Efter en trevlig kväll med middag i Norrköping, kvällsfodring av två rätt ensamma hästar (vi var de enda som stod kvar på Himmelstalund över natten, vi hade ju el på hagen), och sängsurfande- och snackande var det dags för tävlingsdag två!
Söndagen började med, förutom veterinärbesiktning, Tölt T4 på Stígur.
Valde att rida Stígur på stången igen, han funkar bäst på den i lösa-tyglar-momentet.
Det var attans blåsigt (men soligt!) och en ryttare hade inte kommit (men inte strukit sig heller) så det blev lite väntan och collectingring -utrop på henne innan vi kom igång.
Vi var bara två som red T4 och började i olika varv, så vi fick båda vara själv på banan.
När jag ropades inpå banan så började speakern ropa om totalpoäng och sladdning och jag fick aldrig något “varsågod att visa valfritt tempo tölt”, så efter ca ett halvt varv började jag rida som om jag fått det.
Det var ju bra, för efter ett varv var det “varsågod och visa långsam tölt”. I valfria tempot var det som två olika hästar på de två olika långsidorna. På långsidan mot passbanan en avslappnad häst som töltade mjukt och böljande och på den andra långsidan en häst som spände sig och rollade lite. Vet inte vad han reagerade på på den långsidan men det var genomgående i varje varv likadant. Något var det han spände sig för där.
Valfritt tempo fick poäng mellan 4,5- 5,5.
Långsamma tölten gick en aningens för fort och det tog ca ett halvt varv att komma ner i tempo. Lite tjafsig och mot handen. Och igen, olika på de olika långsidorna.
Poäng 5,0.
Varvbyte och dags för lösa tyglar. Här var Stígur mycket trevligare och lugnare än sist (då han bara sprang). Han var lite styv i ryggen i början, men blev bättre och bitvis var han inte jättehög i formen.
Det är hans stora problem i T4. När jag släpper tygeln spänner han nacken och blir hög och spänd i hållningen.
Det är som om han fått några riktiga ryck någon gång och verkligen fått lära sig att inte ens tänka tanken att fall mot trav. Och blivit lite spänd och rädd i stället.
Det har blivit bättre, men är lite svårtränat.
Behövde inte göra en enda korrigering med tygeln, och satt mest och gjorde halvhalter med sätet och pratade med honom om att slappna av.
Poäng mellan 4,5 (styv) – 5,5 (blir bättre, bra tygelfrihet).
Detta resulterade i poängen 4,9/ 5,1/ 5,1/ 5,4/ 4,9 = 5,03.
Styrmir Snorrasson och Undri hade en poäng på 5,47 och vann och vi fick blå roseflett.
Här har han börjat slappna av i formen.
Lunchpaus emellan och sedan dags för femgångsfinal där Stígur och jag gick in som fyror.
Red på Micklemtränset och tredelat bett. På uppvärmningen kändes Stickan bra. Han var framme, avspänd och mjuk. Roligt!
In på banan och tölt.
Igen var det två olika hästar på den olika långsidorna. Sökte efter en orsak till spänningarna, men såg inget.
Poängen varierade tydligtberoende på vilken långsida domarna tittat på oss på: 5,5 – 4,5 – 6,0 – 5,0 – 5,5.
Traven gick bra. Kändes som vi fick rätt bra tryck fram till bettet och på den “bra långsidan var han mjuk som smör! En liiiter rollning till galopp, men det var precis innan momentet var slut så jag tror inte alla hann se det. Poängen: 6,0 – 5,0 – 5,0 – 6,0 – 5,5.
I skritten var han avspänd men nästan lite loj i solen. Skrittade lugnt och trevlig, men lite mera energi hade inte gjort nått. Blir lite försiktig med drivningen i skritt då det lätt leder till tillfälliga spänningar.
Att istället smacka riiktigt lågt och tyst brukar bli bättre och ge lite mera energi utan spänningar. Det hjälpte bitvis idag.
