Fína frá Ennakoti är född 2005. Hon är efter den helt okända hingsten Kveikur frá Enniskoti.
Hon har haft ett föl, som dog i en olycka.
Fínas ägare Beatrice köpte henne i oktober och hon kom då till Skogsäng.
Tyvärr såldes Fína som en häst som “vem som helst kan rida”, “stadig och säker” och “lättriden i alla gångarter, även om hon lärt sig tölta nyligen”.
Det som är faran med att säga sånt här när man säljer en häst är att man som erfaren ryttare inte vet (eller kommer ihåg) riktigt hur det är att inte ha full balans och erfarenhet och kunskap.
(och en femårig häst är sällan en häst för “vem som helst” då den fortfarande behöver utbildas).
Jag tyckte redan från början att Fína var helt ok att rida. Visst lite hoppig, rätt pigg och tölta kunde hon definitivt inte. Hennes ägare beskrev henne dock som “mer vild än tam”.
För Fína blir förvirrad när hennes ryttare inte har balans. Och när hon blir förvirrad så övar hon farten för att hitta tyngdpunkten igen.
Fína har hela tiden varit väldigt “tjafsig” i munnen och inte trivts med bett.
Jag började med att lära in att bromsa/stanna på säte och på att dutta/lägga an spöet på bogen för att slippa ta i munnen. Red med repgrimma under tränset och tygeln fäst i repgrimman genom bettringen.
Fína är kollad i munnen och förmodligen är det lite tandbyten på G och hon är lite öm i munnen så nu rider jag på hackamore, vilket hon trivs mycket bättre med.
Hon har en väldigt liten mun och det kanske är en häst som skall ridas på bettlöst?
Hästars munnar är ju inte i grunden gjorda för att ha bett i och det är ju något vi måste anpassa oss till. En del lär sig inte att trivas med bett, medan andra inte har några problem med det.
Nu till bilderna:
Det är mycket skröltande och mini-tempo tölt vi jobbar med bara för att få in ett lateralt rörelsemönster alls.
Men korta sträckor riktig tölt får vi till också!