I julas kommenterade Fia och frågade hur jag hamnade i Sverige.
So here it goes:
1996 var året det började. Jag red och tävlade en islandshästvalack, Litli-Prins och vi hade kommit med i Finska Landslaget. Nordiska Mästerskapen var nästa på schemat och de gick av stapeln på Häringe Slott i Västerhaninge.
Allting runt landslaget var lite hoppsan hejsan på den tiden.
Inga organiserade träningar, väldigt lite stöd och hjälp.
Själva tävlingen gick åt skogen för min del, men hästen skötte sig och gjorde så gott han kunde och det var en rolig och väldigt nyttig upplevelse att vara med på NM!
Prinsen och jag hemma i snön, 1995
På marknadsgatan på NM, som var ytte-pytte-pluttig och inte hälften av vad marknadsgatan på SM nu för tiden, låg lite klubbtidningar från Stockholms lokalklubbar framme.
Jag tog några, väl medveten om att jag skulle ut på praktik om ett år.
Under hösten läste jag annonser i tidningarna och funderade lite på vart jag ville åka. Det här var alltså hösten 1996 och internet fanns inte så där tillgängligt överallt som idag. På skolan och på biblioteket på Kimito fanns det i alla fall inte!
Ylva Hagander var vid den här tiden ordförande i Vallfari och det fanns en annons i Vallfari News för Fors Gård. Annonsen var riktad från Ylva och Nina Keskitalo, som då hyrde in sin verksamhet på Fors.
Men först av allt ringde jag till Hemfosa, som även de hade en annons i tidningen. Pratade med Agge Oresved, som då ägde och drev gården, och hon tyckte att jag ringde lite tidigt. “Ja, jo, visst skall vi ju ha någon praktikant, men vi har inte bestämt något ännu. Ring igen efter nyår så får vi se”.
Ring igen efter nyår…men jag ville ju ha en praktikplats fixad NU (typ oktober-november 1996 pratar vi nu).
Så jag ringde nästa på listan, som var Fors Gård. Ringde de första av de två numren, som visade sig vara till stallet. En stressad Nina K. svarade på snabb och lite otydlig rikssvenska. “Ylva är nog uppe på kontoret! Ring 11747 istället! Hejdå” . Klick – Tuuuut.
Eh? Funderade och tittade på numren. Ja, bägge numren började på 08- 500, och det andra numret fortsatte på 117 47.
Ringde det numret och pratade med Ylva. Glatt sade hon på direkten “ja visst får du komma hit! Egen häst? ja visst, bara att ta med! Vad vill du jobba med? Vill du rida mycket? Vi ordnar det!”
Och vips var praktikplatsen fixad!
De flesta i min klass var på praktik under sommaren 1997, men jag ville ha “ett sista sommarlov” och tävla med Freyr.
Så den 15/8 1997 lastade vi av Freyr på Fors och började installera oss där.
Ylva och gänget på Fors hade precis kommit hem från VM i Seljord. Glatt frågade jag hur det gått på VM. “Jodå, det gick bra. Det blev ett guld” sade Ylva.
Jag strök vördnadsfullt Mökkur över halsen och var nog rätt mållös.
Praktikperioden (augusti – december 1997) var tuff, men väldigt lärorik.
Brusaby, hästskötarutbildningen jag gick, var också tuff och i början sade stallchefen Maria att jag var lite för noggrann. Men det släppte med tiden. Man hinner inte vara för noggrann med så mycket att göra.
Mycket jobb och många gånger 7-dagar-i -vecka-jobb, men oj vad mycket jag fick lära mig. Fick rida massor olika hästar, hjälpa att rida in hästar (den hösten satt vi in Vepja från Fors och Assa från Fors), åka och tävla och, som grädde på moset vara med på Stockholm International Horse Show med Freyr.
Det året var det en stor islandshästshow på Globen på ca 10 min (det är jättelångt i Globen-sammanhang! De flesta shownumren är 3-5 minuter långa). Magnus Skulasson red maffig kort tölt på Fröken med en korp på armen (uppstoppad dock), Jex och jag kom utfarande ur stora vulkaner på Freyr och Ylur, en brinnande vagn drogs av en skäck och Jag och Anna hoppade Freyr och Yrja över vagnen. Nästa hela landslaget red en hingst-kadrilj och det hela var mycket maffigt!
I december 1997 åkte Freyr och jag hem till Finland igen och under våren 1998 gjorde jag inte så mycket.
Mer än red, tog körkort och flummade runt.
Freyr stod på ett stall på Sveaborg, vilket är ett lite udda ställe att ha hästen uppstallad (läs mera på wikipedia-länken!). Jag tog färja ut dit varje dag.
Att söka ens ett extrajobb var svårt då jag i maj skulle flytta ut till vårt landställe Bergdal i Västanfjärd (dit jag fortfarande åker varje sommar) och bo där. Vem ger en 18-åring ens ett extrajobb i 4 månader i en storstad.
Freyr och jag en kall vinterdag på Sveaborg 1998
Sommaren 1998, med ett nytt körkort i fickan, bodde jag till stora delar helt själv med två hästar och min hund på Bergdal.
Det var rätt ensamt och jag längtade efter sällskap (mamma och pappa kom ut på helgerna) rätt mycket.
Men jag läste mycket, red hästarna och jobbade extra med att städa den lokala butiken på kvällarna (vilket var ett mycket tråkigt jobb, jag avskydde det).
Jag tävlade Freyr under sommaren och försökte komma på vad jag ville göra. Sökte några hästrelaterade jobb i Finland, men utan någon gnista.
Så i juli ringde jag Ylva på Fors igen och frågade om jag fick komma tillbaka med Freyr och jobba.
Ylva sade ja på fläcken och i augusti 1998 åkte jag till Fors andra gången.
Och blev kvar!
Blev anställd. Fick gå flera av SIF :s utbildningar och blev B-instruktör. Fick rida för otroligt många duktiga instruktörer, lära känna väldigt mycket härliga människor.
Men även lära mig ta konflikter, vara oense och slita enormt tungt. Ibland alldeles för tungt.
Tiden har gått och mycket har ändrats genom åren.
Jag är inte anställd på Fors längre utan fakturerar gården för mitt arbete. Jag gör inte längre det tradiga arbetet där, utan kommer “inglidande” och rider unghästar och håller lektioner. Känns fortfarande mycket lyxigt!
Men efter 15 år kanske man är värd den lyxen? Jag har ju faktiskt jobbat mig till den!