Poäng: 6,0 – 6,0 – 6,0 – 6,0 – 5,5
Galoppen gick fint. Bra fattning (han har verkligen blivit starkare där!) och sedan rida på. Svävet börjar infinna sig ordentligt nu!
Små formojämnheter här och var.
Poäng: 6,0 – 5,5 – 5,5 – 6,5 – 5,5
Så kommer avgörandet i femgång: passen. Det är ju lite vinna eller försvinna med den.
För mig och Stígur gick de två första läggningarna ok. Han tar läggningen, men man får hela tiden se till så inte blir för tvåtaktig och slår upp. Han går dock att korrigera tempot på. När han blir för tvåtaktig duttar jag lite med spöet på bogen och han tar snällt ner tempot ett hack och håller passen, om än lite långsammare, istället för att tappa balansen och slå upp. Vilket ju gör skillnaden mellan ingen poäng als och poäng.
Eftersom jag hade två ok läggningar gav vi järnet i den sista (den sämsta av tre räknas bort) och det höll till precis innan slutet då han slog upp.
Poängen: 4,0 – 4,0 – 4,0 – 3,0 – 4,0
Här ser man att Stígurs passgrepp med bakbenet börjar bli mycket bättre.
Hur tusan tränar man form i pass? Tips någon?
Det känns som om det kommer med styrkan.
Några av de riktig bra passhästarna misslyckades. Lykill låg som en målsökande missil i första läggningen med slog upp i andra och lade sig inte i tredje och Sprengja slog upp och korsade i nedtagningen.
Den enes död, den andres bröd liksom.
Alltihop slutade med att Stígur och jag kom 2:a på 5,12 och herr Mesch och Silfurfaxi vann med 5,19 (ingen stor marginal alltså).
Alla resultat från tävlingen går att läsa här!
Efter finalen fick Stígur varva ned, drick och pusta och sedan packade vi hop, lastade och åkte hem.
Mycket skönt att kunna åka från Norrköping redan vid 14.15!
Hemma på Skogsäng var jag 16.30 och när jag skulle lasta av hästarna var jag lite disträ efter ett telefonsamtal om en olycka som hänt på Fors under dagen (omkullridning med häst som slutade med sjukhus, vilken tur att ryttaren hade hjälm!!!).
Jag gick in fram och knäppte på hästarna grimskaften och knäppte loss transportgrimskaften så de var lösa.
Gick runt bak och öppnade luckan och kom sen på att jag borde ropat på Monica för hjälp, eller i alla fall inte knäppt loss hästarna från transportgrimskaften (de här är två otroligt lugna och orädda hästar i transport).
Så jag tog bort kedjorna bakom bägge, pratade med dom och så drog jag försiktigt Váli i svansen och sade “Varsågod”.
Lugnt och fick backade bägge hästarna rakt ut och jag kunde ta ett grimskaft i vardera handen. Imponerade killar vad duktiga ni var!
Av med skydd, borsta av och ääntligen fick de gå ut i hagen igen. Det var två mycket nöjda hästar som frustande och njutningsfyllt rullade sig.
Flera bilder på andra ekipage från tävlingen kan man skåda i det här albumet på facebook!
TACK! Britta för all fotografering och hjälp med hästarna och trevligt sällkap!
(jag behöver en mindre kavaj, den här har blivit för stor…)
Tags: avlastning på udda vis, Dyggur Regional 2013, Femgång, Himmelstalund, Stigur, Tävling, Tölt T4, Vali
Fina bilder som vanligt! 🙂
Form i pass… klurigt det där! Tänker lääänga i galopp och ev racea med nån annan, när hästen VILL suga mot bettet och gå fort tänker jag mig att den automatiskt sträcker näsan ordentligt! 🙂
Problemet är att han sträcker näsan väldigtoch suger mot bettet bra, men blir väldigt hög i formen och där med lite låg i svävet.