Jag sade till Madde här om dagen, när vi jobbade våra hästar på volten samtidigt, att “det är tur att jag har Tindra och Gná att rida. De är lite äldre, vuxna, och behöver jobbas ordentligt”.
Annars är det mycket unghästar nu: Greiði, Glæsir, Sága, Edda… Och även om det är jättekul att rida in och vidareutbilda unghästar behöver jag, för min egen ridnings skull, rida vuxna, “färdiga” hästar också!
2-3/10 är det tvådagarskurs för Hinni på Jursta! Längtar! Hoppas Gnás ben håller sig “i skinnet” nu!
Peppar, peppar så har det känts bra nu, men jag känner ju hur jag själv hela tiden är försiktig med det. Är det blött, halt, mjukt ute är det luuugnt som gäller. Efter första sträckningen (vintern 2008/2009) blev benet hårt lite tjockare än det andra frambenet. Nu efter andra gången har det blivit som en pålagring/tjockare del av senan uppe under framknäet. hon reagerar inte när man klämmer och har sig på benet (om man inte hållit på för länge – då lyfter hon benet och ser ut som “‘är det det här du vill?”).
Unghästarna då?
Greiði är otroligt lätt och duktig! Igår handhästade vi för första gången och det gick galant. Två gånger försökte Greiði gå iväg rakt över Ófeigur, som jag red, och ramma honom i diket. Men det räcker med att ta tag i repgrimmar rejält en gång och fråga vad han håller på med så kollar han på en med lång näsa: “Oj, fick jag inte göra så?”.
Pelle var med till Stall Västergården och fotade oss lite:
Vi rider iväg från gården. Greiði med underbart frågande unghästmin
Vi kommer tillbaka! Marianne, som äger Greiði, rider bakom på hans mamma Ella.
Greiði och Ófeigur hälsar
Som alltid på Västergården är det folk och det blir tid för snack, fika och allmänt babbel och allt och inget.
Stallet är otroligt trevligt och fräscht, men “öppen planlösning” och boxar utan galler. Stilrent med likadana boxskyltar till alla hästar och högt till tak.
Och vacker utsikt över ängar hagar och kulturmark.
Greiði och jag utanför stallet
Greiði från Idris i helfigur. Han är e: Mjölnir frá Dalbæ, ue: Mökkur frá Varmalæk, uu: Segull frá Skarði.
Fint huvud har han!
Glæsir är skodd för första gången och blev rädd för ljudet av sina egna hovar som klapprade när vi red ut. Efter att försiktigt kollat på sina egna ben och sakta gå framåt tror jag han förstod att det var de där han går med som lät och att det skulle vara så.
Styrningen funkar nu riktigt bra och de två gånger jag hunnit jobba honom efter sommarvilan har vi börjar peta lite på tölten. För att tölten skall bli en trevlig upplevelse för hästar med stark trav, som den gule herrn, måste de ha ett hum om förhållandet mellan framåtdrivande och förhållande hjälper – halvhalter.
Ur galopp kommer tölten galant i ca 10-20 m och ur skritt har vi börjat korta upp steget.
Sága rider jag lite från och till då Jill gör den största delen av arbetet själv med henne.
Hon utvecklas i gångarterna, men är en lite förvirrad individ. Huvudet är inte alltid med benen kan man säga. Hon har dessutom nästan hela det senaste året haft trassel med brunsterna och varit överdrivet intresserad av alla andra hästarna. Hon är ultraljudad för att kolla efter en eventuell tumör i december och skall på vår veterinärs initiativ kollas igen i september. Något är det som inte riktigt stämmer.
Edda behöver lugna ner sin egen ambitionsnivå lite. Hon tar i och bjuder på så mycket samling så hon nästan storknar.
Så just nu jobbar Madde och jag mest med lösgörande , longering och tömkörning med lång hals och “luuugna diig”-arbete. Tids nog skall hon få ta i.
Idag har det varit en lugn och fin dag. varmt och trevligt – riktigt sommar.
Tindra fick ett dressyrpass på volten och en rejäl dusch efter det. Jag och min namne, som också intruerar på Fors har haft en mysig lunch och nu är det strax dags på corepass på gymmet.
