Pass, pass, pass! Flygande sådan!
Svenskarna regerar på detta område. Jäklars vilka passhästar “vi” har! (Känn här hur jag seglar mellan att vara finländare och svensk. Jag har faktiskt dubbla medborgarskap så jag kan vara bägge helt officiellt nu)
Fantastisk fint red Jessica Rydin, efter 6 års frånvaro från banorna då henne fina hingst Jórik varit skadad och nästan utdömd, säkert, snyggt och snabbt hem ett guld i stilpass. Boom! Så bara!
8,34 är en poäng som står sig stadigt i världseliten. Jag har för mig att det är den högsta stilpasspoängen i världen i år!
Snyggt jobbat! Grattis tjejen! (såg att jag skrivit om det i förra inlägget också – men det får stå kvar ändå)
Ett guld även i Speedpass på söndagen satt fint dessutom. Vilket NM det ekipaget hade!
Jessica och Jórik i femgången, där de kom till B-final
Sedan är det ju ett riktigt guld”barn” till – Albin af Klintberg. Bang! Boom! Silver i stillpass och gul och ev. världsrekord i 250m pass. Nitroglússerin (grymt coolt namn) från Hella springer fortare än fortast!
Albin verkar dessutom ha en skön inställning och en riktig vinnarskalle!
Lovisa Enblom och Töfrar från Boladet
Annie Ivarsdottir och Drifa från Myre (gillar Annies blick på sin motståndare)
Toti Arnarson på Spira från Lars-Eriks
Gummi Einarsson och Flugar frá Hotsmúla (t.v.) mot Tania Højvang Olsen och Sólon fra Strø
Albin och Nitro
Under lördagen avlöste B-finalerna varann.
I T2 hade vinnaren av B-finalen, Reynir Örn Pálmason och Tór frá Auðsholtshjáleigu en högre poäng (7,96) än ledare av A-finalen (7,90)! Inte illa!
Tokbra faktiskt.
I femgångsfinalen gick Divar och intresserat tittade jag på. Det som slår mig är att Divar ser glad ut på banan!
Det är inte så att jag längtar mindre efter Brandi när jag ser Divar tölta!
Vädret var fint och några kompisar från stallet var där, så jag hängde lite med dom (mitt jobb bestod mest i att vara tillgänglig på telefon under helgen), gick på shoppinggatan, som till min fröjd var mycket bra och drack lite för många koppar kaffe.
Och fotade. Massor. Galet vad mycket bilder det var att rensa, redigera, vrida, sätta vattenstämpel på och lägga upp på fb.
Vi tar lite stämningsbilder till (det är så kul att visa bilder, speciellt de jag är nöjd med):
In på banan (Emma W och Orri)
Söötaste lilla valpen underhåller sig själv innan passlöpen!
De här snyggingarna stod vid passbanan (bland annat) och diskuterade taktik (?)
Förlåt Ia, men bilden blev så kul!
Askur från Håkansgården, 20 år under avelsshow.
Ryttarfesten på lördagkväll var bra – riktigt bra!
Många var lite oroliga efter förra årets riktigt dåliga ryttarfest (SM 2011, hörsägen- jag var inte där) i samma lokaler. Men tjo, vilken fest det blev! P-a-a-a-r-t-y! Bra artister som underhöll, jättegod mat och riktigt drag på dansgolvet. När bussen gick vid 24 och jag hoppade på den ville jag egentligen dansa vidare med vännerna, men väl i sängen kändes det som ett bra beslut ändå!
Som sagt så bodde vi funktionärer “inte så pjåkigt” heller 😉
Söndagen, A-finaldagen var fin och solig.
Finalerna rann på. Folk vann och medaljer och rosetter delades ut.
Fina hästar, glada ryttare, stora känslor. En del mindre nöjda.
T1-finalen var spännande. Alla undrade var som hände när Móli (“sprattelgubben”) mitt i ökade tölten saktade av och skrittade i ytterkanten. Tappad sko?Nej, han slog på sig själv på armbågarna så han blödde. Fint (och helt rätt) av ryttaren att sakta ner och skritta.
Men där är det igen. Skall de verkligen röra sig så? Vi har ett det förr. Berserkur gjorde samma sak för något år sen på SM.
Inte kul och även säkerligen lite svårhanterligt som ryttare.
T2-finalen var fin. Helt fantastisk.
Och otippad! Efter två moment ledde Viðar Ingólfsson på Skvísa stor med en helt drös 9: or. Men när Viðar släpper tyglarna är Skvísa lite väl taggad och först blir det pass och sedan många galoppuppslag.
Och plupp så var han sist i finalen. Nu är det inte kattskit att komma 6:a på NM, men just då var inte minerna de gladaste där. Guldet gick till Agnar Snorri Stéfansson på Fengur på finfina 8,54.
Det ekipaget tog även hem femgången!
Segerintervju efter femgången
Agnar Snorri Stefansson hyllas av sina lagkamrater.
Jaha, det var alltså det NM: et det…
Det var, efter en hel vecka på Sundbyholms travbana (samt inte att förglömma dito slott) lite sorgset att packa ihop. Vad många roliga minnen, goda skratt och trevliga samtal det blev!
Tack Annika, Karin, Lotta, Brita och Lollo!Bättre värdinnekolleger får man baske mig söka efter!
Tack Ulrika för alla sms (det tog en halv evighet att radera alla ur telefonen när veckan var över) och ett oändligt glatt humör (och humor!)!
Tack Lotta P. för festen och många skratt!
Tack Timo, Kia och alla jag glömt namnet på för en kanonvecka!
Bästa Nordiska någonsin!
Åååh vad trött jag var på vägen hem och herre-jävla-gud vad jag sov gott hemma i min egen säng den natten!
