Julen kom och gick i lugn och frid!
Har tagit det lugnt. Min mamma, min syster och hennes dotter samt deras hund har varit här en knapp vecka och vi har…myst!
Ätit jättegott, läst mycket och ätit ännu mera. Varit på bio (Hallonbåtsflyktingen – rekommenderas!) en dag och så har min syster Pia och jag varit i stallet. Promenerat med Tindra och Tinka (hunden, en snart 10-årig norsk älghund/golden retriever) och sedan ridit en sväng dagligen. Underbara dagar med strålande väder; sol, mellan fem och tio minusgrader och bara…jätteskönt! Skritt på de härda vägarna och så ut i kanten av fälten och rida på. Fantastiska vyer och pigga hästar har vi njutit av.
Tindras ben känns bättre. Trycksåren av lindorna (som var ett måste då det var så lerigt) har börjat läka och svullnaden är bättre och framför allt finns det lite svikt i senan.
Ungefär varannan dag skrittas hon från ryggen en av vändorna. Resten går eller tömkör vi.
Har även några av “ridvändorna” haft med Brandi som handhäst, vilket gått utmärkt. Han skrittar tålmodigt bredvid och slänger emellanåt frågande blickar på mig, som om han undrar om vi inte kan springa snart.
Värmebaljan (typ thermobar) är installerad och det känns skönt att valackerna har frostfritt vatten. Vindskyddet står där. Ibland ligger de och myser där, oftast använder de det som toalett.
Väntar lite på att blogginspirationen skall återvända.
Men livet kommer liksom emellan. Vilket ändå inte känns så fel.