Idag var min pålle puckobäng i huvudet…
Hon har nog vårkänslor. Jill sade att hon var helt snurrig och hoppig vid insläpp igår kväll.
Idag tog jag in henne och när jag klätt av henne utetäcket och skulle precis ta av fleecetäcket så bara drog hon! Hon var inte fast på gången då fleecetäcket är typen som måste dras över huvudet. Och hon tog tillfället i akt och sprang iväg – vilket hon aldrig gjort förr! Full galopp upp för vägen (trafikerad väg där bilarna kör lite för fort) mot hagen igen. Hon stannade vid lösdriftshagens (granne med hennes hage) grind och “trumpetade” lite. När jag hann ikapp henne och hon såg mig kom hon mot mig på (asfalts)vägen i balanstrav (ni vet – showig trav med svanske lyft) och trumpetade mera och sedan for hon iväg åt andra hållet igen. efter en stund fick jag fast henne och vi praktiserade skritt -HALT – backa på vägen tillbaka till stallet.
Tömkörde på volten och hon var jätteduktig! Tölten har utvecklats så i tömkörningen! Hon bär sig verkligen där och dansar fram. Sedan orkar hon ju inte så länga sträckor, men vi går många övergångar. I traven tog hon i som sjutton!
Imorgon skall jag till min naprapat! Verkligen behövligt!
I april 2002 sålde jag Rökkvi (t.h.) för hans ägares räkning. Köparen Evelina skulle rida lektion för mig dagen innan de skulle hämta honom och jag skulle gå upp på hölogen på Fors Gård för att hämta några av hans täcken som de skulle få med. På höloftet finna två luckor i golvet. En som alltid är öppen som går ner i foderkammaren och en som alltid varit stängd och som går ner till stallgången. Det enda jag hört om denna lucka är att den inte får blockeras då den är en utväg vid brand. Men den har alltid gått att gå på. Inte denna dag! Skivan som täckte själva hålet i golvet låg lös och dessutom på sned med lite löshö över och jag tittade inte på den över huvud taget utan klev bara på den – och rasade rakt igenom den! Jag föll nästan 3 meter rakt ner på stallgolvet (betong förstås). Landade på mage och när jag försökte resa mig gjorde det så in i helvete ont i ryggen. Det gick bara inte att stiga upp. Jag skrek av smärtan och rädsla och folk rusade till. Ambulans ringdes och ankom och det bar av i 200 blås till Huddinge sjukhus.
Det konstaterades att jag fått en komressionsfraktur på L1, första ländkotan. Den var ihopklämd och en liten flisa stack ut (in i magen liksom).
Sju sorger och åtta bedrövelser senare (och sex månaders sjukskrivning) har jag papper på att jag har 4% invaliditet och försäkringskassan skulle helst se att jag var sjukskriven 25% resten av livet (ja, det är sant, de bad om det!), vilket jag vägrar!. Lite advokathjälp senare fick jag även ersättning av Fors försäkringar och min egen försäkring. Jag känner inte av skadan så väldans mycket, men får rätt lätt ont i ryggen. Min underbara naprapat (den bästa jag någonsin träffat på) håller mig på benen. Och linimentet (och ibland, men rätt sällan ändå, värktabletter) är min vän! Har ett fantastiskt bra liniment, Counterpain. Har dock inte hittat det i Sverige utan i Thailand! Där kostar en stor tub 30 kr. Jag hade med mig typ en kappsäck med det hem därifrån!
(Rökkvis papper skrevs under på Huddinge sjukhus och han fick det jättebra!)
Därav naprapatbesöket imorgon.
Nu skall jag strax iväg till Fors och sköta min del av ridskolan!
Ha det!
Tack för allt beröm för hemsidan och bloggen förrästen! Blir jätteglad för det!