Islandshästen - En raspresentation
Islandshästen är en av de äldsta raserna i världen. Den härstammar från den ursprungliga europeiska/asiatiska hästrasen. Hästarna kom till Island med de första vikningarna som invandrade där på 800-talet. Enligt myten så slet sig ett sto, Fluga, och rymde och alla hästar härstammar från henne.
Genom att tidigt förbjuda import av hästar till Island har rasen hållits ren. Än idag är det förbjudet att importera hästar till Island. Detta förbud är inte enbart till för att håla rasen ren, utan även för att hålla Island fritt från sjukdomar.
Hästen är en liten, stark och mångsidig ridhäst. Dess mankhöjd är i snitt 135 cm. Som minst kan islandshästen vara knappa 120 cm och som störst över 150 cm hög.
Genom sin isolering på den lilla ön i Atlanten har hästarnas ursprungliga gångarter behållits, medan de ute i Europa avlats bort då man ville ha fram tyngre drag- och ridhästar till krig. På Island finns ingen armé och annat än krig till sjöss har inte förekommit, så hästen har aldrig använts i krig på samma sätt som i övriga världen.
Hästen var däremot ett oumbärligt rid- och dragdjur för befolkningen i århundraden då vägnätet inte var ordentligt uppbyggt förrän efter andra världskriget. Än idag används hästar mycket i det dagliga arbetet för bönder, som till att driva in fåren från betena.
Gångarterna
Islandshästen skall enligt avelsmålet ha minst fyra rena gångarter. Förutom skritt, trav och galopp har islandshästen även TÖLT och FLYGANDE PASS.
Tölten är en av islandshästens främsta egenskaper och hemligheten bakom dess stora popularitet. Tölt är en fyrtaktig gångart med samma fotförflyttning som i skritt (fast i skritt har hästen turvis två och turvis tre hovar i marken och i tölt turvis en och turvis två hovar i marken). Tölten har inget svävmoment då hästen alltid har minst en hov i marken och det gör tölten till en mycket behaglig gångart för ryttaren och i mjuk tölt är det en fröjd att rida långa sträckor.
Töltens tempo kan vara allt från litet snabbare än skritt till rask galopp. Långsam, samlad tölt kallas för arbetstölt och det snabbaste tempot för ökad tölt. Mellan dessa två ytterligheter finns mellantölt som är ungefär samma tempo som trav.
En god tölt är en av islandshästens viktigaste drag, vilket är något man strävar efter även i aveln.
I Flygande pass rör sig hästen samsidigt, d.v.s. höger fram och höger bak träffar marken samtidigt, sedan följer ett svävmoment där alla fyra hovarna är i luften och sedan kommer vänster fram och vänster bak i marken samtidigt.
Då man rider pass strävar man efter en god och så ren två takt som möjligt (bakhoven måste alltid landa lite före framhoven för balansens skull) samt största möjliga hastighet. Pass kräver mycket skicklighet och erfarenhet av ryttaren. En balanserad erfaren passhäst är bra att lära sig på.
Islandshästen har många användningsområden: gångarts-, hobby-, tävlings-, tur-, och distansritt samt som familje- och terapihästar. Islandshästen kan köras, hoppas och användas till t.ex. dressyr - eller westernridning. På grund av sitt goda lynne köps islandshästen ofta till familje- eller turridningshäst, men man skall inte låta sig luras för mycket av ett par söta ögon under en stor lugg! Det kan vara mycket krut i liten en kropp.
På Island föds hästarna upp i stora flockar där de fostras av flocken. Hästar som vuxit upp i flock är oftast snälla och lätta att handskas med. De har en naturlig respekt för människor och rangordning. Kännetecknande för islandshästen är att den är känslig, snäll, modig och lugn. Skillnader mellan individer är stora: tävlingshästarna är känsligare och mera krävande i ridningen än hobbyhästarna, som oftast har mindre framåtanda och många gånger också mindre rörelser. Islandshästen bör oberoende av användningsändamål vara samarbetsvillig, glad, framåtsträvande och lätt vid ridning.
Det har uppstått många myter och missförstånd beträffande skötseln av islandshästar. Visst är de lättskötta men de har samma grundbehov som andra hästraser och dessutom vissa specialbehov som måste tas i beaktande i dess skötsel. Islandshästen behöver ett högklassigt basfoder och en noggrann utfodring.
Islandshästen är en mycket frisk hästras. Skötseln inverkar förstås, även hos islandshästen, direkt på hälsotillståndet. Ofta har hästarna en mycket hög smärttröskel. Detta gör det svårare att veta när den är på väg att bli sjuk, då hästen oftast visar sjukdomstecken först då den är ordentligt sjuk eller visar hälta först då den har riktigt ont.
Spatt och eksem är tyvärr två rätt vanliga problem hos rasen. Eksem visar sig oftast då de första flygfäna börjar surra i luften på vårkanten. Symptomen är att hästen börjar klia sig och beror för det mesta på att den är allergisk mot svidknottens bett (svidknott tillhörande Culicoides-släkten).
Spatt innebär en degeneration i glidlederna i hästens bakben, som gör att ledbrosket bryts ner och det uppstår förändringar som leder till att hästen blir halt. Spatt kan inte läka ut, men den kan vara inaktiv och många hästar kan leva hela livet med det utan att lida. Både spatt och eksem går att behandla och mildra men ingendera går att bota helt och hållet.
Redan i början av 1900-talet kom de första islandshästarna till Sverige. Den blev populär som en liten, uthållig arbetshäst för småbrukare och torpare. Under 1960-talet kom de första stora båttransporterna med islandshästar till Sverige. Många var mer vilda än tama och islandshästen fick dåligt rykte på sina håll. I Sverige visste ingen hur gångarterna skulle ridas. Med tiden importerades allt bättre hästmaterial och idag har Sverige en stark ställning i den internationella islandshästvärlden.
Idag finns det omkring 25 000 islandshästar i Sverige och antalet ökar ständigt! Svenska Islandshästförbundet har funnits sedan 1975 och har idag ca 7000 medlemmar.
Malin Schön
Källor: SIF, FIHF, Förstå din Islandshäst av Rikke Schultz
Senast uppdaterad 2011-01-13