Jag fick ett sms sent igår kväll om att det sprutade mjölk om Kengan.
Spännande!
Och så kl 07.30 i morse ringde Jill och sade med glädjetårsfylld röst “det låg ett föl i diket här när jag kom!”
Kengála kan inte ha fölat mer än ca 20 minuter före Jill kom dit. Men den lille hade lyckats trassla sig mellan trådarna och fallit ner i diket, där han låg när Jill hittade honom. Där låg han med fosterhinnor kvar runt benen och var förvirrad.
Jill fick upp honom själv och ringde sedan mig.
Pelle och jag drog på oss kläderna och åkte till hagen så klart!
Ett fint litet svart hingstföl bjöd Kegála oss på! Grattis Jill!
(men var blev de gula stofölen vi önskade oss av?)
Låter bilderna tala:
Mamma vallar lillen i rätt riktning
Brandi visar hur man gör för att ligga ner och sova, något den lilla inte hajat här ännu.
Kengan måste ha tagit sig på fösta brunsten förra året och Agersta måste ha missat fostret på första ultraljudet!
Vilken sötis!