Vad skall jag skriva nu?
Vet inte.
Allt är som vanligt.
Ridlektioner, massage, rida, träna.
Gjorde bokföringen igår. Hu!
Den visade iofs ett gott resultat, men jag är väl inte den som bokför så där hejdlöst ofta. Typ en gång var tredje månad (jag vet, det finns de som bokför ännu mera sällan) och det gör att det oftast tar några timmar när är jag väl sätter mig med det.
Det gör också att det kan ta ett tag innan jag upptäcker om någon inte betalt sin(a) faktura(or).
Kul när man upptäcker att det är ca 13 ooo kr som borde kommit in, som inte gjort det.
Note to self: bli bättre på att kolla upp fakturorna!
I måndags släppte Jill Sága på volten för att jobba lite med henne.
Jag skulle hålla i Lykta (som har volten som hage), men efter en stund, då vi konstaterat att en del snören och delar frusit fast, släppte vi Lykta också på volten och löslongerade dom tillsammans.
Lykta är ingen man släpper med en annan häst och lämnar obevakad, men när man är där är det inga större problem.
Sága har genom hela sin uppväxt varit otroligt tydlig femgångare.
Hon har töltat, grisepassat och passat sig genom livet.
Trav har vi sett ca en gång i djupsnö.
Nu när Jill släppte henne och jag släppte Lykta studsade plötsligt Sága iväg i balanstrav! Och även när hon slappnade av lite grann så travade hon. Riktigt fint!
Vi stirrade på henne och jag förbannade att jag inte hade kameran med mig!
Hon fick spring runt lite med (en lycklig och studsande) Lykta och visade upp både tölt, trav och galopp. Rena galopper dessutom, inte kors- och hi och hå galopper som tidigare!
Liten har blivit stor!
Vi beslöt oss att göra om det med kamera någon dag!
Det är kul att se hur otroligt olika unghästar kan vara! Sól och Sága växte upp tillsammans.
Först hos uppfödarna på Sunnagården, sedan på unghästbetet i Nyhammar.
Sága fick där en hovbensfraktur (olycka) och var hemma i ett år och blev hel.
Från december 2007 till februari 2009 gick Sól och Sága tillsammans på Stenholmens unghästbete.
Och sedan hemma hos oss på Mulsta till för en vecka sedan, då den tragiska olyckan med Sól hände.
Sól var otroligt trygg i sig själv. Modig, framåt och nyfiken.
Medan Sága är blyg och försiktig.
Sága vid släppet på Stenholmen
När vi ledde dom tillsammans från lösdriften till stallet, ville Sól går fram och hälsa på traktorn som mullrade, soptunnorna och de andra hästarna. Sága (som är ca 7 cm högre än Sól var) försökte gömma sig bakom Sól och även bakom Jill. Hon tittade storögt och med lång överläåpp på världen – den läskiga världen.
När Sól inte kom hem från kliniken var Sága ledsen. Mycket ledsen. Hon stod och hängde för sig själv och deppade.
Nu mår Sága bra igen. Hon är skodd runt om (vilket gick bra), men är väldigt osäker. Liten dam i stor kropp.
Med många gångarter!
Igår red jag Gná med tunga boots första gången sedan i december.
Det gick utmärkt! Red med 230 gr klockor i rågummi (väldigt lätta att dra över hovarna).
Red en lugn liten runda på ca 30 minuter, varav ca 15- 20 minuter var i skritt. Lite tölt, lite trav och några galoppfattningar.
Hon kändes väldigt fin. Lydig, lätt och ledig!
Sága och Kengála sommaren 2007
Nog svamlat!
Nu till stallet!
