Archive for February, 2009

Lätt panik…

Wednesday, February 11th, 2009

…får jag varje gång jag är ledig en vardag! Känslan av att ingen vill anlita mig och jag aldrig tjänar några pengar! IIIIK!
Sedan tar jag mig en titt i almanackan och konstaterar att visst jobbar jag en del. Dessutom ganska mycket på helgerna nu när det är mörkt på kvällarna dessutom. paniken lättar lite. Men visst gnager det där under så fort jag inte “jobbar ihjäl mig”.
Nu börjar tävlingssäsongen snart vilket brukar föra med sig att jag rätt många helger i månaden brukar stå ute i obygden i mitten av en ovalbana och tittar och poängsätta ekipage i olika gångarter.
Kanske borde jag ta tillfället i akt och andas lite nu när jag inte jobbar varenda helg?

Jag passar på att rida min egen häst i dagsljus och träna på gymmet de dagar jag inte jobbar så mycket. Kondis, till exempel, är ju något man kan träna varje dag. Jag har länge irriterat mig lite på att jag inte känner att jag blir bättre i springandet (alltså hur länge jag orkar på löpbandet). Men dag kände jag att jo, det går nog framåt ändå.
Rätt långsamt, men dock, blir jag bättre!
Styrkan börjar sitta rätt så bra. Midjan likaså!

Skulle vilja tömköra Gná några dagar i veckan (istället för ridning), men det går verkligen inte nu. Det är äckel-jätte-halt överallt och att gå bakom henne skulle förmodligen leda till att jag halkade omkull
och 1)drar henne i munnen, 2)bryter nått ben. Ingendera känns lockande alls.
Bryta ben gör dessutom väldigt ont – jag har provat!

I januari 2002 skulle Pelle och jag en tidig morgon till bussen i Brandbergen. Pelle till sitt jobb och jag till Axelsons Gymnastiska Insitut.
Jag halkar i en backe (glansis under nysnö) och sätter mig på min fotled! Hör hur det smäller till och en våldsam smärta skjuter upp i benet. Jag vrålar i högan sky och Pelle hjälper mig upp. Tillbaka upp i lägenheten. Smääärta! Helt uteslutet att ens nudda med foten i golvet. Lägger mig med foten i högläge och tar två ipren. Ringer taxi. Tar en hel jävla oändlighet att få en taxi, men tillslut kommer en och tar mig till SÖS-akuten.
Jag kan röra på foten, men det gör ont som fan. Hoppas ju såklart på att den inte är bruten, men en lakonisk röntgenläkare kollar på plåtarna och meddelar att “Jodå, det är av här”.
Gips i 6 veckor blev det så klart.
Som tur är (snacka om tur i oturen) så är det inte skenbenet (tibia) som jag brutit, utan smalbenet (fibula). Fördelen med det är att man inte lägger någon vikt på det när man går och jag kan redan efter ca 2-3 veckor gå med endast en krycka.
Efter fem veckor använda jag en krycka endast i trappor och hade lärt mig springa (till bussen oftast) med gipset.
Red gjorde jag hela tiden (korkat säkerligen, jag vet. Men Freyr litar jag på! Rökkvi hyrde jag dock in ryttare på).
När jag efter 6 veckor fick av gipset tittade läkaren fövånat på mitt (mycket håriga) ben och sade förvånat “men vad mycket muskler du har i benet! Har det verkligen varit brutet och gipsat”. (Sköterskorna hade tagit av gipset innan jag träffade läkaren).
“ja, eh…jag har ju ridit hela tiden och använt kryckor ganska lite” sade jag, lite lätt rodnande.
“Du har VADÅ???” sade läkaren och skrockade sedan lite för sig själv och mumlade nått om hästmänniskor…

En kul detalj var at dagen efter att jag brutit benet ringde det. Svarade och en dam presenterade sig som “Barbro, taxichauffören som skjutsade in dig till SöS igår morse. Jag ville vara veta hur det gick för dig. Jag tyckte så hemskt synd om dig!”
Vilken otroligt gullig människa!!!

krycka

Hur som helst, tömkörning kommer inte på frågan nu.
Idag tänkte jag ta en promenad i grimma och grimskaft med Gná istället. Undra om jag skall ta med Tindra också?
Klara red henne en liten lugn kvällstur igår. Hon får nog stå idag. Skall ner och gulla med henne och ge henne mat dock.

