Kroppsligt nörderi

November 3rd, 2012

Igår tog både Pelle och jag en ledig dag och bra umgicks med varann!
Vi började (efter mysfrukost) med Tom Tits i Södertälje och utställningen Body Worlds. Inte hört om den? Läs lite här!
Det är alltså en utställning där riktiga organ och kroppar, som genom plastination konserverats. Plastination är i korthet att fett och vätska dräneras ur vävnaden och ersätts med en sorts plast, som förhindrar att vävnaden ruttnar och luktar.Det är alltså riktiga skelett, muskler, vävnader, lungor och andra organ som står på utställningen.
Scary?

Nej, jag tyckte inte det.

Jag är ju certifierad och diplomerad anatominörd och väldigt intresserad av hur kroppen och musklerna fungerar och gick storögt och fascinerat runt och studerade och läste. En del av kropparna tyckte jag såg lite väl “konstnärligt uppställda” ut och då ser det mest ut som en välgjord docka i plast. Det kanske är bra, då alla inte är lika orädda som jag för detta.
Min stackars make till exempel, han satte sig då och då på en stol och andades lite. Modigt gjort av honom att komma med!

Vad var intressantast då? Jo jag tyckte det intressantaste var att se genomskärningar på en frisk hjärna kontra en som haft ett stroke, friska lungor och en rökares lungor (iik! åh vad glad jag är att jag inte röker!) samt lungor angripna av cancer (obehagligt!).
En rekommendation om man har en smartphone är att ladda hem gratis-appen Body Worlds och lyssna på presentationerna av utställningsobjekten där (på de ställen det går). Det gav ett mervärde!
(Nu tänker den uppmärksamme, som känner mig “men vänta lite – Malin har ju bara en Dumbphone!”. True, men jag lånade Pelles iPhone)


Bild lånad härifrån

Men är det etiskt att ställa ut äkta död kroppar?
Ja, det anser jag. Alla kroppar, skelett, muskler och organ är donerade genom ett donationsprogram och har godkänt att deras kropp efter deras död kommer plastineras och ställas ut för att låta oss som lever se det mänskliga undret och lära oss mera om hur vi fungerar och hur olika saker, t.ex. sjukdomar, rökning och vad vi äter påverkar kroppen inuti!
Jag har inget som helst problem med det här!

Men visst, alla är olika.
Och alla får ta ställning själv.

Men jag rekommenderar den här utställningen starkt!


Bilden lånad härifrån, där flera bilder finns.

********************

Från Tom Tits åkte vi vidare till Heron City och åt en sen lunch och skuttade rakt in i biosalongen och såg nya Bond-filmen, Skyfall.
Intressant hu olika man kan se en film!
Jag tyckte Skyfall var riktigt bra! En stabil och bra actionfilm med Danile Craig som en mycket snygg och stilren Bond. Bra biljakter, bra skurkar (Javier Bardem! Ah, vad bra han är!) och en aktuell och bra story. Snyggt och otroligt bra foto med många små homager till tidigare Bondfilmer och ett bra slut!
M, Moneypenny och en M till, en fin Aston Martin och så Ola Rapace i en mycket tyst roll.
Jag ger filmen en 4 (av 5).
Pelle tyckte filmen var rätt tråkig och för lite i exotiska länder (där han anser att Bond skall röra sig), skurkarna tråkiga och storyn tunn. Fotot höll han med om att var mycket snyggt.
Det vi båda var överens om var att introt med Adeles maffiga och mycket Bond:iga Skyfall var det snyggaste introt någonsin i en Bondfilm.
(Både Pelle och jag tyckte Casino Royale var kanon och Quantom of Solece var rätt dålig).

Efter filmen kollade vi runt lite på Mio och var allmänt oöverens i smak och sedan var det hem till fredagsbubbel och en sen, men god middag.
Vilken trevlig fredag.
Tack Erica, som fodrade pållarna!

Idag är det ridning och fix i stallet as usual.

Tystnad, tagning

November 1st, 2012

En vanlig vecka med lektioner varje dag, kurs hela dagen hemma på Skogsäng i söndags med 9 ekipage (som red två ridpass var) och sedan 7 lektioner på måndag tog ut sin rätt på min röst. Näst sista lektionen i måndags började jag känna av min hals lite (trots att vi var inne i ridhuset) och sista lektionen var en plåga. Hem och dricka te och vara tyst.
På tisdagsmorgon när jag steg upp var det helt jävla omöjligt att få ur sig ett pip utan stor smärta (och knappt ens då).
Meddela alla dagens elever om att lektionerna var inställda (tyvärr var det mina rara elever på Harby som blev drabbade) och så blev det en mycket tyst dag som till största delen spenderades i soffan. Regnet öste ner hela dagen så jag gjorde bara en liten avstickare till stallet där jag extrafodrade alla mina hästar och så en sväng till ICA för livsmedelsinhandling.
Lustigt hur det är när sånt här händer. Jag svarade inte i telefon utan sms:ade de som ringde mig att jag inte kan prata och bad dom e-posta mig istället. Jag hade inget annat än ont i halsen pga överansträngda stämband, men ändå började jag känna mig mer och mer sjuk ju längre jag låg i soffan och läste, surfade och såg tv-serier.
Seg, trött och hängig.

Men ett helt dygns total tystnad betalade sig!
På onsdag morgon kände jag nästan ingenting när jag försiktigt småpratade med mig själv. Höll två lektioner inne i ridhus och drack mycket te och sög på Bafucin-tabletter lite då och då under dagen.
Idag känner jag ingenting alls och är back to normal (as normal as I can be).

Dock har jag beställt en sån här nu:

Midjehögtalare, röstförstärkare

Så får vi se om det blir bättre för min röst. Det borde ju vara det.

