Susan kommenterade för två inlägg sedan och var intresserad av HUR jag hade hanterat att Lettir stannar.
Hoppas Lettirs ägare tycker det är ok att jag berättar om hennes häst här nu.
Lettir är en valack, född 2002, e: Steini från Ekastorp.
Han har som unghäst provat med att stanna och inte gå framåt i perioder, men då verkade det mest bero på att han inte förstod. Vi jobbade på lektionerna med att lugnt och fin få honom att förstå vad vi ville och ta ganska korta passager då vi krävde något och sedan fick han “bus-springa” lite emellanåt. Och så red vi ut ihop några gånger (vi stod då i stallarna bredvid varandra) så han fick lite sällskap och motor ute och insåg att det är kul att springa.
Problemet försvann och allt var frid och fröjd i några år.
Förra veckan kontaktade ägaren mig och berättade att Lettir börjat stanna igen. Först med hennes medryttare och sedan med henne. Men aldrig på volten utan bara när de red ut.
Vi hade en lektion inbokad några dagar senare och jag blev ombedd att rida ut på Lettir och se vad som kunde göras. “Hoppas han stannar med dig också nu, så du kan hjälpa oss reda ut det”.
Det viktigaste när det gäller sådana här problem är att först se till så hästen inte har ont!
Lettir är kollad upp och ner och i munnen och baken och veterinär och kiropraktor. Dessutom stannar han enbart då man rider ut och aldrig vid voltarbete, oavsett intensitet.
Efter sommarens godheter är Lettir, som med lätthet klär av sig betesbegränsare, rätt överviktig, men i god kondis.
Jag satt upp och red iväg.
Kom till precis det stället ägaren hade beskrivit att problemen började på då han tvärstannade. Och bara stod. Det tog ca en användning av spöet att inse att det inte är någon idé att använda spöet – han skiter idet och tar obehaget.
Så det jag gjorde var att göra det riktigt obekvämt för honom att stå still.
Han fick snurra runt, backa och snurra åt andra hållet. Vad som helst, men inte stå still (och inte gå hemåt). Med små mellanrum erbjöd jag honom möjligheten att gå framåt. Tog ca 4 minuter första gången han stannade. Sedan knatade han vidare med bra energi. Han nästa skuttade framåt ca 40 meter innan han slappnade av och skrittade igen.
Vi fortsatte som om inget hade hänt och började sidföra lite och trava. Ca 600-700 m kom nästa stopp. Nu var jag förberedd och började snurra runt honom direkt på sekunden då jag kände stoppet i kroppen på honom.
Två snurrvarv och han gick fram. Beröm och lång tygel ca 10 sek.
Efter en liten galopp där vi kom fram till en skarp kurva i fel galopp och jag saktade ner tvärnitade han igen, men den här gången räckte det med att jag tog ett ledande tygeltag för att börja snurra så hoppade han raskt igång igen.
Och under resten att ridturen fanns inte en tendens till stopp.
Provocerade honom genom att vid ett vägavtag inte rida hemåt utan bortåt och sedan vända om och rida bortåt åt ett annat håll igen innan vi red hemåt och väl hemma tölta förbi stallplanen och bortåt innan jag satt av, men inga tendenser till stopp någonstans.
På torsdag skall vi ses igen och då får vi se om det har fungerat även för ägaren.
När jag snurrar honom är det inte vackert, speciellt inte första gången. Lettir blev överraskad över taktiken och snubblade nästan med bakbenen innan de hann med.
Jag “drar” runt honom som i ett one-rein-stop och kräver att han rör på benen hela tiden. Varje gång han har näsan i rätt riktning (den han inte ville gå i) lättar jag på trycket och ger honom möjligheten att gå rakt fram.
Jätteviktigt är att låta honom gå fram (om han vill det) i vilket tempo det än blir.
Springer hästen framåt i rätt riktning så får den springa! Att först säga “Gå fram” och sedan, när hästen springer fram, bromsa och säga “Nej inte så fort” dödar lätt viljan i en sådan häst! Hellre i galopp eller grisepass än inte alls.
Slappna bara av och vänta tills hästen saktar av till det önskade tempot och beröm!
Tilläggas skall att Lettir inte tvekade – han tvärnitade! Ur skritt, ur trav och ur galopp.
Anpassa intensiteten efter problemet. Och var beredd så det blir jobbigt för hästen direkt när den stannar!
Men framför allt – gör det riktigt obekvämt för hästen att stå still och bli jättemjuk och följsam för hästen när den gör rätt!
Gör det lätt att göra rätt!
Och kontrollera som sagt alltid så hästen inte har ont någonstans först!
Tandproblem, sömstick, snedhet i bäckenet, paralellhälta, diagonalhälta (svåra att upptäcka), ont i ryggen. Hästen kan försöka säga ifrån!
Och på unga eller outbildade hästar kan det ju vara frågan om att de inte förstår!
Tindra stannade lite grann som fyra-femåring när man red ut.
Stannade, tog inte skänkeln och såg förvirrad ut. “Vart skall jag? Vad stort det är!”
Hon var knappt styrbar då och det kändes helt fel att dra runt en häst som inte förstår tygeltagen än. Så jag lät henne stå och titta och med små mellanrum klämde jag med skänkeln och föreslog att vi skulle gå fram. Och när hon gjorde det berömde jag i övermått.
Och så red vi ut med andra då och då för att komma förbi de knepigaste ställena. Och det släppte efter någon vecka (nu reds hon ju bara ca 2-3 ggr/vecka då).
(Tindra var rätt ovillig och lat ute tills en dag då hon var 7 år. Då vände det över natten och hon var plötsligt tvärvillig!)