Och s skall jag ju jobba lite idag i alla fall: Ridskola!

tips

Tuesday, February 10th, 2009

Läs dagens inlägg på Jonas Gardells blogg!
Så känner jag med!
En internationell jury kommer in och säger vad som egentligen är bäst!
Ja tack! Så man vet!

Det känns som det är 800 timmar sedan det var imorse och min ögonlock väger bly! Men går jag och lägger mig? Neheeej! Inte alls!
Jag sitter här och “whinear” och väntar på Pelle.
Och nu blev jag dessutom hungrig…

Massage i Tyresö och ridskola Fors fick avsluta dagen idag.

Jag älskar våra ridsklolehästar på Fors! De är banne mig riktiga stjärnor!

De skall gå på turridningar på helgerna – oftast med helt ovanan ryttare/passagerare och då krävs det av dom att de skall vara helt okänsliga för faktorer som dålig balans, skrikanden, höga händer, att folk drar dom i munnen och sparkande skänklar. De skall följa svansen framför och vara snälla och lugna.
Samma på nybörjarlektionerna och med knattarna.

Sedan går de på lektioner med elever som kan nått, till och med mycket – och då skalld e plötsligt vara känsliga och lyda minsta vink och gå rent, format och fint.
Och de klarar det! Endel kräver mera ryttarkänsla och balans av sina ryttare än andra – men samtliga hästar klarar det!’

Att flera av hästarna dessutom är stamboksförda, tävlade upp till SM coh gett fina avkommor är ju dessutom en bonus!

När jag förklarar detta för eleverna ser man hur de tänker till – och förstår! De uppskattar också (för det mesta) hästarna.
När jag för många år sedan gick ridledarutbildningen hade vi något grupparbete där vi diskuterade verksamhetshästar och jag pratade om tur- kontra lektionshäst. En tjej i gruppen utbrast: “mend et är ju aldrig att man har samma hästar som turhästar och lektionshästar! Det skulle vara någon enstaka riktig stjärna det!”.
Jag tittade förvånat på henne och berättade att hos oss går samtliga hästar på båder ridskola och turridning och det funkade utmärkt.
Förvåningen från de andra var total.
Nu tror jag inte alls att Fors är de enda som har samma hästar på både turridning och ridskola, men jag är mera förvånad över att det tydligen finns ställen som inte har det så. Hur många hästar har de?

Flumfunderingar i nattetimma…

Vaka, en av vår hjältar på ridskolan

Det rörde på sig!

Monday, February 9th, 2009

Vaknade vid 9 av konstig och obehaglig dröm!

SOL ute!
Det var ett tag sedan! Ut till stallet och ut på Gná. Gick bra. Mycket skritt fortfarande med vi jobbade även med korta övergångar tölt-skritt och trav-skritt.
Och gjorde första galoppfattningen under igångsättningen. Bara en fattning och kanske 10-15 språng galopp. Men det gick bra! Lugnt och fint och format.
Gná tyckte jag var lite väl snabb i att ta ner henne, men accepterade det.
Skritt hem, liniment, linda, stretch, täcke och och ut med lunch och vatten.

Var nere på lösdriften och matade Kengan och Tindra. Stod och kände på Tindras mage medan hon åt och hopps! så rörde det på sig under min hand! iik!
Det lever där inne!
Kände även på Kengan lite, men kände inget mera än att hon är rund.
Efter lite efterforskningar kom Jill fram till att Switch Pour On går att använda trots dräktighet mot pälsätare och nu är K “Switchad”
Hon ser inte värre ut i alla fall, så förhoppningsvis hjälper det!

Måste rusa iväg mot Tyresö nu för massage!

