I avvaktan på att regnet skall, om inte sluta så i alla fall, avta en smula sitter jag med en kopp kaffe och har en rätt soft morgon.
För jäklar vad det regnar utanför just nu!
Och yr.no påstår att det skall fortsätta till sen eftermiddag. Hua, regnkläder på alltså.
I fredags var det dock uppehåll. Tack och lov!
Malin och jag möttes upp på centralen och käkade sedan middag ihop med maken på BarCelona, ett tapas-ställe bakom Stadsteatern. Eftersom resturangen ligger där den gör var skådespelarfrekvensen rätt hög. Men den enda skådis vi såg som vi kom på vad heter var Allan Svensson. Resten var det “ja, just det, de är ju ha som spelar i den där TV-serien på ettan”-status på.
Sedan begav Malin och jag oss ut till Grönan med spårvagnen. Och vi var ju lugnt sagt inte ensamma. Spårvagnen var så full så de inte kom ut och kollade biljetter och den stannade inte på fler hållplatser. De få som inte skulle till Grönan undrade förvirrat vad som stod på.
På Gröna Lund fick de öppna den gamla entrén för att kön ringlade 1½ kvarter ner.
Och så själva konserten då:
Åh! Vad bra! 15.000 pers framför scenen, men utan att det blev hysteriskt trångt för det. En lite annorlunda stämning än tidigare gånger. Lite lugnare liksom. Alla visste att det var sista gången och det kändes som de flesta ville lyssna på låtarna mera än hoppa, skutta och sjung med.
Visst var det en hel del hoppa, skutta och sjunga med också – The Ark påbjöd en hel del sånt, men i flera av låtarna var det märkbart lugnare än tidigare.
I ganska jämnt 2 timmar vinkade vi alla hej då till The Ark och många var de som stod och grät eller var alldeles blanka i ögonen efter konserten.
Sista låten var, så klart, Calleth you, cometh I och ingen ville någonsin sluta sjunga körstämman i slutet. Om och om igen tog alla i från tårna! Vilket minne! Vilken stämning! Vilken kväll!
Eftersom det var sådana massiva folkmängder så följde vi strömmen och promenerade från Grönan till Cityterminalen (en rejäl promenad, det tog 1 timme, men mest för att det var så mycket människor) där Pelle hämtade oss efteråt.
Uppdaterar det här inlägget med några bilder om Malin låter mig låna några när hon fört över dom från kameran 🙂
Tidig lördag morgon tog en inte alltför pigg domare Tigern och åkte till Eskilstuna och dömde Eiðfaxi KM, och förutom att det var en lång dag och nästan inga pauser så gick det bra.
Övernattning på vackra Sundbyholms slott med en fantastisk middag på slottet med mina trevliga domarkollegor.
Kom hem vid 18-tiden igår och avnjöt trevlig middag med maken och sedan sedvanligt soffhäng med Idol och Tack för musiken , med Ola Salo (kul programidé, måste se de övriga avsnitten vid tillfälle!).
Nu känns det som jag måste ta tag i den här dagen!
