Jag läste en fundering i ett forum som fick mig att tänka.
“Kom och tänka på en sak. Är det mer hälsosamt för en islandshäst att gå i rena gångarter eller är det för att de ska kunna bedömas på tävling?
Jag menar att om min häst går i någon blandning av tölt/pass/trav-variation, lite hit och dit men jobbar ändå rätt med kroppen, då menar jag i balans och avslappnad och inte för mycket belastning vare sig fram eller bak, spelar det egentligen någon roll om takten är “rätt”? Eller är det så att en häst inte kan jobba rätt och hälsosamt om den inte går i “ren takt””
Jag reflekterar såhär över detta:
När vi sätter oss på hästen, ett djur som inte är gjort för att ridas på egentligen (det är ju vi människor som kommit på den idén), tar vi ifrån hästen dess naturliga balans.
Det är vår första och största uppgift som ryttare att återge/återskapa/hjälpa hästen att återställa balansen med oss på ryggen. Då hästen aldrig bett om att bli riden på är det är därför vårt ansvar som ryttare att lära oss rida hästen så den inte får skadas och får ont av det.
Ren takt i gångarterna kommer ur att hästen går i balans och jobbar rätt med kroppen.Det är alltså ett resultat av att hästen går i balans med ryttare.
Går hästen travtaktigt eller passtaktigt i tölten (exempelvis) så jobbar den faktiskt inte helt avslappnat och rätt med kroppen. Den kan vara på rätt väg, men inte helt där.
I travtakt får hästen ett förkortat bakbenssteg och den diagonala fasen förlängs. Hästens bakbenssteg blir korta p.g.a. spänningar i ryggen och halsen (eller spänningar i ryttaren som förorsakar spänningarna i hästen). En häst som länger halsen korrekt och går fram till bettet och jobbar med bukmuskulaturen är inte travtaktig i tölt.
Passtakten uppstår ju följaktligen av att den laterala/samsidiga fasen förlängs. Oftast kommer sig detta av stelhet i sidorna och en förkortad hals (vilket ju då i sin tur leder till att hästen inte jobbar rätt med ryggen). En häst kan jobba till synes avspänt men ändå vara passtaktig och då har vi svaret där – tillsynes är inte alltid sanningen. En helt lösgjord och korrekt arbetande häst blir inte passtaktig.
Det pratas alldeles för mycket om hästens ryggmuskler och för lite om den sammes magmuskler.
Det är inte på ryggfiléerna hästen skall bära oss, utan på de underliggande musklerna.
Jämför själva genom att lägga händerna på en ländrygg och spänna just dom musklerna (“filéerna”). För att spänna dom musklerna måste du svanka och släppa magmuskulaturen och då känner du hur “filéerna” blir hårda under dina fingrar.
Prova nu istället att slappna av, andas djupt och sedan dra in magen/spänna magmusklerna med fingrarna kvar på din ländrygg. Känner du skillnaden i din rygg?
Så skall hästen bära oss för att hålla och inte få felaktiga spänningar.
De andra gångarterna då? Vi islandshästryttare fokuserar, IMHO, alldeles för ofta för mycket på tölten.
Det är ju i och för sig inte så konstigt, många gånger har vi ju någonstans valt islandshäst i alla fall delvis för just tölten.
Samma gäller så klart i andra gångarter.
Så måste vi göra skillnad på taktrenhet och stora rörelser.
Många gånger så är det ju inte hästen som mår bra av att ha stor aktion – det är vi ryttare som lärt oss att må bra av det. Det är lite som med skönhetsideal – vi har tutats i vad som är rätt, riktigt och framför allt “vackert”.
Däremot så får en häst som jobbar avslappnat och rätt genom kroppen (speciellt om den dessutom börjat kommit till samling) oftast även lite större rörelser.
Men hetsen efter de enorma (frambens)rörelserna är bara ångestskapande.
Om vi istället kom till rätta med problemet att folk applåderar och skriver kommentarer som “Flott” och “Wow!” på sådana här bilder…
(Jag är helt medveten om att den här hästen har ett otroligt rörelsemönster och så vidare, det är inte det jag vänder mig mot.
Det är att många tycker det är vackert och häftigt och eftersträvansvärt jag inte sympatiserar med)