Höres!

dimma

Saturday, February 7th, 2009

Vaknade vid 10 idag, efter att ha hämtat en lite lullig make i Västehaninge vid 01.30 . Han och grabbarna har planerat sin Gotlands-hoj-resa i sommar inne på en pub (eller flera) i stan.

Till frukost kollade vi på den norska filmen “O´Horten”, som vi fick i julklapp av Pia.
Mysko film. Konstigt tempo, lite oregelbunden handling, men endel roliga scener.

Drog mig ut för att rida Gná. Plus två grader, slaskigt och blött och dimmigt som tusan! Typ 20 meters sikt…
Men! (som Tony Irving säger) Gná var mycket bättre än igår. Typ normal faktiskt. Lite spänd när vi mötte andra hästar i dimman, men det får man väl förstå!
Traven känns bra! Riktigt fin faktiskt. Vi jobbar på “grönt ljus-rött ljus”, en övning Pether Markne tipsade om, såväl på clinicen på Globen som på clinicen hos Ia och Denni (som jag tyvärr inte kunde vara med på, men har läst en hel del om på olika bloggar).
Man “ger grönt ljus” – rider fram några meter och sedan “rött ljus” -fångar upp. Och repeterar. “Grönt ljus! nej skojar bara – rött ljus”.
Det funkande bättre i trav än i tölt än så länge, men tölten är inte dålig den heller. Framför allt är Gná mycket mer avslappnad i tölten än hon var tidigare och verkar trivas bättre i en något djupare form.

Tog några bilder med mobilen ute:

Bild017.jpg
Gná fäller lite…

Bild018.jpgBild019.jpgBild020.jpgLite dimmigt var det ja…

Skall skutta i duschen nu och klä om. Sedan åka till Frez och Emelie och njuta (?) av Melodifestivalen!!!

Tjipp Tjipp!

Funderar

Saturday, February 7th, 2009

Jag sitter och läser lite.
Dels i senaste numret av Islandshästen, där Heimir Gunnarsson ett debattinlägg om aveln i Sverige.
I korta drag anser han att aveln borde släppas fri helt och hållet!
Läs gärna hela artikeln i Islandshästen (som man får genom att vara medlem i SIF). Jag hoppas Heimir lägger ut hela texten på sin hemsida så även de som valt att inte vara medlemmar i förbundet får möjlighet att läsa den!
Läser även på nätet.
Just nu på Ia och Dennis sida. Under fliken tänkt och tyckt har Denni skrivit mycket vettiga och välformulerade tankar i frågan!

Jag håller med dessa herrar! Låt folk tänka själv och låt inte SIF bestämma vad folk skall tänka, tycka och avla.
Utan den fria aveln hade inte islandshästen varit det den idag är och risken är dessutom att det blir för “toppstyrt” och “elitistiskt” utan fri avel.

Ridningen är något som måste bli bättre! Med mera rörelser och mera ridbarhet följer ett större ansvar som ryttare!
Men ridning är å andra sidan som massor av människor håller på att utbildas i på anläggningar/utbildningar som Strömsholm, Dille, Wången med flera.

Tänk om dessa islandshästinriktade utbildningar fanns då jag utbildade mig!
Ah vilken lycka det varit!
Jag fick ju Freyr medan jag gick hästskötarutbildningen på Brusaby och fick kämpa rätt hårt för att få vår lärare Maria Möller skulle tycka att det nu var helt ok att jag valde islandhäst.
“Vår” räddning var nog att Freyr dels har en mycket stark trav och dels hoppar bra!

Freyr och jag hoppar.jpg
Freyr och jag hoppar terränghinder på Ypäja (Ypäjä är motsvarande Strömsholm i Finland)

Maria mjuknade för hästar som kunde hoppa och jag fick till och med rida Freyr på endel av skolans träningar.
Däremot var det hos Veronica Limnell och Ylva Hagander jag lärde mig rida islandshäst.
Men samtidigt tror jag att den rätt gedigna utbildningen på “stor tregångare” jag har bakom mig har hjälpt en hel del.

Jaja, nog svammlat för idag…