Nu är julshoppandet avklarat!
Yes!
Lite internet-shopping, lite Haninge C- och idag en rejäl dos Farsta C-shopping har löst alla problem med julklappar.
Lite av mitt problem är att jag tycker det är hejdlöst kul att ge bort julklappar och lätt köper lite för många klappar. Nu är det inte så många andra än jag som ser just det som ett problem. De som får fler klappar brukar oftast vara glada. Ibland svänger de sig med fraser som “inte hade du behövt…” och “nej men inte skall jag ha mera nu…” i blygsamhet, men oftast är det inget mummel alls.
Utom i min plånbok – den mumlar rätt högt, men jag stänger den fort och låser in den i väskan så hörs den inte 🙂
Idag är det en sådan där inget-händer-här-dag igen. Inget händer, jag har inget att skriva om.
Jag beundrar folk som har något att skriva om jämt. Även om inget hänt under deras dag kan de häva ur sig metervis med text om något aktuellt ämne de tänkt på eller runt ikring.
Eller så kan de liksom ändå skriva – men om ingenting.
När jag sätter mig ner och försöker, som nu, känns det bara som blajblaj.
Varför känns det då som om man måste blogga varje dag?
Det måste jag ju inte!
Men samtidigt vet jag ju att det är många (i alla fall Erica 😉 ) som läser bloggen och jag vet ju själv hur jag kan kolla in på andras bloggar och tänka “nej, nu har h*n inte skrivit på flera dagar” när inget hänt.
Men jag har ju inte skrivit på något kontrakt om att uppdatera här i bloggen dagligen. Eller?
Kanske skrev jag på ett mentalt kontrakt då jag skaffade mig en blogg?
Hur känner ni andra som bloggar?
Ibland kan jag, när det händer något under dagen, eller om jag sitter (på hästryggen, i bilen, på gymmet eller hemma) och fnular på något, tänka att “det här skall jag blogga om”, men sedan när jag sitter med bloggen och skall skriva så har jag tappat tråden, all inspiration eller minnet, för inget kommer ner i text.
Är det något speciellt ni skulle villa läsa om?
Nu så här i juletid när jag har rätt gott om tid att skriva.
Jag kanske skulle göra som Blondinbella och ha en timme öppen frågestund? Då alla får ställa sina frågor och jag svarar.
Men äh. För det första kan dn som nu känner för att fråga mig något maila (det droppar in rätt mycket domarrelaterade frågor kring tävlandet av islandshäst), ringa, sms:a eller skriva en kommentar här (vore jättekul! Jag blir väldigt glad åt kommentarer!).
För det andra tror jag inte att folk är så nyfikna på mig och har så mycket frågor att en frågestund skulle vara annat än en besvikelse (vem vill inte vara populär?).
Jag har lite dåligt samvete för Tindra.
Har haft bra med tid att rida henne den här veckan, men har inte gjort det.
Red henne i lördags och det var kul. Kändes jättebra och allt. men sedan har det inte blivit av.
Jag har prioriterat bort älsklingshästen. Usch på mig!
Inte för att jag kan påstå att hon lider för det. Hon myser på lösdriften och äter gott.
Skall prata med dom på kliniken imorgon om abortvirus-spruta till de dräktiga tanterna. Tindra och Kengan ligger 20 dygn från varann i dräktighet och vi skall höra lite om huruvida vi kan ge sprutan samtidigt åt dom ändå. Borde ju inte vara något problem känns det som. Det känns dock alltid bra att rådfråga en veterinär.
Det är något “folk” i gemen är lite dåliga på tycker jag mig känna.
Jag får ofta frågor angående hästhälsa som jag svarar med ett “ring en veterinär och fråga – ett samtal kostar så lite. En veterinärräkning en månad senare, för något man kunde åtgärdat tidigare är å andra sidan ofta rätt dyr” (för att inte tala om ens hästägarsamvete – alla som har häst (eller djur) vet vad jag talar om).
Nu skall jag få upp belysning i granen och sedan träna core på gymmet och kvällsfodra hästarna (och gulla med Gnun)!
