Oj, nu är det på dagen en vecka sedan jag kom hem från Finland och här gapar det tomt och ouppdaterat!
kom alltså hem i onsdags och började jobba i fredags.
Och redan i torsdags hämtade Britta och jag hem Exakt och Vísir från Karlslund. Och oh my vilka muskelknuttar som kom med oss hem!
Starka och med beröm godkända i arbetet!
På fredag red vi dom ett litet pass lugnt lösgörande på volten och Exakt kändes fin och stabilare än tidigare.
På fredagen började alltså jobbet igen, men rätt light. Lite pappergöra, reda upp mailen och kolla igenom bokningar. Och så rida Exakt och Brandi. Den senare var jääätteglad över att äntligen få komma med in igen och var pigg, men utan att rusa iväg. Riktigt trevlig alltså. Förutom i midjemåttet kan hända. Sommaren har varit god så att säga.
I söndags hade vi en trevlig ovalbaneträning på Ensta. För en gångs skull hade jag inte någon häst med mig utan instruerade enbart.
En trevlig dam som satt i incheckningen på Stormurs tävlingar i juni tog kontakt med mig där och frågade om jag kunde hålla ovalbaneträning för henne och hennes sto. Och nu blev det av, så hon red två pass och så var Britta där med Vísir och Lisa med sin helt transformerade (till det betydligt bättre) Fenrir.
Har sedan haft lite lektioner, ridit och jobbat mina hästar och idag även Vísir och Váli, som fick varsitt rejält tömkörningspass.
Jag har ju haft problem med hälsporre på vänster fot sedan i februari (det är skitlänge att gå med jätteont i ena foten!). Har varit på flera naprapatbehandlingar och fått dry needeling, övningar och stretch och inlägg i skorna.
Nu under juli har det äntligen börjat bli bättre. Inte så jag håller på att skrika rakt ut när jag stiger upp på mornarna, och bitvis till och med så att det inte gör ont alls att gå.
Men självklart är det lite fragilt. Kan inte gå i ändlösa mängder.
Så efter att ha jobbat Exakt i repgrimma (efter gårdagens uteritt som vi avslutade med intervaller á la mjölksyretest, nu kallat mjölksyreträning) och tömkört Váli och Vísir så var fossingen lite öm och trött.
När jag då fick punka på cykeln efter 1,5 km (av 5,5 km) på hemvägen var det inte så att jag hoppade högt av lycka över att få gå hem med cykeln. Skit, vad ont det gjorde att gå.
Nu, efter en sval dusch, massage av vaden (det som hjälper absolut bäst) och lite övningar så känns det bättre.
Men punka på cykeln är ju inte så skoj…
Nähä ni, nu är det dags att cykl..nej just det, ta bilen till Erica för en kräftskiva!
Tags: Exakt, Tillbaka från semestern