Lördag och helg. En helg då jag är ledig! Vilket ju behövs precis såhär efter semestern…
Skämt å sido så var jag otroligt trött och matt igår kväll. Vi hade fina vännerna inklusive stora hunden här på middag och innan i fick maten från grillen var jag helt redo att ursäkta mig och gå och lägga mig, trots att vi inte setts sedan fina vännerna blev äkta makar.
Men lite mat och ett glas vin samt ett glas resorb höjd livsandarna så att det blev väldigt trevlig!
Avslutade kvällen med att se “Good Will Hunting” på Netflix och gråta lite över att en så briljant skådespelare och människa lämnat oss för tidigt.
Veckan har flutit på fort! Tyra, det lilla 5-åriga stoet jag ridit in och nu fortsatt utbilda, är igång igen. Hon har gått sina första vändor ut i stora världen utan för ridbanan och gör det med den äran! Första två gångerna hade vi sällskap med oss och i går var vi ute för första gången på egen hov. Som jag skrivit tidigare är det här en mycket töltinriktad dam och ingen har någonsin sett henne ta ett travsteg. Hon töltar stadigt även genom djupa vattenpölar. i måndags när vi red ut med kompisen och hingsten så var båda hästarna lite hoppiga och spända bakom kliniken och när Tyra modigt tog täten uppför en pyttebacke kände jag plötsligt tvåtravsteg i alla spänning och hoppighet. Jag vände mig om och ropade till kompisen “SÅG du? Hon travade upp!”
I onsdags jobbade vi på ridbanan med att påbörja böjning och att följa vikten mera och så red jag som sagt ut själv på fredag. Och efter tölt och lite rask galopp red jag en bit åt ett nytt håll (för Tyra). Skrittade längs en mjuk sandslinga en bit och red så avslappnat fram och bara så: hon travade fram!ca 30 m travade hon avslappnat och glatt på! Så kul!
Efter det var också skritten större och mera genom kroppen.
Nu får hon vila över helgen och smälta intrycken så gör vi om svängen på måndag!
Brandi är igång och pigg, pigg, pigg! Han vill springa och leka. Men han är stabilare i tölten och travar stadigt. Just nu är galoppen svagast. Att fatta galopp ur skritt, eller rulla över från tölt går bra, men att fatta galopp ur trav ser mest lustigt ut (eller känns i alla fall så). Han ökar traven explosionsartat och det känns som en Kalle Anka-start där han springer in i galoppen. Han får därför göra den övergången rätt mycket i löslongering och i repgrimme-longering istället.
I torsdags skoddes han och JA! Äntligen gick skoningen lugnt och helt smärtfritt på alla sätt!
Första gångerna Brandi skoddes (våren 2013) gick allt galant på unghästvis.
Sedan under hösten 2013 när han började få lite balans blev han plötsligt helt oregerlig att sko. Bara kastade sig, stod på bakbenen, slog vilt omkring sig. Helt utan synbar orsak. Som bara för att han kunde. Det kändes som om han testade sin styrka och ledarskapet.
Han var öht. pain in the ass att ha uppbunden en period. Vi övade, myste och gosade och jobbade både med att stå still lös och uppbunden, alt. uppbunden lite grann och testade olika sätt. Jag övade massor bara att få hålla upp ett ben lite längre stunder och slå på skorna med gummiklubba.
Två gånger under vintern-våren blev han skodd sederad med Domosedan (i oral form, en gel under tungan), vilket funkade superbra.
Sedan har vi skott honom fram en dag och bak nästa dag. Första gången använde Ventraquil, vilket är milt lugnande.
Och senast han skoddes, i juni, skoddes han fram en dag och bak nästa dag helt utan lugnande.
Och nu i torsdags skoddes han helt runt om på samma dag och det gick så bra!
Jag står med och håller honom och avleder uppmärksamheten med en slicksten (sån Horselyx slickgrej i en bytta) precis när Helena spikar.
Så nöjd att det funkade så bra nu!
Exakt känns fin! Här om dagen hade vi ett sånt där härligt ridpass på ridbanan då allt bara funkade! Ville inte sitta av!
Helt underbart!
Vi har även jobbat på galoppintervaller för “mjölksyreträningen”. Han ser riktigt fin ut i kroppen nu!
Bild från början av juli.
Helgen skall ägnas åt städande hemma inför makens 40-årsfest nästa helg, middag med vänner, läsa lite och så lite ridande så klart!
