Måndagen den 25 juni och regnet formligen vräker ner ute.
Vaknade och konstaterade raskt att Lyckebys bana, där jag skulle spendera en stund denna morgon, kommer vara en veritabel simbassäng. Så två samtal senare var lektionerna avbokade vilket är lika bra det. I hällande ösregn, på en riktigt mjuk, blöt och översvämmad bana blir varken elever, hästar eller jag vidare uppiggade eller utbildade.
Så då har jag ägnat morgonen åt att gå igenom bilderna från igår.
Och nu är det dags för Seiður!
För rätt jämnt en månad sen (27/5) såg han ut såhär!
Vi har jobbat mycket i skritt, skrölt och tölt och traven och galoppen har liksom följt med på köpet.
Sigge är, som jag skrivit tidigare, en ambitiös häst och vill väldigt mycket. Ute har jag fokuserat mest av allt på att han skall gå FRAM och ta i bakifrån. Han är, speciellt när vi är ute ensamma, lite hoppig och skyggar för allehanda trädgrenar, grässtrån och skuggor. Finns det en väg in åt sidan får man vara på sin vakt så han inte vips följer den vägen i stället.
Med sällskap är han stabilare. Dock är det svårare att fokusera på gångarterna man sällskap då han inte helt hinner med.
Såhär såg det ut på volten igår hur som helst.
Vi tar det en gångart i taget.
Ridpassen är ca 20-30 min med många micropauser och varvbyten.
Bilderna är inte i kronologisk ordning.
Skritt först då.
Mycket ridvägar och volter. Böjning, sidförande och vändande hjälper. Bakdelsvändningar är en nyhet för veckan och spännande och roligt.
Tölten och skritten flyter ju lite ihop så vi fortsätter med tölt.
Där är det mycket skröltarbete och tonvikt på överlinjen. Sigge har lite uppvärmningssträcka i tölten och blir oftast bättre mot slutet av passet.
Bitvis kommer vi upp i riktig tölt, men mest håller vi oss mellan skrölt och tölt och bara hittar en komfortzon där Sigge slappnar av helt och jobbar genom kroppen.
Aktion finns det i massor, men den måste få komma med tiden om han skall lära sig jobba genom kroppen. Vilket han måste göra för att hålla och må bra.
I traven är det smidighet, böjning och avslappning (överlinje) som vi jobbat på. I början ville Sigge gärna ta till galopp när det blev lite jobbig i trav, men det händer nästan aldrig nu.
Formen och överlinjen i trav har verkligen lossat den senaste veckan. Visst spänner han sig och blir lite distraherad då och då, men han hittar allt som oftast tillbaka rätt fort!
Galoppen hav vi använt mest för att ha lite kul och busa lite. I början bockade Sigge lite då och då och busade till det lite extra med lite korsgalopp, men nu är det säkert 2-3 veckor sedan han bockade till senast.
Att galoppera på en långsida och sedan komma ner till skritt på halsremmen är ett “trix” han tycker är jättekul och han blir väldigt stolt när han klarat det och frustar och ruskar nöjt på huvudet.
Ja det var vårt ridpass det!
Jag är väldigt förtjust i Seiður och ser fram emot att få se honom utvecklas även i framtiden. En riktigt roligt fyrgångsvalack som mer än gärna skulle få bo här permanent.
Han har även charmat alla andra på stallet 🙂
Bilderna har Erica Osterman tagit – all cred till henne för det! Tack
