Sitter här och förhalar avfärden till gymmet. Det är så skönt att vara där och jobba sig svettig, men att resa sig ur soffan och ta stegen ut till bilen – nej inte lika skönt.
Så jag bloggar lite.
Om vad vet jag inte riktigt. Det händer inte så mycket spännande.
Igår fick Tindra och Sága nya skor med vintertillägg. Red Tindra barbacka i repgrimma på volten och lekte mest.
Hon är jätteduktig och det går utan problem att rida tölt och länga halsen, flytta in framdelen lite, böja och länga halsen lite till, övergång till trav, ner till skritt och så en galoppfattning – på 20 m volt.
Hon verkar, precis som Gná, tycka det är kul att ridas “au naturelle”.
Stegringarna förstår hon dock inte helt utan tyglar. Vilket är lite lustigt, för när jag har träns på så tar jag inte i tygeln för att stegra henne utan höjer bara händerna lite med hängande tygel och säger “hopp” och hon reser sig elegant.
Men barbacka och repgrimma, blir det mest lite småhopp med frambenen. Kanske känner hon att jag sitter barbacka och inte lika säkert som i sadeln? Eller så blir det konstigt när reptrycket kommer från bara ett håll?
Här får vi till en rätt snygg stegring utan sadel och träns i våras!
Gammal bild, men väl värd att visas igen! Tindra showin´off!
(den här bilden är tagen nyårsaftonsdagen, 31/12 2007 – se på vädret… det är inte första gången vi ha en varm och isfri vinter)
Om trixen:
Spansk hälsning (som spansk skritt, men hästen står stilla) lärde jag Tindra tidigt då hon alltid stod och skrapade med frambenen på stallgången. Tänkte att om jag lär in att hon skall “skrapa” så vi har ett kommando för det och sedan inte ger kommandot på stallgången kanske det blir lugnare.
Och hon lärde sig det på en vecka och det blev mycket bättre och lugnare! Visst skrapade hon lite grann fortfarande, men varje gång hon börja skrapa fick hon först beröm (avigt va?) och sedan bad jag henne lyfta benet mera och då gjorde hon det och sedan var det liksom inte lika kul att skrapa längre, när hon fick det.
Stegringarna, ja det är sånt mina hästar lär sig när matte inte riktigt vet vart hon skall ta vägen vidare. Då börjar jag med sånt (fast bara på mina egna hästar – skulle aldrig börja lära andras hästar det!). Då kommer ofta ridandet i repgrimma också.
Tindra började småstudsa och småstegra när Adina tävlade Tindra på Gyða 2010. I collecting ring stod hon och små studsade. Efter det började vi så smått be henne småstudsa och sedan stegra. Mest för att det är kul som trix.
Gamla Freyr bjöd ju tidigt på stegringar och jag anammade det och vi hade det som trix i en herrans massa år.
Lite trix och lek är kul!
Vísir var ett riktigt guldkorn igår och tog ett stort steg framåt i skröltarbetet och jag blir bara så genuint glad av honom!
Det är dessutom så otroligt kul med de här ungdomarna som man känner släkten på så himla bra.
Pappa Mökkur känner jag ju minst sagt bra och även om jag inte ridit mamma Vepja lika mycket som Mökkur har jag ju även ridit henne lite och framför allt hanterat och varit med sedan hon var 3 år vi satt på henne första gången.
Vepjas mamma Dufa kände jag också lite grann. Hon stod på Fors ett tag när jag började där, men såldes ungefär i dom slängarna till Jenny Göransson där hon fick en underbart hem. Dufa fick en fin bedömning och har gett Jenny många fina föl. Tyvärr finns inte Dufa i denna värld längre.
Nej hörrni – nog med nostalgi och babbel nu. Bums iväg till gymmet med mig och sedan är det ridning av Stjarni, Tindra och Uni och fodring av hästar och så en lektion på Fors.
Såja – iväg med mig!
