domarkommentarerna och funderat lite så valde jag att rida Stígur i finalen nästa dag.
Váli har sitt töltproblem samt att han gick tre grenar på lördag.
Så på söndag mysred hans matte honom istället.

Nästa gren denna dag (lördag) var Stilpass med Váli.
Jag tänkte att jag skulle vara lite “snäll” och inte ha tunga bots på honom utan bara lätt skyddsbots.
Första försöket tog han inte läggningen så snabbt, utan det blev lugnt och iofs fint, men utan tyck. I passen gick det undan, men plötsligt slog han upp i galopp.
Det händer så klart alla i pass då och då, men det brukar kännas innan när det är på väg att hända och det gjorde det inte nu, så jag blev lite förvånad.
Britta fångade uppslaget på bild, och det såg lite kul ut så ni får se det:

img_0261
Här kommer vi i stadig pass

img_0263
Och här gick det fel…

img_0264…och studs med bakbenen…

img_0266
…så är vi i ren galopp.

Andra löpet red jag på säkerhet och då låg han hela vägen, men tiden blev inte så bra.
Och därmed inte poängen heller. (4,5 rakt igenom på andra, 5,0 och 5,5 i första förutom på nedtagning och tid). Jättelåg totalpoäng såklart.
Kom näst sist.
Konstaterade att lätta boot nog inte var en hit på en pålle som är van vid att gå med sina tunga boots.

Sist för dagen var Speedpass.
(Hade jag vetat hur passgrenarna låg hade jag anmält oss till 150 m pass istället, som gick nästa dag).
Nu fick Váli ha sina tunga boots igen och första löpet red jag på säkerhet och då gick det inte så fort. 11,98 sek (100 m).
Andra löpet var jag mera säker själv och Váli varpå hugget och sköt iväg och fram mot bettet. 10,47 sek. blev det istället.
Mycket bättre! Kändes som det hade kunna gå ännu fortare om vi fått ett löp till. Men så kan man ju alltid resonera.
Nu tror jag vi kom precis utanför prisutdelning (5:a eller 6:a).
Kändes i alla fall som ett bra sätt att avsluta dagen på! Bra känsla.

img_0599

img_0476

img_0478
Ibland ärdet svårt att hinna zooma ut kameran när det går fort 😉
Tycker Britta fick en bra bild ändå!

För övrigt såg det ut såhär i hagen typ hela helgen:

img_0212
Det gäller att ligga och sola när tillfälle ges.
Stígur låg också ner och sov mycket. Livsnjutarna var inte stressade i alla fall.

Britta och jag bodde hos min svägerska och hennes familj, som behändigt nog bor 10 minuter från Himmlstalund.
Mycket skönt med så nära!
Váli och Stígur bodde i sin hage (med el) på Himmelstalund och verkar haft en bra natt.

Vi tar söndagen i ett eget inlägg.
Blir så långt annars.