 

 

 

Riktigt höstrusk

October 29th, 2012

Åh hujeeda mej vad det “höstruskar” ute!
En vacker och kall morgon som ägnades åt lektioner hemme på Skogsäng och ridning i skog och mark av Stigur övergick nu på eftermiddagen till ett riktigt inomhusväder!
+3,6 grader, en blåst som rycker med sig alla de sista löven som klamrar sig fast på träden och regn på tvären.
Soffan hägrar, men jag skall då inte klaga för min arbetsplats under kvällen, Fors Gård, har ett förnämligt ridhus som jag planerar stänga in mig och eleverna i. Lille Exakt får vackert traska med på Ylvas lektion med mig för att slippa vädret.
Så får det bli!

 

Ungtupparna

October 26th, 2012

Igår fotade jag och Jill/My varann när vi jobbade med unghästarna (mycket praktiskt sätt att få bilder!).
Brandi har haft sadel på sig 3 gånger tidigare och är jobbad i repgrimma lika många gånger. I förrgår och igår fick han bekanta sig med vattenslangen lite grann, vilket hann väl inte älskade, men tog med gott mod ändå (inte lika dramatiskt som sin svarte bror…).
Att springa i cirklar runt sin matte i repgrimma har han på direkten hajat hur det går till. Att byta varv kan ibland vara lite segt,när inte hjärnan hänger med i svängarna, men för det mesta går även det smidigt.

Nu till bilderna (som My tog, tack så mycket) :

IMG_7104.JPG
Bett i munnen för första gången – kooonstigt tycker lille B.

IMG_7284.JPG

IMG_7282.JPG

IMG_7259.JPG

IMG_7173.JPG

IMG_7147.JPG

IMG_7125.JPG

IMG_7112.JPG

Brandi travar rätt stabilt och galopperar gärna (och rent). Tölten verkar ligga nära till och syns nått steg här och var.
Framför allt är han (hittills i alla fall) väldigt lätt och okomplicerad att hålla på med.

Nykur så (som jag fotade):

IMG_7315.JPG

IMG_7290.JPG

IMG_7350.JPG

Nykur är framför allt STOR. En riktigt rejäl bit faktiskt.
Emellanåt så lik sin mor (som vi saknar enormt) att det kniper i hjärtat och ögonen tåras. Tölt ligger absolut närmast för honom, även om han travar också. Han är kvicktänkt och tycker det är kul att lära sig.

Röstsvagt och nyknäckt

October 23rd, 2012

Tisdag och klockan är vanlig Malin-lunch-tid, d.v.s. ca 14.
Skulle haft lektioner ikväll, men det blev trassel med mängden elever (åker inte ut för allt för få, då det inte blir värt det i körtid kontra inkomst), så det blev avbokat. Och det är lite tur trots allt, då min röst är… lite frånvarande. Eller speciellt i morse var den inte mycket att hurra för. Nu har den börjat komma igång.

Just nu sitter jag och lyssnar på Värvet, en podcast där Kristoffer Triumf intervjuar kända människor (många komiker och “media-människor” som han är nyfiken på. Väldigt intressant intervjuer är det! Värvet hittar man antingen på iTunes eller på länken om ni klickar på ordet Värvet.
Just nu är det en intervju med Hanna Hellquist.

Helgen i Helsingfors var härlig! Fredagen gick åt till förberedelse, middag med mamma och drinkar med Ansku.
Lördagen var en lugn förmiddag, sedan möta familjen Röhl vid bussen (som kom från flygplatsen) och sedan var det dags att göra sig i ordning för bröllop.
Dusch, hårfix (tack Emelie!), smink, klänning och skor – hepp iväg i taxi till kyrkan.
Ah, bröllop är så härliga och detta också! Mysigt, kärleksfullt och god mat!

Söndagen var det sova länge, gå på brunch med brudparet och fika på stan.
Och middag med mamma och sedan var det dags att ta flygbussen tillbaka till flygen och poff så var vi hemma igen.

Hästarna då?
Jo, Jill och Erica har tagit hand om dom och sett till att de alla fått sitt extrafoder varje dag och Stígur fick vara med Britta och Nina och deras hästar och löshoppa i söndags.
Stígur får jobba lugnt i låg form med miljoner övergångar. Böja, töja, slappna av, kom igång, hoppla och så lite ut och galoppera och klättra i skogen (lyft bakbenen!).
Brandis sår är nu bara en liten ytlig historia som får lite salva på sig dagligen. Igår fick lilleman jobba i repgrimma med sadel på och var vldigt duktig!

Var på återbesök hos naprapaten igår. Smärtan i höften/låret är nästa borta efter förra behandlingen men min nacke är lite ledsen, speciellt på morgnarna och speciellt på vänster sida.
Naprapaten konstaterade att jag är väldigt rörlig i de flesta lederna och att även om jag har lite ont på något ställe så begränsar det inte min rörlighet. På gott och ont. Även om jag har lite ont så begränsar det inte mitt jobb eller vardag, det är nog typ en enda gång jag haft ett nackspärr som verkligen inte gjort att jag inte kunnat vrida huvudet alls och det lossnade på någon timme.
Men det gör ju också att jag lätt fortsätter trots att jag inte borde – för att jag kan.

Nacken manipulerades x2 (manipulera = “knäcka”)och bröstryggen lossades på och så var det hemläxa i forma av en ny styrketräningsövning och stretch-läxa.
Idag känns baksidan av låret lite mera än det gjort tidigare, men nacken känns underbart lös och smärtfri. Och jag har stretchat duktigt idag.

IMG_6556.jpg
Vi tar en blid på Stickan och mig. Fina pållen!