Den 7/5 tävlade jag Brandi på Dís vårtävling på Ensta.
Jag anmälde mig till tävlingen i januari och var väl trött på T8 då så på nått sätt anmälde jag mig till T6. Vet inte helt hur jag tänkte.
Jo, förmodligen tänkte jag “det är ju bara januari – jag har maaassor tid att va på andra momentet i den här grenen”.
Om jag tränat på det? Njaaaeee. Det kan jag inte påstå.
I T6 rider man först valfritt tempo tölt och byter sedan varv och rider sedan arbets- till mellantempo tölt med enhandsfattning och långa tyglar på långsidorna. Man får alltså korta upp tygeln och hjälpa hästen på kortsidorna.
Hade bara anmält Brandi till tävlingen och när jag skulle anmäla flera hästar var tävlingen full.
Så jag åkte dit helt själv. Bara jag, Brandi och Harry.
Först ut var det T6. Brandi kändes seg och lite oengagerad. När han fick lite fart kastade han sig mest fram på handen och sprang. Kändes ju sådär…
När jag kom in på banan hade speakern lite bråttom och sade “ja då har vi alla ekipage på banan, var så god och visa valfritt tempo tölt” när Brandis bakben fortfarande inte kommit in på banan. Jag vet att jag borde ha rutin nog att inte bry mig utan bara rida fram lugnt och förbereda, men jag blev stressade och bara red fram. Och hade Brandi i handen och det blev lite styvt och lite rolligt och bitvis rent.
När vi bytt varv sade speakern att det var dags för tölt med enhandsfattning och lösa tyglar. “bara på långsidorna va?” ropade jag mot en av domarna, men hörde inte helt hennes svar. Blev osäker. Jag har aldrig ridit T6 förr. Kanske det är något de ändrat från och med i år?
Så jag försökte ha tyglarna lite lösa på kortsidorna också.
Med tanke på att jag typ provat att släppa tygeln kanske två gånger i Brandis liv så var det ju inte så konstigt att Brandi undrade vad fan matte höll på mig. men han försökte lyda. Typ. han hade gärna galoppat på lite om det hade tillåtits.
Ut kom vi på 4,5/ 4,3/3,8 = 4,20. 3,8 kändes mest korrekt…
På det kom vi faktiskt sist in i A-final…
En del gräsbetande och lite fikande och en promenad med Harry senare var det dags för femgång.
Brandi var lite mera fokuserad, men tölten kändes fortfarande sådär. Hittar i alla fall alla gångarterna.
In på banan.
Tölten kändes lite bättre än i T6, men formen var tjorvig (= ojämn). Brandi vill väldigt gärna se på allt utanför banan och lite på de innanför med. Bitvis blev han även lite styv och i handen. Det här behöver vi jobba på! 5,0/4,0/5,0
(bilderna klickbara och de är fotade av Caroline Pettersson)
Traven gick ok. Men formen blev sådär, ömsom lite lång, ömsom lite avknäppt. 5,0/5,0/5,5
Skritten, suck. Den som kan vara så fin och avspänd hemma, ja till och med på framridningen. På banan är det svååårt att slappna av och vila i steget. 5,0/4,5/5,0
Galoppdags. Oj – grabben var piiigg! Studsade iväg i (rätt) galopp och den var det lite “håll i dig matte nu kör vi”! höll i mig och försökte rida ordentligt, samtidigt som jag småskrattade åt min häst! 5,0/5,0/5,0
Och sen pass då. Jag har inte lagt Brandi på ovalbana vidare många gånger, men hemma på vägen känns det som han blir stabilare. Jag har övat lite läggningar på vår lilla ovalbana hemma, men det går inte att öva så mycket mera än just att lägga och sedan ta ner direkt då långsidorna är rätt korta.
Men han lade sig alla tre gånger i meningen att han inte galopperade igenom någon. Däremot rollade han lite i en och lade sig lite sent i en. Domarna tyckte lite olika, men vi fick 2,0/3,5/4,5 i slutpoäng för passen. Säger inget alls om det då det är så olika hur man ser passen från olika positioner på banan.
Slutpoängen blev 4,1/4,2/4,9 = 4,40.
Och på det kom vi faktiskt till A-final (delad femterplats).
Jag var rätt sugen på att stryka mig från bägge finalerna och åka hem, mest för att då skulle jag varit hemma vid 14 och ha resten av dagen ledig.
Meeeen, så var jag ju sugen på att rida femgångsfinalen ändå.
Så jag strök mig från T6-finalen och lät pålle beta och gosade med voffe. Ställde Brandi i den hyrda hagen och åt lunch, minglade, promenerade Harry och tittade på tävlingarna. Och till sluuuut var det dags för femgång igen!
Värmde upp rätt lite och gjorde egentligen mest övergångar och halvhalter.
In på banan och fokuserade i tölten på att han bara skulle vara jämn och på att jag skulle rida lite mera i alla gångarter.
Såhär gick det:
Malin Schön
Brandi från Bergdal 4,83
TÖLT 5,0 (2) 4,5(3) 5,0(2)
TROT 5,5 (3) 5,0(3) 5,0(3)
WALK 5,0 (4) 4,5 (3) 5,0(3)
CANT 6,0(2) 5,0 (2) 5,5 (2)
PASS 5,0 (3) 4,0 (4) 4,0(4)
På det slutade vi på, som ni ser, 4,83. Samtliga tre passläggningar “satt” bättre. Han lägger sig lätt lite tidigt, men hellre det än inte alls.
Brandi och jag kom 2:a i femgången på detta. Vann gjorde Alexandra och Vefur, som är lite av i en annan liga än vi. Känns ok att “förlora” mot.
Vi jobbar oss uppåt. Blir starkare, vanare vid att åka iväg.
Några bilder från finalen:
Fick en 6,0 för galoppen! Lite fin är den faktiskt!
Prisutdelning 🙂
Tags: Brandi, Dis vårlätt, Femgång, Tävlingsrapport
Åh så fina bilder på er! Stort grattis igen!