Jamen ja, så hösttypiskt.
Suttit och segat och fixat med räkningar och annat pappersarbete inne hela förmiddagen och efter att jag ätit lunch drar jag på mig ridkläderna och skall precis dra ut till stallet och rida Váli och ta en rask promenad (i tempo rask, inte i tid) med Vísir och slänger en blick genom fönstret och då – precis då bara öppnar sig himlen.
Ja, jättepeppad att ge mig iväg nu.
Ge mig ett ridhus! Nu!
Meeen, det ger sig nog snart. Jag hinner ju hem och byta kläder emellan stallet och ridlektionerna.
Så – ut med mig!
