Nu har jag suttit och stirrat på det här fönstret där man skriver i texten som sedan blir en blogg en stund. Kommer inte på nått att skriva riktigt.
Allt är som vanligt.
Stigur blir roligare och roligare att rida – det finns väldigt mycket rörelser och “go” i honom och en överlinje i tölt börjar skönjas. Han reagerar inte längre med att hänga sig på bettet vid minsta lilla kramning i tygeln och stannar lätt på utandning och säte.
Idag gav vi oss ut i regnet och tränade passläggningar och pass och vad kul det är! Kände hur jag bara satt och log, vädret till trots.
Vid tillfälle måste en fotosession sättas upp igen. Måste bara få till en dag då vädret är ok och jag har tid att rida samtidigt som någon godhjärtad (och gärna skicklig med kameran) person kan fota.
Det är inte alltid så simpelt som det verkar att få (bra) bilder.
Två bilder på Stigur från början på september
Vísir, det lilla livet, har vi konstaterat att han är en riktig dressyrfjant. Tror han är född i ett ridhus – eller i alla fall för att gå i ett. Hästen har gått på lösdrift större delen av sitt liv, är rider mest ute – både själv och i sällskap med andra. Att rida ut själv en lite blåsig höstdag renderar i ett studsande hit och dit som en gutta-perka boll. Känner mig som en del i ett flipper-spel emellanåt. Visst lugnar han sig och jobbar ok och hans tölt har aldrig känts så flytande och fin som ute härom dagen, men det är först när man rider in på ridbanan som hela hästen andas ut och verkligen jobbar genom kroppen.
När han har en annan häst med sig ut är det lugnt – då är det ju någon annan som har vakten…
Han börjar dock glimta till och vara riktigt fin!
Tyra är inriden och klar och skall nu inte göras något mera med förrän hon fölat nästa sommar och är redo för igångsättning efter fölet.
Det blir en trevlig häst det med mycket tölt!
Idag har jag, förutom ridit i regnet på Tindra, Vísir och Stigur, masserat patient, lunchat med Linda och gett blod.
Yay me!
