Jamen så!
Hemma igen och sitter och vaknar till med en latte (åh, äntligen decent kaffe!).
Vilken helg! Ah! Vad KUL jag haft med både hästar och sällskap!
Himmelstalund är en utmärkt tävlingsplats, speciellt när det är soligt och inte blåser storm. Dådet regnar eller blåser är det vidrigt, då det inte finns minsta skydd för vare sig hästar eller människor. Men banan är superbra och området fint! Tyvärr finns det inte någon som helst sittplats för publik längs med långsidorna på banan när det inte är mästerskap (VM 2005 och ett flertal SM har gått här. Även SM i år går på den här banan).
Britta och jag anlände lördag morgon och började efter incheckning med att göra i ordning hästarna inför femgången, som var första gren för dagen.
Váli var först ut, vilket var bra då han har längst uppvärmningstid och sedan var det bara två startgrupper emellan innan det var dags för Stígur.
Så vi gjorde i ordning bägge hästarna och Britta promenerade med Stickan (och fotade medan jag var på banan) medan jag red Váli. På uppvärmningen kändes Váli fin och takten i tölten helt ok. Lite styv men ändå påverkbar och med.
Så var det dags. In på banan. Passtakt!
Det var så jag ville be mina kolleger i mitten om ursäkt. Ojoj, vad stelt och styvt det blev och vi kom inte riktigt ur det heller.
Poängen blev mellan 2-3,5, helt rättmätigt.
Det ser inte tvärtokigt ut på bild, men det var liksom så stabil passtakt. Welll, well.
Dags för trav. Jag gjorde halt, bad V slappna av i nacken och fram i trav. Elegant och raskt gjorde han så.
Sen travade vi på och hade det trevligt i solen. Han var förvånansvärt lugn (jämför med hur det var senast) och jag satte ingen större press. Poäng mellan 5,5 – 6,0. En stabilare form önskvärt. Tyvärr blev det bara suddiga bilder på traven.
I skritten var han lugn! Ja lugn! Jag vågade knappt andas. Det är det som är så tokigt med lilla vit. När han är ok i skritten kan man inte röra en muskel. Bara följa med. Klia sig på näsan, andas ut ordentligt (som annars är ett bra knep för avslappning) eller röra en fot eller ett lillfinger går inte. Då blir det några spända steg på direkten.
Men vi fick poäng som jag nästan inte vågat drömma om i skritt på Váli: 4,0/ 4,5/ 4,5/5,0/5,5! Jaaa!
Dags för galopp. Halt, korta upp tygeln, andas, fattning. SÅ!
I galoppen var han väldigt lugn och ridbar också. Jag provade att rida hans riktigt korta galopp för att se vad domarna tyckte om den. Formen blev dock lite öppen och mot slutet blev det lite energifattigt. Poäng mellan 5,5 – 6,5 med kommentarerna energifattigt mot slutet.
Så var det passen kvar.
Váli låg elegant i samtliga tre läggningar. Själva läggningarna var dock det som drog ner lite. Han var lite försiktig och seg i dom och tog dom inte riktigt så rappt som han brukar (sköt inte iväg). Men själva passen var ok och nedtagningarna ok. Ingen korsgalopp, men han dyker lite på bettet.
Poäng 5,0 – 5,5.
Iom att tölten och passen räknas dubbelt i femgång och tölten är ett svagt kort för oss. Så vi kom ut på 4,4/ 4,7 / 4,9 / 4,4 /4,7 = 4,60.
Men 4,60 är en enorm förbättring (senast var uttagningspoängen 3,9). Så jag är supernöjd! Och framför allt: Vi hade kul på banan! Det kändes verkligen så!
Stígur hade jag velat hinna värma mera, men nu var det som det var.
Under träning har han trivts väldigt bra på stången, därför valde jag att rida på den. Under uppvärmningen var han dock plötsligt tjafsig på den i tölten och vi var lite oense om både form och tempo.
Här borde jag ha hojtat på Britta och bytt till Micklemtränset med det tredelade bettet.
Men det gjorde jag inte.
In på banan.
Tölten växlade mellan ok och lite styv och tjafsig. Han rollade lite också, vilket var nytt. Poäng mellan 4,0 – 5,0 beroende på hur mycket tjafs domaren sett.
