Fredag eftermiddag – avfärd till Linköping.
Stannar till på Stenholmen och lämnar transporten där. In till Linköping för incheckning på hotellet. Förkyld och dan som jag var slocknade jag rätt tidigt.
Lördag var det döma Framtids KM hela dagen. En del riktigt fina prestationer! Speciellt femgången var riktigt kul att döma. Karolina Adlers hästar (och ridning av dom) gick inte av för hackor och Marcus Ljungqvists svarta brorsor (?) Svadilfari och Stigandi från Stenholmen (hoppas han själv ser skillnad på dom, för jag har svårt med det) är läckra båda två!
Och så efter dagens slut åkte John och jag ner till småhingstarna och tittade på dom!
Det händer ju en hel del under sommaren då de är 1 år.
Men Brandis milda blick och mamma-lika huvud går det inte att ta miste på! Och så fanns det bara två bruna unghingstar och jag såg direkt vilken som är min!
Den här blicken känner jag igen direkt!
Brandi i helfigur 11/9 2010
Han är mamma upp i dagen!
När det gällde Nykur var det betydligt svårare!
För när man skall hitta en svart ettåring och det ser ut såhär var än man tittar blir det svårt:
Vilken som är Nykur?
Vi vet inte! John och jag stod bara och skrattade till slut! Borde haft passet och chipläsaren med, men det hade vi inte.
Den här är vår starkaste gissning:
Nykur?
Lördagkväll gick helt åt till att äta middag på utmärkta Kniv&Gaffel i Linköping och till att sova!
Somnade vid 22.30 och vaknade 08.30. tror jag behövde sova och var tacksam över att Framtid började sina tävlingar först kl 10.00 på söndag!
Efter dagens finaler (med flera 7,5:or!) var det dags för lastning av unghästar!
Jag hade lovat att ta med mig Drakbodas (Susans och Malins) 3-åringar Hlín från Drakboda (e:Dökkvi) och Hamingja från Drakboda (e: Hrannar v. S-K) hem. De har gått på Stenholmes utmärkta unghästbete sedan de var 1 år och nu är det dags att åka hem till allvaret!
Först vallades hela ungstoflocken in i en fålla med två fack. Sedan skilldes en efter en ur till det yttre facket till bara Hammi och Hlín var kvar i det inre facket.
Därifrån fick vi, efter några försök in dom i Stenholmens stora tomma fyrahästarstransport. Hlín gjorde två rejäla utbrytningar då hon bara kastade sig ut i 200 blås och så klart tog Hammi med sig.
Hammi, som varit skadad förra året och därför är tam och helt ledbar, räddade situationen då Marcus kunde leda in henne och sätta fast henne och då hann vi stänga om Hlín innan hon hann ut igen.
Vi åkte upp till stora stallet med som där de fick mellanlanda i en box och vi backade upp min bil med transport mot stalldören.
Marcus fick på Hlín en grimma efter lite övertalning och så gick han först på med Hammi, som gick ombord som om hon aldrig gjort annat.
Hlín var betydligt mera tveksam, men med lugnt lock och pock och smackande bakifrån traskade hon så ombord.
Sedan var det hopp in i bilen och åka.
Hlín dansade lite hambo under resan och en gång gungade det till ocdentligt. Stannade på en mack och kollade så allt stod rätt till och det gjorde det, tack och lov.
Väl framme på Drakboda hoppade damerna nyfiket och lite spänt ut i sin hage och allt var väl!
Väl hemma formilgen dog jag i soffan.
Lyckades dessutom i en av hovbeslagskontrollerna bli biten i fingret av en häst!
Kollade munnen på den och någon frågade mig något och jag tittade upp. Med fingret kvar i munnen på hästen.
Dumt helt enkelt!
Hästen bet till och fingret var i kläm.
Tack och lov fanns sjukvårdskunnig personal och ett rejält första hjälpen-kit på plats. Fick fingret omlagt och dömde klart.
När jag kom hem öppnade jag upp och kollade “the damage”.
Ja, det ser nog värre ut än det är (Här varnas känsliga personer) :
framsidan på samma finger:
Redan idag ser det mycket bättre ut och gör inte speciellt ont.
Dock måste jag nog omboka lite massager i veckan och ett större problem: Det hällregnar! Och jag måste rida. Hur håller man det torrt?
Har rengjort och sprayat med rejäl plåsterspray och så har jag plåster på.
Vi får se hur långt det håller.
Tags: Brandi, Drakboda, Fingerskada, Framtid islandshästklubb, Nykur, Stenholmen, Unghästar
[…] Kengálas Ómi-son Nykur går på Stenholmens bete! Förra gången jag var på Stenholmen kände jag inte igen Nykur bland alla svarta unghästar. Så jag gissade och […]
[…] då? Ja där var först det vanliga problemet att reda ut vilken som var han (ni minns väl när det inte gick att känna igen vilken som var han?), men den här gången, liksom förra gången, kände jag igen den långa näsan och hans fina […]