MalinS Blogg

Micklemtränsen har blivit väldigt populära och det är ju trevlig då många hästar trivs på dom och de är anatomiskt utformade för att undvika tryck på känsliga nervbanor.
MEN – i islandshästvärlden ser jag, när jag är ute och instruerar, tävlar och dömer, väldigt många, nästan en majoritet, som anpassat tränset fel.
Troligen är vi så vana vid att ha/se remontnosgrimma på våra hästar så vi tror att Micklemtränset skall sitta så.
Idén med det, bland annat, är just att få upp nosgrimman högt utan att den sitter fast som en engelsk nosgrimma.

Rätt ofta ser det tyvärr ut såhär:

Här sitter nosgrimman dels för långt ner och är dels för hårt spänd (se på nosborrarna).
Nosgrimman skall sitta så högt upp att det inte finns någon risk för att andningsvägarna täpps. Bågen från sidostycket till nosgrimman skall precis runda kindbenet.
Nosgrimman skall sitta relativt löst – man skall få in två fingrar vid nosryggen.
Här kommer ett problem för oss islandshästfolk. Vi har ofta bett med små ringar.
Så små att det inte går att få upp nosgrimman på micklemträns tillräckligt högt utan att hästen ler som en clown. Så: Börja med att köpa ett bett med stora ringar.
Jag har två olika som hästarna verkar trivas bra med:

Hrimnir Volcano:

Och Stübben Golden wings snaffle:

Bägge är rätt dyra, men håller ju å andra sidan länge. Hrimnirbettet köpte jag dessutom begagnat på en salusida på facebook för 600 kr inkl. frakt.
Bägge betten finns bl.a. på Horsemeup.se där bilderna kommer ifrån.

Jag har dessutom köpt strapsen, som bettet sitter fast i tränset med, i stl. full (tränset är i stl.small horse/cob). De kostade 69 kr hos Ninas häst och hund (superbra service där!).

Här är några bilder på när Micklemtränset sitter korrekt:

Klicka för större bild, man måste inte rida med rosett – men det blir glamourösare så 😉

Tränset är lite stelt i början. Smörj det ofta och använd det om möjligt på flera olika hästar så du tvingas ändra sidostyckena i höjd lite så mjuknar det.
Jag har haft mitt ca 4 år och älskar det. Mycket hög kvalité!

Här går det att läsa typ allt om micklemtränset (på engelska)!

Tillägg 20/6
Anna kommenterade om att nosgrimman blir och ligga på bettet, vilket syns på bilderna ovan.
Ja, det blir den, men dock bara när man inte har kontakt i tygeln, bettet dras ju (hur lätt man än tar) lite bakåt i munnen vid kontakt.

Klicka på bilden för att se större
Jag har aldrig upplevt att någon häst skulle få skav eller kläm av det. Nosgrimman sitter ju, som sagt rätt löst.

En annan sak med Micklemtränset är att det går att rida bettlöst på! På tre olika sätt.
Micklemträns är godkänt att tävla på, men “clipsen” i plast som man kan ha mellan bettet och ringen strax ovanför bettet är inte tillåtna då.
Inom FEIF får man tävla med originalvarianten (den med kapsonring på nosen), men inom storhästvärlden är kapsonringen förbjuden vad jag förstått, men “competition-modellen” är tillåten.

Jag fortsätter uppdatera det här inlägget, som har blivit otroligt delat (tack – jag blir superglad över all respons!).
Gerd frågade om de känsliga nervbanorna. Här är lite bilder:

Det går, självklart, en massa nerver under huden på hästens skalle. Här måste vi komma ihåg att hästen inte är gjord för att ha ett träns på huvudet.
På bilden ovan syns de större nervbanorna rätt bra.
De flesta hästar vänjer sig vid trycket av ett “vanligt” träns. En del trivs aldrig riktigt bra med nosgrimmor alls, andra verkar inte ha några problem med det.
Jag tänker att varför inte göra det så bekvämt som möjligt för hästen, när vi nu en gång valt att tämja den och ha remmar på dess huvud.
På de allra flesta hästar är det ingen revolutionerande skillnad sådär med micklemtränset. På en del kan det dock vara skillnad som mellan natt och dag!
Hästar som är känsliga runt öronen, ofta ruskar på huvudet eller har svårt att sänka halsen kan många gånger bli mycket mera avslappnade på Micklemträns (samma gäller PS-tränsen, men jag har personligen ingen erfarenhet av dom och kan inte riktigt uttala mig).
Váli, känd som “liten vit”, som jag rider och har tävlat en hel del under åren är en häst där tränset gjorde en enorm skillnad. Han blev mera avslappnad, fick lättare att länga sig och började faktiskt skritta mycket bättre redan första gången med Micklemträns. När jag ridit två gånger med (mitt) Micklem ringde jag ägaren och bad henne beställa ett eget åt honom.
Jag har själv inte träffat en enda häst som gått sämre på Micklem än på vanligt träns, men hört om en häst som blev väldigt “upprörd” av det och ogillade det. Har ingen aning om bakgrunden på den hästen eller om de provade rida flera gånger på det.

Váli och jag tävlar.