NU SÅ!
I det här inlägget skrev Sara följande kommentar:
“Hur vet man om en islandshäst kommer att bli 4-gångare eller 5-gångare?
Kan en lite äldre häst som alltid ridits som 4-gångare tränas till att bli 5-gångare?
Måste passen finnas naturligt hos den unga hästen för att man ska kunna “plocka fram den” eller kan pass “tränas fram”?”
Nu skall jag ta mig tid att sitta ner och svara:
Tölt- och passanlagen är tätt sammankopplade och har en häst tölt så har den även passanlag. Det går att sko fram och styva till vilken fyrgångare som helst att bli passtaktig och få fram lite pass. Om man vill det. Även på de där jääätterena fyrgångarna så finns det. Töltar de, så finns passanlaget där.
Sen är ju frågan om man faktiskt vill det. Får hästen ut något av det? Gagnar det de andra gångarterna? Vill hästen vara med på noterna?
Inte alltid.
När det gäller exteriören kan man prata i generella termer, men som alltid när man generaliserar så stämmer det inte alltid.
Vaka frá Bíldhóli, en av våra underbara ridskolehästar på Fors, får här illustrera vad man kan kalla ett riktigt passkors, en riktig femgångsrumpa. Stupande kors. Vaka är femgångare, men passen är inte riden på år och dar och hon har en underbart ren och bra tölt.
Medan vår fina Píla frá Hala har en betydligt mera fyrgångsaktig rumpa. Pila är fyrgångare, med trav som starkaste kort.
Om man vill få en fingervisning om vad det månde bliva av ens lilla stjärna är det bra att se på hästen som föl. De allra första veckorna är intressanta.
Då kan man ofta se lite av vad som komma skall. Ett gammalt talesätt är att man skall titta hästen när den är 3 timmar, 3 dagar, 3 månader och 3 år för att se vad den har. Där emellan kan man titta åt andra hållet.
Och något ligger det i det.
(Ett annat gammalt talesätt är att man inte skall skåda given häst i munnen – det tycker jag inte, även given häst behöver kanske tandläkare! 
)
En äldre häst kan absolut skolas om (eller skos om) till femgångare. Det finns hästar som hela sitt liv ridits som fyrgångare och med en erfaren passryttare på kan slå till med en toppenpass.
Dock inte alla. Det beror ju på såklart.
Lite exempel ur min vardag gällande femgångare:
- Min gamla Freyr var en riktig femgångare. Visade det sig.
Fram tills han var 10 år (alltså i fem år) red jag honom som fyrgångare och vi hade 6,20 som personbästa i V.1. (fyrgång) med 6,5 som bästa på ökad tölt. I juli 2001 presterade vi det på Finska mästerskapen och red A-final i V.1.
Två månader senare tävlade vi i Sverige igen och fick 2,0 på ökad tölt och en vääääldigt passtaktig häst. Några dagar senare ledsnade jag på passtakten hemma och lade Freyr i pass och PANG – vi flööög.
Våren 2002 debuterade vi i femgång och fick (inte alltid, men vid ett flertal tillfällen) 7,5 för pass. Sommaren 2002 blev vi Finska Mästare i femgång.
Freyr och jag blir Finska Mästare i F.1.
- Ess, som jag lite då och då skriver om här andas pass i generna såväl som exteriören. Pappa Hraunar är för tillfället regerande Världsmästare i femgång och tog brons i stilpass på VM 2011! Mamma Eldskör är ett femgångsavlat sto med härlig pass.
Och Ess exteriör och främst rygg/kors skvallrar och pass. Och pass det har han! (Sitter med ett lite löjligt leende på läpparna när jag skriver det här)
- Kelda, som jag ridit hela hösten och vintern har en gedigen femgångsstam. Hennes mamma Kátina vom Störtal har en stadig och mycket snabb pass, mormor är även mor till bra femgångare med mycket pass och pappa Mökkur har 8,5 för pass på bedömning och har en gång i tiden varit 4:a på VM i femgång (1991).
Kelda har dock inga spår av pass i sin gång. Än i alla fall. Jag har aldrig känt någon passpänning i kroppen på henne och bromsar man upp henne ur galopp blir det helst trav. Tölten är stark, men måste ridas. Dock kan passen definitvit finnas där – men kommer med styrkan.
-Greiði har ni ju läst en del om. Mamma Ella är svag femgångare, men pappa Mjölnir väger upp rejält! Mjölnir har otroliga 7 VM-guld i passgrenarna och har innehaft Världsrekord i 250 m pass. En riktig passkanon med andra ord.
När man tittar på Greiði vet man inte riktigt vad man skall tro. Han ser ut lite som en kub. Rektangulär och lite fyrkantig kropp, grov, korta ben och kort, runt kors.
Det är inte så att man inte kan tro på att han är femgångare, men man tror inte att passen är hans starkaste kort när man tittar på honom.
Och så är han pass SÅ bra! Helt otroligt snabb och säker! Och så självklar för honom!
Hos en del hästar är passen verkligen en naturlig gångart (eller hur Malin? ) som hästen verkligen inbjuder till. Och när jag skriver pass så menar jag flygande pass, inte ökad grisepass och styv tölt.
När jag lade Greiði första gången reagerade han som om han tänkte “Åh, äntligen någon som fattar vad jag är gjord för!”.
Passridning är timing, känsla och teknik. Och så lite jävlar anamma och tur också!
Hinni, som jag rider för så ofta jag kan, och Andvari på SM 2011.
Carro och Rosti svääävar på SM 2008
Fákur från Hästeryd och Elsa Mandal-Hreggvidsdottir visar pass med tryck i på SM 2008!
Gná och jag i pass på Gyða höst 2010 (saaaaknar Gnun!)
