Atli-kurs i dagarna två!
På fredagen masserade jag lite på förmiddagen (skönt att känna att lite jobb blev gjort också, och inte bara åka-på-kurs-glassa-dag. Typiskt duktig-flicka-egen-företagare-tänk), och sedan mötte jag upp Britta på Paus Bagarstuga för lunch. Uppäten och mätt och dags för avgång.
Via hemmet för avlägsnande av massagebänk och upplockande av staketdelar och tråd.
Till stallet och ta in hästar. Exakt lite grann svullen om såret på frambenet (det senaste) men inte nämnvärt öm och inte halt eller allmänpåverkad.
Så vi tog med honom.
Första passet, i Jurstas ridhus. Hej,hej Atli – ja det har gått framåt, jodå. För det mesta.
En tjej som inte ridit för herr mästare red samtidigt som jag, så Atli sade typ “värm som vanligt” till mig och provade sedan hennes häst och kände av läget där.
Så värmde och längde och kände av och gjorde vändningar ställd utåt och ditt och datt.
Efter det visade vi oss lite för Atli och han sade “ja, det ser bra ut. Överlinjen fin. Nu måste vi komma vidare!”
Han kände lite på lösgjordheten och sen jobbade han lite med Exakt från maken med att gå fram/rygga och sedan lite från ryggen.
Sedan fick jag tillbaka pålle och så fick vi jobba med att jobba framåt bakåt – FRAMÅT och hitta bärighet med halslängd.
“Halvhalten sitter i samspelet mellan att kunna rida framåt och bakåt”.
Sista varvet kände Exakt fiiiin! Lång hals och kort kropp och började “klättra” med frambenen och vara lång och ståtlig i bakbenen.
Vi hade fått hyra en box så efter en avskrittning till fots fick Exakt stå där med bror brun bredvid.
När det var dags för nästa pass och jag tog ut honom var hans ena framben mera svullet än innan, lite varmt och en smula ömt. Även efter 10 min rask promenad.
Ohalt, men ändå.
Nej, ingen ridning på det. Så vi hjälptes åt att göra i ordning Brittas Vísir och hon red i mitt ställe och så rengjorde jag såret rejält och lade om det och passade på att mocka efter oss och gör allt annat redo för lastning.
Hemma för kvällen (skönt att Jursta ligger bara 20 min hemifrån!) gjorde jag i ordning benet an gång till och lindade även en vanlig linda om det så inte vetwrap-lindan skulle åka ner (såret är på insidan av skenan precis under knäet) och så fick ha stå i en sjukhage över natten.
På lördag morgon lade jag om Exakts sår, det såg fint ut och mindre svullet om tassen. Han fick gå ut till de andra med linda om tassen.
Váli och Brandi följde med oss till Drakboda (där kursen var den dagen då Jursta hade någon breeders-grej i sitt ridhus).
Och vet ni vad? Brandi fick beröm! Och han skötte sig också! bockade inte en enda gång utan han var faktiskt helt koncentrerad!
Han gick från i påskas få omdömet “jo, det där kan nog bli en ok passhäst” till att igår få “Malin det där blir en FIN häst bara du har honom framme från hjälperna!”.
Gissa vem som hade största leendet för dagen? Brandi var dessutom såå duktig! Vi fick jobba med att flytta hästen för vikten och sedan lit mera för skänkeln och bli neutrala när hästen var duktig.
Andra passet jobbade vi med att först kolla av lösgjordheten och sedan börja göra halt, be hästen längs halsen lite i halt och sedan be hästen rygga för vikten. Berömma mycket när hästen för lite rätt.
Halt – avslappning – följa vikten bakåt -berömma -skritta fram till handen. Gör om (gör rätt).
Rygga flera steg – FRAM i skritt. Sedan fram i tölt. Lång hals! Avslutade lite tidigare bägge passen med lilla B. Kändes tydligt när han blev trött.
Britta debuterade med att rida lilla vita V på kurs för någon annan än mig (jag har ju dock ridit Váli för Atli) och var, trots lite nervositet väldigt duktig! Atli berömde med att det syns att hon utvecklas i ridningen mellan varje gång! Blir så glad!
När vi kom hem så fick Brandi gå uti en ny hage – med mamma Tindra.
Tindras hagkompis Dolly har flyttat (p.g.a. läs förra inlägget) och Tindra är nu ensamt sto. Och ensam skall hon inte gå, speciellt som hennes hage ligger en bit ifrån valackhagen så hon inte ser andra hästar.
Den enda av hästarna som bor kvar som jag tror hon kan gå ihop med är Brandi. Hon har tidigare hatat Brandi. Verkligen ogillat honom. När hon jobbar (alltså jag rider henne och Brandi är med som handhäst) då jobbar hon fokuserat. men när jag sitter av och tillfälligt inte är helt uppmärksam så har hon några gånger helt oprovocerat kastat sig mot honom och huggit. Som en orm.
Men senaste gångerna har det varit bättre.
Igår eftermiddag när jag släppte ut Brandi till henne kollade hon lite konstigt på honom, “va? skall den där gå här?”. Brandi käkade lite och gick sedan iväg för att kolla in hagen. När han försvann bakom skogsdungen galopperade Tindra i full far fram så hon kunde se honom och stod och kollade in honom.
Senare under kvällen hade de gått och ätit sådär 5-6 meter från varandra.
Idag har jag jobbat på MöRS och Dís gemensamma KM på Ensta med att göra hovbeslagskontroller i finaler.
Kändes lite märkligt att varken tävla eller döma på den egna klubbens KM, men att rida Atli-kurs gick långt före för mig. I efterhand var det ju lika bra att jag inte anmält mig, då Exakt ändå hade behövt strykas med sitt sparksår.
Vilket såg fint ut idag. Svullnaden var näst intill helt nere och såret rent och fint. Noll öm och fortfarande ohalt.
Kvällen spenderade jag med att cykla en timme och lyssna på Adam och kompanis podcast!
