Funderingar kring galoppfattningar

Det här är ett egentligen ett gammalt blogginlägg som jag skrivit om till en mera sammanhängande text.
Orginalinlägget på bloggen går att läsa här.

Tindra och jag galopperar för första gången inne på ridbana i januari 2005
(foto: Marianne Idris)

Galoppfunderingar

Viktigt att tänka på i galoppträning är att man inte tränar galopp genom att galoppera mycket (vilket är en vanlig och rätt logisk uppfattning).
Galopp tränas genom fattningar! Många fattningar!
Att galoppera tränar hästen lungvolym och kondis och stärker alltså flåset.
Men vill man jobba med en svag galopp är det fattningar som är receptet.

Galopphjälper ja förresten, där är ju ett begrepp som skiljer sig väldigt från instruktör till instruktör!
Hur har ni lärt er att göra en galoppfattning?
Jag har hört massor varianter och tänkt en hel del på det.

Galoppen är en tretaktig, diagonal gångart med sväv.

I höger galopp börjar hästen galoppen med vänster bakben. Sedan landar höger bak och vänster fram (diagonalen) samtidigt och sist landar höger fram. (Det är det som gör att det i höger galopp ser ut som höger fram “leder/går först”.  Det gör det inte, det landar sist och tar lika stort steg som de andra benen). Sedan kommer ett svävmoment där alla hovarna är i luften och så landar då vänster bak först och rörelsen börjar om.
Väster galopp är naturligtvis precis tvärtom: Höger bak – vänster bak och höger fram – vänster fram – sväv.
När vi vill att hästen skall fatta galopp vill vi alltså aktivera det motsatta bakbenet mot galoppen vi vill fatta. Höger galopp -> vänster bakben måste aktiveras.
Så höger galopp :
Halvhalt (för uppmärksamhet)
Vänster (ytter) skänkel dras lite tillbaka (inte bara underskänkeln, dra benet lite tillbaka ända uppifrån höften! Och inte för långt tillbaka!)
Jämn, mjuk kontakt på vänster tygel
Eftergift på höger tygel (utifrån hästen galoppkvalitét, ålder, utbildningsgrad. Svag galopp – stor eftergift (glappande tygel). Bra galopp – slappna bara av i fingrarna lite och ge ingen synbar eftergift).
Inner skänkel ligger i normalläge och skänklar där.
Sitt ner och driv hästen aktivt med säte och skänkel.
Förr (och på en del ställen även idag, tyvärr) fick man lära sig att dra fram inner skänkel i galoppfattningen. Jag fick lära mig så på 80-talet.
Varför? Jag tror det var för att ändra sittbenen och för att ryttaren skulle känna tydlig skillnad på sina ben.
Eller har någon av er därute hört en förklaring?
Jag fick aldrig någon förklaring. Det bara var så. Sånt godtar inte jag.
På en riktigt mjuk, valbalanserad, välriden häst är det en underbar upplevelse att fatta galopp!

Löshoppning kan stärka galoppen. Gná tränar. (foto:Lisa Lindström)

När Freyr och jag hade hittat varann och han var lite genomjobbad i kropp och knopp gjordes galoppfattning genom att jag slappnade av i lill- och ringfingret på innerhand, vinklade ut ytterhöft två centimeter och skjöt fram innerhöft.
Tindra behöver inte vara genomjobbad för det – det bara finns där. Men så är hon fyrgångare och Freyr femgångare.

Har ni egna funderingar om eller runt galopp?

Hör gärna av er till mig!

 

Tindra och jag galopperar loss på träning för Nina Keskitalo (foto: Per Schön)

Senast uppdaterad 2011-07-31