Ja, det har jag ägnat mig åt lite grann i helgen.
Körde till Norberg i fredags och var framme vid 21. Kvällsfika och snack om tävling och ditt och datt.
Bodde hos tävlingsledaren på en mycket rar gård med några hästar (och ett litet föl e: Gódi frá A) och ett gäng isländska fårhundar. Varav de tre yngsta av de senast nämnda var endast två veckor gamla 
De hade precis öppnat ögonen och jag har spenderat rätt många vändor jollrande på knä vid valplådan.
Lördagen grydde med regn. Och sedan regnade det. När jag kom till banan vid 8.30 regnade det och ca 5 min innan tävlingen startade kom lite lägligt en hagelskur.
Då det inte fanns några domarkurer eller tält så sattes vi domare i varsin (öppnad) hästtransport längs med utsidan av ena långsidan. Tyvärr såg man inte jättebra där och poängen blev rätt ojämna.
Hela lördagen var vidg åt (förutöver regn) vuxna i T-, V- och F-grenar. Både uttagningar och finaler.
Tyckte väldigt synd om de som red när det öste ner som värst. Det såg bedrövligt jobbigt ut.
På lördagskvällen tog jag mig en tripp in till Norberg och åt på den pittoreskaste lilla restaurang man kan tänka sig. “Lovely!” tänkte jag för mig själv där jag satt och åt biff och kände mig minst 60 år gammal med mitt rödvinsglas (med medföljande rödvin i). Satt och läste (faschinerande) fakta om Norberg. Ojoj vad de gjort saker där. Inte direkt i nutid kanske, men å stenåldern och medeltiden. Då hände det grejer där kan jag (nästan) berätta!
Järn gjordes där! Ja, sedan tog det väl typ slut där.
Och så är Norbergs kommun 0,1 % av Sveriges yta.
Jag förstår att ni är tacksamma för att jag reser runt och ta reda på oumbärliga fakta åt er! *rodnar klädsamt*
På söndag (idag) var vädret helt utmattat av att ha rasat hela natten så det höll sig lugnt och förhållandevis fint.
Att sitta i mitten av banan gör stor skillnad. man ser liksom så mycket bättre.
Efter lilla körturen på 3 timmar hem har jag nu legat i soffan och slötittat på Mona Lisas leende. Oj, den var lite pretto hörrni. “Fritt tänkande konst-lärarinna skall lära stuck-up 50-talselever på tjejskola att tänka lika fritt som hon”-konceptet. Lite Döda poeters sällskap med tjejer och utan självmord (oj, avslöjade jag nått viktigt nu? Tror inte det).
Lite rörig i huvudet är jag som ni hör (läser).