Traven gick ok. Här märks det att han fått betydligt mera styrka. Han orkar bära sig längre stunder och är mycket stabilare. Dock hängde han sig lite på stången och blev lite tung.
Poäng mellan 4,5 – 5,5.
<
Han hänger sig lite på stången här, men kolla vad sväv han har!
Skritt så. Och det gick fint. Avslappnad och lugn. Som han skall vara. Jag får passa vänsterbogen lite, men i övrigt kändes det bra! Poäng mellan 5,5 – 6,5. Får vi lite mera energi utan att tappa mjukheten blir det bra!
Galoppfattningen gick elegant och galoppen bra! Han blev mjuk och ridbar och kändes riktigt bra!
Jag satte mig ner och red!
Poäng mellan 5,0 – 6,5!
Och så var det passdags!
I första försöket tog Stígr läggning bra, men blev lite för på och överambitiös och slog upp i korsgalopp efter halva långsidan.
De två andra gick ok. Det stora problemet i passen för tillfället är att han blir så lång och hög i formen.
Jag tror och hoppas att det kommer med styrkan. Han tycker passen är kul och försöker verkligen! Och bättre blir det ju!
Poäng mellan 4,0 -5,0.
Med detta kom vi ut på 4,9/ 4,8 / 5,1 /4,9 / 5,2 = 4,97.
Stígur och jag kom på en 4: de plats i uttagningen och Váli och jag på en 6:te. Via att en strök sig i finalen så hamnade även Váli där.
Efter att ha läst domarkommentarerna och funderat lite så valde jag att rida Stígur i finalen nästa dag.
Váli har sitt töltproblem samt att han gick tre grenar på lördag.
Så på söndag mysred hans matte honom istället.
Nästa gren denna dag (lördag) var Stilpass med Váli.
Jag tänkte att jag skulle vara lite “snäll” och inte ha tunga bots på honom utan bara lätt skyddsbots.
Första försöket tog han inte läggningen så snabbt, utan det blev lugnt och iofs fint, men utan tyck. I passen gick det undan, men plötsligt slog han upp i galopp.
Det händer så klart alla i pass då och då, men det brukar kännas innan när det är på väg att hända och det gjorde det inte nu, så jag blev lite förvånad.
Britta fångade uppslaget på bild, och det såg lite kul ut så ni får se det:
Här kommer vi i stadig pass
Och här gick det fel…
…och studs med bakbenen…
…så är vi i ren galopp.
Andra löpet red jag på säkerhet och då låg han hela vägen, men tiden blev inte så bra.
Och därmed inte poängen heller. (4,5 rakt igenom på andra, 5,0 och 5,5 i första förutom på nedtagning och tid). Jättelåg totalpoäng såklart.
Kom näst sist.
Konstaterade att lätta boot nog inte var en hit på en pålle som är van vid att gå med sina tunga boots.
Sist för dagen var Speedpass.
(Hade jag vetat hur passgrenarna låg hade jag anmält oss till 150 m pass istället, som gick nästa dag).
Nu fick Váli ha sina tunga boots igen och första löpet red jag på säkerhet och då gick det inte så fort. 11,98 sek (100 m).
Andra löpet var jag mera säker själv och Váli varpå hugget och sköt iväg och fram mot bettet. 10,47 sek. blev det istället.
Mycket bättre! Kändes som det hade kunna gå ännu fortare om vi fått ett löp till. Men så kan man ju alltid resonera.
Nu tror jag vi kom precis utanför prisutdelning (5:a eller 6:a).
Kändes i alla fall som ett bra sätt att avsluta dagen på! Bra känsla.
Ibland ärdet svårt att hinna zooma ut kameran när det går fort 😉
Tycker Britta fick en bra bild ändå!
För övrigt såg det ut såhär i hagen typ hela helgen:
Det gäller att ligga och sola när tillfälle ges.
Stígur låg också ner och sov mycket. Livsnjutarna var inte stressade i alla fall.
Britta och jag bodde hos min svägerska och hennes familj, som behändigt nog bor 10 minuter från Himmlstalund.
Mycket skönt med så nära!
Váli och Stígur bodde i sin hage (med el) på Himmelstalund och verkar haft en bra natt.
Vi tar söndagen i ett eget inlägg.
Blir så långt annars.
