Solsken, takdropp, 5 plusgrader och skuttande, fällande hästar! Got to love våren!
(Men mig lurar ni icke – det kommer komma minst en vända snö till även om den smälter fort).
Exakt är ju hemma, sedan två veckor och känns oförskämt fräsch. Men ser ju ut som ett lapptäcke/sönderälskad nalle med alla sina rakade fläckar (se förrförra inlägget om ni missat det)
Så vi har strukit honom från vårens tävlingar och låter pälsen växa ut och tränar styrkan hemma.
En ny träningshäst står hos mig en månad. Eller träning/rehab/uppbyggnad. Garri är hos mig för att sättas igång och få börja trava/tölta och bygga upp muskler. Igår tog jag Garri och Harry (hur sött låter det inte?) och traskade ut i skogen. Mys!
Fram över stock och sten, upp och ner för backar (långsamt) och ut i blåbärsriset.
(Harry smått skeptisk till att sitta bredvid en häst sådär, Garri nyfiken)
Plötsligt öppnade sig skogen och jag kom fram till en väg. Överraskande då jag traskade ditåt i tron att jag var på väg hem mot stallet och inte hade en aning om vad för väg och hus jag hade framför mig.
Tog till slut upp Google maps i telefonen och kollade var jag var och hoppsan – hade traskat ända ut till Sorundavägen.
Den röda pricken är stallet och den blåa pricken var där jag var – hejsan vilken promenad jag tagit.
Så det blev en smula längre promenad än jag tänkt mig, men vädret var fint och Garri och Harry var nog nöjda. Jämt en timme blev det, så sååå fruktansvärt långt blev det inte.
Men inte helt som planerat bara 😉
Idag skjutsade jag Nykur till Karlslund på rehab och stärkning. Han har stått med en gaffelbandsskada sedan i november, men var mycket mycket bättre på senaste återbesök och nu är det rehab och stärkning inför nästa återbesök!
Váli går på Karlslund i två veckor för att boosta styrkan och jag passade på att pussa på honom och säga hej.
Eftersom Exakt är struken från vårens tävlingar får jag se om jag tar Váli med på lite femgång istället. Skall bli kul att se om vi får bättre kontakt på banan nu. Det gick ju inte helt oävet för två år sedan, men det var rätt ojämnt och när vi började spänna bågen visade sig gamla skador och problem. Nu känns han starkare än någonsin och väldigt trevlig. Inte så att det inte finns saker att förbättra och liten vit kommer alltid vara en het häst på tävlingsbanan och spänningar leder lätt till passtakt hos honom, men tja – vi gör det för att det är kul och så får vi se hur det går!
Váli och jag i solljus på Sundbyholm (foto: Zanna Hofvander)